Tjena, en sak jag har gått och funderat på ett tag är att om man bestämmer sig för att skaffa barn, och sen visar det sig att barnet får någon slags skada (t.ex. svår autism) eller downs syndrom eller något som skulle försvåra för denne hela livet, är man då illa tvungen att acceptera situationen och försöka ta hand om barnet, eller kan man lämna ifrån sig det? Jag tror jag hade behållt det i alla fall, men jag bara undrar.
Lämna det ute i skogen är en väl beprövad metod
"När ett barn födes vanskapligt, dränker man det" - Seneca den yngre
just putting it out there, man kan ta prover för att se om fostret löper risk för att få downs syndrom
Jaha, men då kan man typ göra abort innan i så fall?
ja
Varför skulle ett barn med autism eller adhd vara mindre värt?
ger den den här låten att vandra genom livet med...o så säger man lycka till.
Man kastar iväg det.
adaq:
Varför skulle ett barn med autism eller adhd vara mindre värt?
Har jag sagt det? Nej. Jag tycker bara inte att någon ska behöva må dåligt hela deras liv.
asså om jag viste att min unge skulle må så dåligt i 58 % av dens liv att han / hon ville ta livet av sig hade jag gjort abort för att jag inte vill att de ska lida. Tror föräldrar med ett barn som får reda på om denne har typ downs syndrom tänker typ lika. Dock så tycker jag det är skillnad på att må dåligt så än att man har typ ADHD man kan kontrollera hyfsat bra idag. Känner många extremt trevliga med ADHD så just den störningen tycker jag inte skulle vara så himla ok (i mina ögon) att göra abort.
man får göra abort så mycket man vill. det bästa vore om man inte bara aborterade kromosomstörda foster utan även de med anlag för låg intelligens, dålig personlighet osv.
Man sätter barnet att bo ensam i ett kyrktorn, isolerad från omvärlden. Barnet vars uppgift blir att ringa i kykans klockor, och få ett psykbryt och börja prata med några stenfigurer.
bättre att må dåligt än att vara ful och korkad iaf. men skulle nog säga det är bäst att du skjuter det för du är så ful och missbildad s det kan int ebli ett bra barn
Det finns ju inga institutioner som förr där man kunde, och uppmuntrades till, att lämna sitt barn med downs eller annan "defekt".
Det finns ju däremot avlastningshem där barnen kan bo ibland. Sedan har man oftast rätt till avlastning i hemmet också då få föräldrar har möjlighet till att passa på sitt barn hela livet 24/7. Allt detta beror ju på handikapp, vilken kommun man bor i, vilken biståndshandläggare man har, hur familjelivet ser ut etc såklart.
