Aviseringar
Rensa alla

Utfryst igen?


Aihs
 Aihs
Ämnesstartare

Hej... Har det lite tufft just nu men inget som någon vet. (förutom en) men försök som ändå vara den glada jag och normala. Men helt plötsligt nu är det som att mina kompisar som jag är med i skolan börjat undvika/ignorera mig...
Vi kan kalla mina 4 närmsta för 1.2.3.4
.
Nr 1 är sällan på skolan, mått dåligt, är blyg av sig och st typ bara mig å två av mina andra vänner som vän. Men hon är supersvhyst å rolig och lätt att prsta och jobba med.
Nr 2 är oftast på skolan men mår ockdå dåligt så är borta ibland. Hon är skygg föt andra och trivs bäst där det är lugnare och inte så mkt folk.
Nr 3 är jah väl närmast vän med, samt närmast att hamna i bråk med då vi står närmast
Nr 4 är den av oss som inte har så mkt problem utåt sett. Har bra betyg och är väldigt mkt att hon jämt hsr rätt även fast hon har mindre rätt, tar tid på sig efter gympsn men jag väntar alltid på henne så hon ej ska behöva stressa.
Iaf. I ons så gick 3-4 till cafeterian men då var jag å 2 kvar i korridoren så tänkte ej så mkt på det då dem inte lämna ngn ensam eller så. Nr 3 kom till oss på lunchfn mrdans nr 4 satt med dem andra i klassen. Hon kollade flera gånger på oss. Men sa sen hon inte såg oss i matsalen, utan kolls om hon såg osd. På matten fick vi gå ut och jobba o grupp om vi ville och nr 3.4 samt en till frågade om de skulle vara en grupp å 3 och 4 började gå iväg, utan en tanke å fråga mig... Men den tredje, är hon som vet jag har det lite tufft nu frågade om inte jag skulle med så följde med och hon var den enda av den som pratade med mig osv...
Tänkte ej så mkt på det. Igår var jag ej på skolan då jag var på naturbruks men så imorse var jag tbx. Ställde mig brevid 4 å frågade om jag missade ngt på so'n om de antecknat eller så. Hon sa som inget utan typ ryckte på axlarna. Fick skriva av nr 3 som sitt brevid mig. Hon var som vanligt då. Men sen hade vi 1 h rast å dem försvann iväg mot cafetrtian. När jag lämnade sakerna i skåpet. Vi brukar som vänta på varan, men kändes jobbigt å gå dit dem andra var så satt och kolla på datorn ist. Då kom 1 till skolan så hade henne å prata med å då govk det bra och glömde bort dem. Men på sv... Nr 3 gick iväg till nr 4 å några andra å dem jobbade med varandra, prata å klaga osv å skratta högt så satte på hög musik i mina öron å jobbade ist.. De andra i klassen var som vanligt, en kom å ffåga om hon fick låna min laddare osv.
Efter det hade vi lunch, gick på toa (nr 2,3,4 brukar göra det ibland innan maten men vi andra brukar då vänta så den ej blir ensam kvar) men när jag kom ut var det dödstyst å tomt. Vart som snopen men bar ej hungrig å va blodpudding så skaka på huvudet å satte mig vid ett elememt istället. Två st från a. (tjrjer) som jag inte kän så superbra men är dem jag pratar med i andra klassen lite ibland osv kom och frågade varför jag satt här, å om jag inte ville följa dem å äta. Kände dock inte för att gå till matsn om dem vore där så tacka men sa nej. Dem fråga om jag var säker och jag nickade.
Kände mig gladare och lite mindre bortglömd ett tag. Men så kom 3.4 tillbaka från matan. Och asså, dem totaldissade mig. De gick till skåpet, ägnade inte en blick åt mig hämta ngt å gick sedan förbi igen å upp för trappen till cafeterian, utan att ej säga hej eller någonting. Det stack faktiskt ganska mkt i hjärtat... Såg nr 4 kom tbx efter en stund å stack ut huvudet genom dörröppningen så jag just såg henne som om hon kollade om jag var kvar här å gick sedan igen. Gick upp och satte mig utanför kemisalen då vi skulle vara där sen. En i nian gicl förbi å heja på mig å en kille från andra klassen som var vid väggen på andra sidan åt kakor och frågade "du, tjejen med mobilen(vet ej vad du heter) vill du ha en kaka?" sa han och räkte fram en åt mig. Vart glad av omtanken men tackade snällt nej då jag har ätstörning å tyck det ör jobbigt å äta kakor bland andra. Efter en stund kom 4 upp och ställde sig på andra sidan å sa inte ett ord. Jag hejade när hon kom.men hon ignorerade det. Även på sista lektionen, slöjd, sa hon inte ett ord... Satt bordet brevid. (de satt fyra så var fullt vid deras bord, men även här bruka vi vara noga å se så ingen sitt ensam)
Men försökte å inte tänka på det. Då 4 uppenbarligen inte ville prata med mig så höll jag mig tyst å för mig själv. Skulle sluta lite tidigare för å ta bussen, som även två andra skulle ta(en i min klass en i andra klassen) å hon från min klass frågade om jag också skulle gå nu till bussen(glömt tiddn) så gicl med henne till bussen.
Men 3 och 4 har inte sagt ett ord... Skickat en snap till ddm på en gullig katt men ingen har öppnat men dem lägg ut saker på deras story osv.
Jag kän mig bara som tom då jah ej vet vad jag gjort eller sagt för något.. Ver ej vad jag ska göra heller.... Var mobbad å utfryst f-5 så att bli övergiven är jag rädd för.. Men samtidigt så har jag bara ett år kvar nu på högstadiet å sen flyttar jag å går gymnasie på annan ort så får väl börja om på nytt där.


   
Citera

Var med om nått liknande i högstadiet. Då msn fanns. Vi var ett stort gäng och jag hade råkat göra en kompis sur och frågat på msn vad jag gjort för fel. Vilken chock jag fick av hennes svar för då skrev hon att hon var sur för att jag inte ens visste vad jag gjort för fel och det kunde jag förstå sen. Hon var sur på mig i kanske en månad och blir hon sur kan hon vara det länge tills hon bestämt sig för att personen är värd att förlåta. Det var en så liten sak som att hon hade frågat om jag kunde vänta på en kompis i matsalen som inte hade ätit färdigt än. Jag hade sagt självklart och de andra rest sig och gått iväg. Då hade jag gått med. Jag minns väl än idag att jag hade suttit djupt i min egen värld och antagligen tänkt på nån serie, för tycker inte om att höra buller från matsalarna så stänger oftast ute all ljud och då även mina kompisar runt omkring. Jag såg att min kompis inte var klar med sin mat men just då var jag inte med i "nuet" kan man säga då jag dagdrömde. 


   
SvaraCitera

Och det ledde till total katastrof. Kompisen som inte hade ätit klart och jag umgicks som vanligt efter det men tjejen som var sur att jag hade lämnat henne ensam i matsalen och den ensamma som accepterat mig att jag gjort så slutade med att det blev stelt i vårt gäng tills jag hade fått min förlåtelse och det var en lättnad att få en kram av den sura tjejen ska du veta. Alla blev typ förvånade ett tag sen fortsatte de vanliga skoldagarna. Kommer inte på något råd att ge dig men hoppas du blir accepterad som du är och får förlåtelse tillbaka. Dock var de helt onödigt kände jag också eftersom värt gäng splittrades efter skolan ändå och har inte kontakten med alls idag. Men att få ett fint avslut är det bästa för då mår man inte dåligt om man skulle råka träffa dem i framtiden. 


   
SvaraCitera