creepy:

Jag, men oftast "tvingar" mig sjalv att vara kvar.

jag försöker med det hela tiden men det funkar inte, och jag klarar inte av att stanna kvar i skoan när jag har sån ångest att jag skriker och gråter.

creepy:

Det bästa är nog om man går och pratar med någon (själv ska jag få en tid hos en psyklog på BUP snart).

har gjort det, har haft mellanvården också (dom typ följer me till skolan o så) och det har inte heller hjälpt

minimojen:

har gjort det, har haft mellanvården också (dom typ följer me till skolan o så) och det har inte heller hjälpt

Gå till kuratorn på skolan (om det finns någon) och prata når du känner att du måste gå hem.
Det måste väll finnas någon som kan hjälpa dig.
Gör ett till försök att prata med någon på BUP. Man orkar inte gå runt och må dåligt hur länge som hellst.

minimojen:

jag försöker med det hela tiden men det funkar inte, och jag klarar inte av att stanna kvar i skoan när jag har sån ångest att jag skriker och gråter.

Oj då, sån ångest her inte jag. Jag bli mest tyst och kan oftast inte gråta.

Vad beror det på då? Har du försökt titta lite objektivt på det?

Sterd:

Vad beror det på då? Har du försökt titta lite objektivt på det?

vikt, oro, osäkerhet... Jag har gått och fått hjälp mot ångesten men har inte blivit bättre för det

Hampie:

Har du fått någon medicin?

Jag har anti-depp som jag håller på att trappa ut, har inget ångestdämpande

minimojen:

joo jag kanske ska be om att gå gå till BUP igen, kanske hjälper om jag får prata med någon bra

Om du inte får någon bra första gången kan du ju bara säga att du vill byta.
Första gången jag pratade fick jag en dryg gammal kärring som pratade... vääldigt seeegt. Dum i huvet var hon också "Tänk på något roligt när du vill skära upp armen".
Ny bytte jag, då fick jag i alla fall en som pratar i normal "samtals takt".

minimojen:

jag isolerar mig själv totalt, blir okontaktbar ofta, gråter för att jag inte kan hålla tårarna borta, man vill ju inte visa det för sina klasskamrater.

Jag isolerar mig också och har typ inga kompisar kvar pga av det. Det är nog bättre om du går hem än att du "bryter ihop" i ett klassrum.
Men försök att skaffa hjälp.

Det hjälpte inte för mig heller på BUP. Men jag gör ett nytt försök nu och ljuger inte lika mkt för dom som jag gjorde förr.
Kan typ inte kontrollera mig själv när jag mår som sämst. Så det är lika bra att man tar emot "hjälpen". Innan det hinner "för långt"...

Jhavi:

kommer din ångest helt utan anledning, alltså du kan umgås bra med din klass men är ändå inte glad?

ja, ibland. ibland så är det pga av olika saker och ibland får jag bara ångest helt utan anledning

creepy:

Jag isolerar mig också och har typ inga kompisar kvar pga av det. Det är nog bättre om du går hem än att du "bryter ihop" i ett klassrum.
Men försök att skaffa hjälp.

jao, får nog be om att få komma till BUP igen, har fortfarande läkare där så kan ju säga det till henne

Hampie:

Hur länge har du ätit den? När började du med upptrappningen? Har du bett om ångestdämpande?

jag har tagit den i ca 1 och ett halvt år, och jag trappar ner den inte upp den, dvs att jag alltså håller på att sluta med den.

Hampie:

Har du varit hos en psykolog/terapeut och givit upp, eller testat flera?

varit på BUP flertal gånger men mer eller mindre gett upp

Hampie:

Har du bett om ångestdämpande?

Jag har bedömts som att vara i stort behov av ångestdämpande men får det ändå inte utskrivet pga missbruksrisk

Skippa ångesten då, det är inte svårare än så.
Om ditt psyke är för svagt för det så får du väl skaffa ett nytt liv istället.

Conny:

Skippa ångesten då, det är inte svårare än så.
Om ditt psyke är för svagt för det så får du väl skaffa ett nytt liv istället.

Det där var det dummaste jag hört. Så enkelt är det då fan inte.

Conny:

Jodå.

Nej!

Hampie:

Människor som vägrar inse fakta går inte att debattera med. Läs på innan du öppnar munnen för ditt och alla andras bästa – just nu skämmer du bara ut dig. Tack och hej.

Det är ju inte jag som är hjärntvättad av apoteket.