Jag var bäst inom min sport, alla trodde jag skulle bli legend inom min sport. Hade något jag kämpade för. Hade flickvän massor av kompisar och visste vad jag ville bli när jag "blev stor".

Nu i gymnasiet har jag slutat med den sporten och gjort slut med min flickvän. Har fortfarande kompisar och inga problem i livet allt är bra men vafan allt känns.. jaha? Dissat tjejer bara för det känns onödigt.
Känns som man lever bara för att leva. Är inte deppig eller nått så ni inte tror det, jag mår skitbra och har inga problem i mitt liv, men typ allt känns onödigt.

Kan inte förklara allt känns bara jahaaa? no emotions typ, gå i skolan ok jaha, plugga, gå ut me kompisar, festa, mmhm.. och?

Sitter vid datan och kollar på skärmen...

Vet ej vrf jag skriver detta skriver ba :).

Känns bara skumt för typ alla mina kompisar har nått att kämpa för och är grymt glada, jag är typ :|. Neutral för allt för allt känns woohoo so what.

Ge tillbaka grundskolan när man trodde att ens sport var allt, eller att få tjejen man gilla var allt. Eller bättre än så, ge tillbaka när man gick i lågstadiet och ens största problem var att få den nya leksaken, när man fick den så var det som att ens liv var perfekt och man kunde dö lycklig nu. Nu spelar det ingen roll vad du gör, får du en lamborghini så är du glad för den men den löser inget, det är fortfarande bara en sak.

Aja I wanna be little again :(.

Life....fucking boring...