Forumet - Växa upp utan pappa?

Växa upp utan pappa?

708 0 12
Tror ni att en uppväxt utan en fader påverkar ett barn mentalt negativt? Bortsett från alla kommentarer, exempelvis frågor om varför o.s.v. Tänker främst på maskulinitet och sådant grejs.

Påverkas ett barn negativt av att växa upp utan far?

Jag tror definitivt det blir skillnad, behöver däremot inte vara bara negativt/positivt. Vare sig det är mamma/pappa som inte är i bilden under uppväxten är det erfarenhet och livsskills som går ”i spillo”, samtidigt som det alltid är skönt att ha en axel att luta sig på när man är bitter på den andra föräldern. 

Slutligen spelar ens relation med föräldern som är kvar ganska stor roll. Har man en god relation kanske avsaknaden inte är *lika* enorm som om motsattsen var sann. Det är så jag tänker iaf

Spana också in:

För mig är de negativ att han är ”halvt-frånvarande” då de är en stor del av min psykiska ohälsa och försämrat tillit till även de närmsta.
eftersom att min pappa lämnade när jag var 3/4, kom tillbaka i mitt liv när hans flickvän gjorde slut 3år senare, lämnade, tog kontakt, var tyst å arg några månader,ville umgås så jag åkte dit några veckor,blev tyst 3månader,
 sen kom tillbaka när jag tog komfan i somras å gav mig dyra presenter för att vara bättre än min mamma, höll ett fint tal om hur mkt jag betyder för hnm. sen har han inte hört av sig sedan oktober, alltså flera månader..ovanligt..
Rullar ögonen
Så har inte en nära relation till varken han eller min mamma (som ofta är onykter) å därmed inte har nån vuxen jag litar på att prata med när det blir svårt osv, och änn sämre relation med min så kallade ”styvpappa” med.

(men en av mina brorsor med annan pappa har inte haft sin pappa i sitt liv alls och han har inte påverkats Så värst av det egentligen ,så beror nog på) 
Jag tror det beror på hur bra relation man har med vardera. Jag har märkt att mina gamla kompisar med frånvarande pappor, speciellt killarna har visat sig macho och varit väldigt aggressiva under vissa delar av deras liv. Men kan bero på andra grejer. 

har även en ”bekant” tjej vars pappa lämna henne, idag har hon daddy issues. Så asså beror väl på från fall till fall, hon söker väl en faders figur i killar antar jag då hennes egna pappa aldrig fanns där riktigt
Att säga att man inte påverkas av det skulle jag vilja påstå är en lögn.
Tänker bara utifrån mig själv där farsan inte var den mest schyssta personen som sedan stack pga olika orsaker när jag var 13år och jag inte har träffat honom sedan dess. 

Har jag klarat mig bra utan honom?
Ja.
Skulle jag klarat mig bättre med honom i mitt liv?
Ingen aning.

Det finns mer än säkert en hel del underliggande saker som jag inte tänker på som påverkats av att farsan stack men trots det är jag glad att han inte finns i mitt liv.
Barnpsykologen Emma Franson har med studier tydligt visat att barn som bor i hushåll med endast en vårdnadshavare har sämre psykiskt mående och massa annan problematik.

Det bästa för ett barn är att ha två vårdnadshavare (det spelar ingen större roll om dessa bor ihop eller ej), huvudsaken är att fördelningen av uppfostran är relativt jämlik. 

Hennes studie för de som är intresserade: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/s12187-017-9443-1.pdf

Själv växte jag upp i en kärnfamilj så har ingenting att jämföra med. 
Min äldsta brorhar haft en ganska dålig relation till sin far som är lite av och till. De har inte så mycket kontakt men ibland är han med på brorsans födelsedagar men han bjuder aldrig in honom till sin egen födelsedag eller så. Det tär på min bror.
Själv så är min Pappa ganska frånvarande men ibland så är han social. Han finns där men aah. Ofta vid middagsbordet känns det som att han är i sin egen värld ganska ofta. Det hade varit 1000 gånger värre om Pappa inte fanns med alls.

Marsbrud: Jag har märkt att mina gamla kompisar med frånvarande pappor, speciellt killarna har visat sig macho och varit väldigt aggressiva under vissa delar av deras liv. 

Det är saker som detta jag undrat över! Själv har jag inte haft någon pappa och försöker jämföra med hur det är med andra. Jag är verkligen inte aggressiv eller jättemacho, mest "normalt grabbig" som tonårskillar kan bli! Rullar ögonen