ladysmurf:

Yes har också haft såna vänner. Helt random börjar dom bete sig konstigt och slutar höra av sig. Utan nån anledning, antar att det kan bero på att folk ändras eller något.

ja jag vet inte

Pendulum:

har de frågat dig någon gång hur du mår, eller har de bara skitit att höra av sig?

nää.. de har inte frågat hur jag mår. vi har inte hörts och när jag fyllde år nyss så hörde de inte av sig alls så då antog jag att de sket i mig helt

Lounge fact:

hur reagerade ni osv?

alltså jag gick i samma klass som en tjej ALLA år, från förskolan till sista året på gymnasiet. vi har inte alltid varit jättebra vänner men vi har aldrig varit ovänner och är inte det nu heller tror jag, det har bara runnit ut i sanden typ. på gymnasiet umgicks hon och jag + en till hela tiden i skolan, inte så ofta på fritiden dock. men vi var ju ändå bra vänner (trodde jag) för vi brukade prata om privata och personliga saker etc men nu efter studenten har ingen av dom två hört av sig till mig fast jag ser på facebook (haha.......) ibland att dom två umgås och nu är jag även "utbytt" mot en annan som gick i vår klass i 3an som började vara med oss/dom typ sista veckorna i skolan. visserligen har inte jag heller hört av mig till dom här två personerna men det är för att jag aldrig brukade göra det förr heller. har inte ens träffat på någon av dom efter studenten och vet inte om jag ska hälsa om jag råkar göra det, eller inte.

helutuhle:

tycker det är galet.

låter helt galet

Åtta:

Så är det med nästan alla mina vänner. Dock får jag nog skylla mig själv, då jag inte precis ansträngt mig för att hålla kontakten med dem. Egentligen så är det nog bara ett fåtal som jag faktiskt saknar.

varför tar du inte upp kontakten med dem du saknar? ja det är det där, alltså jag har inte hört av mig på tre månader, de har inte hört av sig på tre månader. det blir bara så tydligt att man inte är saknad/brydd om när de inte säger grattis på ens födelsedag när man känt varandra hela livet. då är man verkligen finito, det jag känner mig ledsen över

Lounge fact:

men de är inte mina närmsta vänner.. så om jag tog upp relationen igen så kanske det inte är hela världen om den är inte är idealisk.. I dunno. alltså jag har ju flyttat till min barndomsstad ganska nyss så detta är mina barndomsvänner som är kvar.. blir så sjukt ensamt utan dem

jobbigt alltså det här med att det inte gör något om relationen inte blir idealisk.. det är inte sådant jag är rädd för när det gäller sånt här. det är mest att jag tror att dom kommer tycka att jag är konstig som börjar prata med dom igen helt random........

Lounge fact:

nää.. de har inte frågat hur jag mår. vi har inte hörts och när jag fyllde år nyss så hörde de inte av sig alls så då antog jag att de sket i mig helt

Förlåt, men det där låter inte som riktiga vänner. Vänner förstår om man har svackor ibland. Läste att du känt dem hela livet. Har någon liknande situation uppstått tidigare eller är det första gången detta händer? Vilken part var det som slutade höra av sig först? De kanske tror du skiter i dem..

enhimmelskdrog:

har inte ens träffat på någon av dom efter studenten och vet inte om jag ska hälsa om jag råkar göra det, eller inte.

okej.. det kanske känns mer kul att hälsa än att bara skita i det. men tråkigt när det rinner ut i sanden så.. om du skulle kontakta dem kanske? saknar du dem?

Lounge fact:

varför tar du inte upp kontakten med dem du saknar?

Ptja, det är inte så enkelt när man bor långt ifrån varandra och har möjlighet att träffas typ en gång per år. Dessutom förändras människor (däribland jag) med tiden.

Lounge fact:

okej.. det kanske känns mer kul att hälsa än att bara skita i det. men tråkigt när det rinner ut i sanden så.. om du skulle kontakta dem kanske? saknar du dem?

jag vet ju att vi egentligen inte hade så mycket gemensamt men jag har alltid kunnat prata med dom om massa olika viktiga och seriösa saker, typ......... det är det jag saknar. just nu har jag alla mina girl talks med en kille (som gick i vår klass på gymnasiet) via msn haha så jag klarar mig nog utan dom egentligen, känns bara dåligt att dom har bytt ut mig typ. är nog mest sur

enhimmelskdrog:

det är inte sådant jag är rädd för när det gäller sånt här. det är mest att jag tror att dom kommer tycka att jag är konstig som börjar prata med dom igen helt random........

skulle du tycka att det var konstigt om de börja prata med dig?

Pendulum:

Förlåt, men det där låter inte som riktiga vänner. Vänner förstår om man har svackor ibland. Läste att du känt dem hela livet. Har någon liknande situation uppstått tidigare eller är det första gången detta händer? Vilken part var det som slutade höra av sig först? De kanske tror du skiter i dem..

ja.. att tänka utanför boxen. det har inte uppstått en liknande situation men våran relation har inte varit på topp då jag har bott i en annan stad i några år. jag har länge känt att de inte direkt bryr sig så mycket. vi slutade höra av oss itll varandra typ samtidigt. de kanske tror att jag skiter i dem, jag kanske tror att de skiter i mig.. något som är att göra en ståndpunkt är att skita i min födelsedag.. tycker jag. det är verkligen inte att se en sak ifrån olika perspektiv.. jag har inte gjort något elakt

Lounge fact:

låter helt galet

vissa människor har helt enkelt väldigt lite förståelse för att andra än dem kan må dåligt. och de människorna tycker jag man ska undvika.

när man var yngre så fanns det både tid och mycket mer ork till att BARA umgås med sina vänner, tycker jag. nu kommer så jäkla mycket emellan och det kan vara svårt för andra att förstå.

Lounge fact:

ja.. att tänka utanför boxen. det har inte uppstått en liknande situation men våran relation har inte varit på topp då jag har bott i en annan stad i några år. jag har länge känt att de inte direkt bryr sig så mycket. vi slutade höra av oss itll varandra typ samtidigt. de kanske tror att jag skiter i dem, jag kanske tror att de skiter i mig.. något som är att göra en ståndpunkt är att skita i min födelsedag.. tycker jag. det är verkligen inte att se en sak ifrån olika perspektiv.. jag har inte gjort något elakt

Ah, ok då förstår jag. Hade en väldigt nära vän sedan barndomen som jag tappade kontakten med för över ett halvår sen. Men vi hade haft mycket berg och dalbanor och hon hade betett sig jävligt illa åt, till slut sa faktiskt hon upp vänskapen bara för att hon inte orkade kämpa eller bry sig längre. Hon var en sådan person som hade en sån stolthet att hon inte kunde erkänna när hon gjort fel. Allt vara bara oss andras fel och det var bara synd om henne. Även om jag saknar henne ibland så känner jag att det var en bra sak att vi slutade vara vänner. För det var lite utav en vändpunkt i mitt liv, nya dörrar öppnades. Jag kände att hon aldrig riktigt brydde sig om mig och var ett hinder för mig att utvecklas som människa. Har mått mycket bättre sen dess.

Oj nu blev det visst wall of text. Men det jag försöker komma fram till är att det kanske är en bra idé att släppa dessa vänner. Att lägga ner energi på några som inte bryr sig.. det är inte värt det. Så dåligt som jag mått av det så jag vet. Jag tror du skulle må bättre av att stifta nya bekantskaper. Kanske öppnar detta nya dörrar för dig?

Utan att ha läst igenom alla walltexts så måste jag säga att detta verkar vara ett vanligt fenomen. Jag har haft sådana vänner, jag har haft vänner som haft sådana vänner, etc.

Varför det blir så vet jag inte... Jag kan bara gissa. Och det jag gissar på är huvudanledningen är att saker kommer emellan. Annat tar upp all ens tid. En person som gör så gör inte så bara mot en specifik vän, utan mot alla vänner, eftersom personen inte längre har tid pga. kanske jobb, eller plugg eller partner, eller kanske alla tre kombinerade.

Tror att i dom flesta fall är detta inte personligt, utan handlar bara om att prioritera annat före. Är det fel? Jag vet inte... en fast tjänst är väl en trygghet för dom flesta, så har man precis fått ett fast jobb prioriterar man väl det över allt annat dom första veckorna, eller kanske månaderna. Eller?

Lounge fact:

skulle du tycka att det var konstigt om de börja prata med dig?

antagligen

Ja, det är klart. Men det är inte så mycket man kan göra åt saken. Man växer ifrån varandra helt enkelt (vilket kan vara ganska skönt).