Aviseringar
Rensa alla

vad var mitt fel egentligen?


jag hade också likadant när jag var yngre! man var ju rätt nyfiken på sex o sånt när man va runt 10-12 så jag o några kompisar ringde till sånt här telefonsnusk ni vet [wink] efter det fick jag jättedåligt samvete o behövde berätta för mamma
hade också skuldkänslor när jag onanerat, skitjobbigt
men sen lärde jag mej att det inte är nåt fel i det o kunde njuta utan att må dåligt efter [bigsmile]


   
SvaraCitera

låter inte så hälsosamt att inte kunna styra sina tankar och vara helt utan kontroll. vet inte om jag drar förhastade slutsatser nu men du kanske inte mår så bra psykiskt?


   
SvaraCitera

EternalSunshine:

låter inte så hälsosamt att inte kunna styra sina tankar och vara helt utan kontroll. vet inte om jag drar förhastade slutsatser nu men du kanske inte mår så bra psykiskt?

Hej, jag har bytt nick om någon undrar:) Ja, det där var ju längesedan nu. Men jag har nästan alltid lidit av ångest. Därför jag undrar om det hör ihop med att jag haft socil fobi och ätstörningar senare i livet. Jag inte varit med om något traumatiskt eller så och haft en rätt bra uppväxt så fattar inte va fan man typ föda med ångest. Idag mår jag rätt bra men lider fortfarande av social ångest ibland. Föds man med ångest eller?


   
SvaraCitera

Den här tråden fick mig att minnas tiden på dagis. Jag och en annan flicka skulle kissa (vi var kanske 3-4 år) men vi slet av oss byxorna och flamsade runt halvnakna istället.

Mitt i dampet stannade vi upp och tittade på varandra. Varpå både hon och jag utbrister: "du har samma!". Vi blev skitglada över det. xD
Innan dess trodde jag att alla hade snopp utom jag. Men jag har bara haft bröder så jag kände inte till så mycket annat.


   
SvaraCitera

när jag och min kompis var 6 år så var vi på väg att ha sex, men när det kändes lite underligt så tänkte vi att skitsamma. men vem bryr sig egentligen, man gör alla saker man ångrar senare


   
SvaraCitera
Kitten

Haaannaaa:

Är det någon som känner igen det här?

Ja, fast för mig pågick det under hela min uppväxt. Jag började upptäcka min sexualitet väldigt tidigt, både på egen hand och med andra. Mina föräldrar hade en väldigt liberal syn på sex, så egentligen hade jag inte behövt känna skuldkänslor, men jag visste ju hur samhället såg på det hela och därför var det svårt att inte tro att det var något fel på mig. Nuförtiden bryr jag mig inte längre om vad andra tycker, jag är stolt över mig själv och jag har all rätt i världen att ha min sexualitet. Det är inte som om jag skriker ut det direkt, men jag vägrar till exempel känna skuldkänslor för att jag då och då tittar på porr.


   
SvaraCitera

BadAssLezbo:

när jag och min kompis var 6 år så var vi på väg att ha sex, men när det kändes lite underligt så tänkte vi att skitsamma. men vem bryr sig egentligen, man gör alla saker man ångrar senare

Det handlar inte så mycket om att jag ångrar det idag, det var en pågende grej just då. Det räckte med att jag såg en naken tant så var jag tvungen att säga "nu fick jag en sån tanke igen" till min mamma för att ångestmolnet skulle försvinna inom mig. Och då hade jag inte ens tänkt något "snuskigt" bara sett en naken tant liksom. Haha. Men som sagt det handlade inte om att jag hade ångest efter saker jag gjorde o ångrade, utan bara ångest över allt möjligt.

Kitten:

men jag vägrar till exempel känna skuldkänslor för att jag då och då tittar på porr.

Det gör jag inte heller. Eller efter den perioden slutade jag att ha skamkänslor o ångest över snuskiga tankar, tack gode gud, för jag hade knappast viljat berätta för min mamma om min onani[chocked]
Jag har också rätt liberala föräldrar, eller vi har aldrig pratat om sexualitet över huvudtaget :S Vet i fan vart all ångest kom ifrån. Tror inte det handlade om just de "snuskiga tankarna" utan snarare om tvångshandlingar. Andra barn fick tankarna men slog undan dem, menas vi funderade mer över dem och får ångest, sedan berättar man och lättar sitt hjärta. Så var hela karusellen igång för mig iallafall, ush en hemsk tid i min barndom, kommer ihåg att min pappa sa till mig "MEN ÅH, dej borde vi ju ta till en psykolog!" när jag var 8-9, men varför i helvete gjorde dem inte det då. Det kan jag var arg över idag när jag fortfarande lever med ångest..


   
SvaraCitera

Nirvana:

"nu fick jag en sån tanke igen"

[bigcheers]

Nirvana:

Men som sagt det handlade inte om att jag hade ångest efter saker jag gjorde o ångrade, utan bara ångest över allt möjligt.

jo så hade jag också i flera år, nu jobbar ja på att komma över d


   
SvaraCitera

ööörkarn:

"du har samma!"

[love]


   
SvaraCitera

BadAssLezbo:

jo så hade jag också i flera år, nu jobbar ja på att komma över d

Okej lycka till då[party]


   
SvaraCitera

Nirvana:

Okej lycka till då

du med 🙂


   
SvaraCitera