honolulu: tänkte på en grej. jag tror att om man har behov av att hävda sig är det ofta för ens egen skull. lite "ser andra det så finns det", man utnyttjar människor omkring sig för att befästa en viss bild för sig själv. behöver man hävda sig tror jag dock att man har en dålig självbild och inte en "för bra" (men att det kan framstå för andra som att man har en för bra?).
tänkte på att om man har en för bra självbild verkar det som man har en för dålig också. om man har en som är rätt har man bara en. stämmer d?
honolulu: tänkte på en grej. jag tror att om man har behov av att hävda sig är det ofta för ens egen skull. lite "ser andra det så finns det", man utnyttjar människor omkring sig för att befästa en viss bild för sig själv. behöver man hävda sig tror jag dock att man har en dålig självbild och inte en "för bra" (men att det kan framstå för andra som att man har en för bra?).
oj blev klurigt. vad tänker ni andra?
Satt och funderade på just detta! Håller med! Tror att många av de där som verkar tro "att de är nått" egentligen känner sig rätt små.
Medan folk med bra självkänsla är trygga i sig själv och behöver inte hela tiden hävda sig mot sin omgivningen.
ennie:
tänkte på att om man har en för bra självbild verkar det som man har en för dålig också. om man har en som är rätt har man bara en. stämmer d?
ja, nåt i den stilen kanske.
penja: Medan folk med bra självkänsla är trygga i sig själv och behöver inte hela tiden hävda sig mot sin omgivningen.
ja precis, för då vet man ändå om det själv vilket är huvudsaken när det kommer till självbild.
honolulu:
ja precis, för då vet man ändå om det själv vilket är huvudsaken när det kommer till självbild.
Exakt!
honolulu: tänkte på en grej. jag tror att om man har behov av att hävda sig är det ofta för ens egen skull. lite "ser andra det så finns det", man utnyttjar människor omkring sig för att befästa en viss bild för sig själv. behöver man hävda sig tror jag dock att man har en dålig självbild och inte en "för bra" (men att det kan framstå för andra som att man har en för bra?).
Ja det kanske också man kan definera det, om man hela tiden behöver hävda sig så är inte dom "goda" tankarna om sig själv och sina förmågor autonoma, dom kommer inte från en själv utan man söker ändå något slags bekräftelse från omvärlden även om man kan till synes vara en modern Narkissos(jävel).
Chibibbi:
Jag noterade att många i "Vad är det osexigaste ni vet?"-tråden, nämnde egenskapen "högmodig" samt det här med hybris. Men vart går gränsen mellan att ha god självkänsla och vara någon som sätter sig själv på en piedestal? UM:are, var skulle ni säga att gränsen går?
Jag brukar faktiskt inte själv döma folk som självgoda särskilt lätt. Med min syn på individuella personligheter brukar jag oftast acceptera folk som de är vare sig jag gillar dem eller inte. Men ja: när jag ser att någon anser sig själv överlägsen trots att den uppenbart inte vet vad den talar om elelr förbiser något självklart, kan jag se det som löjligt och provocerande.
Annars tycker jag att man lätt anses högmodig trots att man själv inte menat det så, och det beror nog på att andra kan ha annorlunda värderingar än en själv, för vad som anses skryt har ju att göra med vad folk värderar: om man själv inte anser att det är något märkvärdig med att vara smart, så anser man det inte vara skryt att konstatera saken och menar alltså inte att göra det. Men eftersom de flesta människor anser att det är något oerhört märkvärdigt att vara smart, så uppfattar de det som skryt. Det är irriterande och tröttsamt att folk inte förstår att det handlar om värderingar vad som är skryt och inte. Men just därför får man tyvärr rätta sig efter normen för vad de flesta värderar som skryt, även om man inte delar den värderingen, bara för att slippa anses vara skrytsam när man inte menar att vara det. en reflektion.
typ kvart över tre
Självkänsla och självförtroende är olika saker! Hybris är för bra självförtroende
god självkänsla: tråkigt
hybris: kul
