Låter som hon förskjuter sina problem på dig. Du har ingen skuld till din mammas anorexia.

Vad ställde hon för krav?

mattissh1995:

jag vet inte hur jag ska kunna hantera allt just nu

Utslängd är du inte direkt, men din mamma verkar sjuk, och om det är anorexia hon har så är hon definitivt sjuk.
Prata med kurator, skolsköterskan eller lärare du litar på så de kommer i kontakt med socialen om du inte vågar det själv, för du ska inte behöva fara illa ut p.g.a din mammas ohälsa.

Jag har väldigt svårt att tro att du skulle kunna klara av situationen själv med tanke på vad anorexia kan göra med en människas psyke, så försök skaffa hjälp så hoppas jag att det löser sig sen.

Och ta inte åt dig av det negativa hon säger om dig/till dig, brukar bli så, tyvärr.

Cornucopia:

Vad ställde hon för krav?

allt går upp och ner hela tiden, ena dagen ( vardag ) ska ja absolut vara hemma 11 och får inte sova hos någon, andra dagen skit hon i vilket, kan låsa dörren och inte lägga ut en nickel .. så krav har hon, men bara ibland

se till att få kontakt med socialen för er bådas bästa

Tråden flyttad från Forum PLUS/Historia

Inte överhuvudtaget relaterat till tråden: Forum Plus > Historia har med historiska händelser att göra, som till exempel andra världskriget. Trådar som denna ska läggas i till exempel Motgångar och Problem eller Relationsforumet.

Och nu:
Det är hemskt fult gjort av din mamma att skylla sin sjukdom på dig. Det är inte ditt fel att din mamma har ätstörningar, vad hon än säger. Som andra redan har påpekat borde du ta kontakt med socialen och en skolkurator/psykolog för att prata om dina problem. Både du och din mamma har rätt till hjälp!

Du har väl en egen nyckel? Utslängd är du som sagt heller inte.
Din mamma behöver hjälp och du har som sagt ingen del i hennes psykiska sjukdom.
Det bästa vore om du kunde ta kontakt med soc.

Knarko:

Prata med kurator, skolsköterskan eller lärare du litar på

pratar med kurator på både ungdomsmottagningen och i skolan, visst det hjälper men känns som jag måste göra något mer än att bara prata om allt för att något ska ändras .....

socialen

Be att få sova hos din pojkvän några kvällar tills det hela lugnat ner sig en aning. Jag är övertygad om att din mamma inte menar något illa utan att det var något som slank ur henne under all hast. Förhoppningsvis kommer hon själv till insikt att hon behöver vård för att kunna "rehabilitera" sig.

mattissh1995:

pratar med kurator på både ungdomsmottagningen och i skolan, visst det hjälper men känns som jag måste göra något mer än att bara prata om allt för att något ska ändras

Och de gör inget för att hjälpa utan de bara lyssnar, skriver ner och sen är det hejdå?
Shit... säg till dem att du vill att situationen hemma ska förändras och att du behöver deras hjälp för att få hjälp till förändring!

mattissh1995:

.....

Hemskt att din mamma skjuter över problemen på dig. Helt sjukt ju. Men den viktigaste frågan tycker jag är, får din mamma den hjälp hon behöver? Så att det i alla fall kommer bli bättre och bättre? Annars så kanske det är dags att snacka med socialen om det verkligen är rätt för dig att bo med henne just nu. Du är ju trots allt bara 16 år. Det verkar ju inte funka för varken dig eller din mamma. Och det betyder såklart inte att ni inte älskar varandra men för att hon ska bli frisk kanske hon behöver fokusera på sig själv? För det första måste ju hon inse att det är hon själv som är problemet och inte du.