Aviseringar
Rensa alla

Vår gemensamma relationsdagbok

latest comments

PMR
 PMR

Lounge:

Jadå. Men är rätt trött på avdelningar. Finns guldkorn i personalen men många är dumhuvuden. Fick mycket sämre förtroende för psyk sedan jag blev utskriven, enligt mitt tycke, alldeles för tidigt senast. Det är rätt kass då jag t.ex. helst skippar ringa akutpsyk när det är illa.. Är rädd att bli utskriven för tidigt igen.

Vet hur det är(önskar att jag inte visste). Dessutom är det så fel att det krävs så mycket för att man ska bli inlagd och få hjälp - om man ens får hjälp. När man blir utskriven för tidigt är risken stor att man kraschar igen då man aldrig fick en stabil grund att stå på. Så stå på dig, så mycket du orkar! Du ska få rätt hjälp och möjligheten till ett drägligt liv. Håll hårt i det och dem du älskar. Du kommer ta dig igenom det här och förhoppningsvis får du med dig något lärorikt därifrån som hjälper dig i vardagen! 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fick just veta att en person som jag tänker väldigt mycket på och som påverkat mig väldigt positivt trots att vi ej känner varandra så bra, var väldigt nära på att dö. Det känns väldigt overkligt, och jag försöker sätta mig in i scenariot om hen faktiskt hade dött. Hur fruktansvärt hemskt det hade varit. Fäller tårar nu bara av tanken på det och inser att de allra finaste människorna alltid råkar illa ut. Varför är det så? Varför ska de finaste människorna också behöva gå igenom så fruktansvärt mycket skit? Det är väl kanske därför de är fina. Alltså att den styrkan de bär med sig, den ödmjukheten de får och den historia som de bär på faktiskt gör dem helt underbara. Det är ju faktiskt oftast de mest ärrade som jag beundrar och uppskattar mest. 


   
SvaraCitera
NEMI
 NEMI

Zymba:
Fick just veta att en person som jag tänker väldigt mycket på och som påverkat mig väldigt positivt trots att vi ej känner varandra så bra, var väldigt nära på att dö. Det känns väldigt overkligt, och jag försöker sätta mig in i scenariot om hen faktiskt hade dött. Hur fruktansvärt hemskt det hade varit. Fäller tårar nu bara av tanken på det och inser att de allra finaste människorna alltid råkar illa ut. Varför är det så? Varför ska de finaste människorna också behöva gå igenom så fruktansvärt mycket skit? Det är väl kanske därför de är fina. Alltså att den styrkan de bär med sig, den ödmjukheten de får och den historia som de bär på faktiskt gör dem helt underbara. Det är ju faktiskt oftast de mest ärrade som jag beundrar och uppskattar mest. 

uschLedsen
men tror din tanke är rätt, upplever i alla fall att de som upplevt mycket mörker kan vara mer ödmjuka och är definitivt mycket starkare än de som lever bekymmersfritt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NEMI:

uschLedsen
men tror din tanke är rätt, upplever i alla fall att de som upplevt mycket mörker kan vara mer ödmjuka och är definitivt mycket starkare än de som lever bekymmersfritt.

Mmm! Visst är de också mer sympatiska? Tycker det iaf.. Att de människor som har gått igenom något väldigt tufft känns mer genuina än folk som glidit på en räkmacka hela livet. Trivs bättre med ärrade människor, generellt, hehe. 


   
SvaraCitera
NEMI
 NEMI

Zymba:

Mmm! Visst är de också mer sympatiska? Tycker det iaf.. Att de människor som har gått igenom något väldigt tufft känns mer genuina än folk som glidit på en räkmacka hela livet. Trivs bättre med ärrade människor, generellt, hehe. 

Ja jag upplever det så. Typ lite bättre människor över lag, eller lättare att vara bekväm med i alla fall. Så är de generellt också intressantare att vara med. Det blir ett helt annat djup


   
SvaraCitera

Fan vad många relationer ni har!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NEMI:

Ja jag upplever det så. Typ lite bättre människor över lag, eller lättare att vara bekväm med i alla fall. Så är de generellt också intressantare att vara med. Det blir ett helt annat djup

Exakt så!!!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Spelar ingen gång hur många gånger folk säger "du kommer lära dig älska igen" för jag vet att jag inte kommer det. Det spelar ingen roll hur många gånger folk säger att jag är fin, snäll, eller bra för när han stack så tog han med sig all tillit jag hade till människor. Jag kan liksom inte lita på någon längre. Och jag hatar det. Jag hatar att de som bryr sig om mig inte får mitt fulla förtroende även om de förtjänar det. Att jag inte bara kan lita på dem fullt ut, att jag inte kan berätta för dem hur jag mår och hur jag känner. 


   
SvaraCitera

Zymba:
Spelar ingen gång hur många gånger folk säger "du kommer lära dig älska igen" för jag vet att jag inte kommer det. Det spelar ingen roll hur många gånger folk säger att jag är fin, snäll, eller bra för när han stack så tog han med sig all tillit jag hade till människor. Jag kan liksom inte lita på någon längre. Och jag hatar det. Jag hatar att de som bryr sig om mig inte får mitt fulla förtroende även om de förtjänar det. Att jag inte bara kan lita på dem fullt ut, att jag inte kan berätta för dem hur jag mår och hur jag känner. 

du ska veta att jag förstår dig. verkligen. om tilliten till människor väl förstörts så är det sjukt svårt att bygga upp den igen. 


   
SvaraCitera

jag är rädd att jag aldrig kommer uppleva ömsesidig kärlek. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag hoppas han får den tjejen ha sårade mig för. hon som han tänkte på när han kysste mig, hon som han ringde efter att han var med mig.
älska henne, glöm mig. han ska få allt han ngnsin önskat & bli den lyckligaste
för då kanske han kan se mig & förstå mig


   
SvaraCitera
frukt

träffar min babygirl om en vecka


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Så inleds ännu en relation med "jag har ingenting speciellt att säga men om du undrar något får du höra av mig, nu har du även mitt nya nr" från min sida
Du får ta hur mycket du vill & jag förväntar mig ingenting i gengäld


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Igår pratade jag med en främling som jag hade en del gemensamt med, var sjukt trött och kände redan i början av samtalet att jag inte skulle få ut så mycket av det. Han började berätta om ett "psykfall" som alltså var hans kompis ex-flickvän. Han berättade om att hon skaffade nya, falska nummer och smsade konstiga saker, att hon hittade på en massa, "spelade spel" och var allmänt dryg. Blev smått irriterad och berättade om varför folk beter sig så. Sa att hon kanske har det jobbigt hemma, att det kan röra sig om jobbiga tankar/känslor, bekräftelsebehov/uppmärksamhetsbehov, ensamhet m.m. och först var han skeptisk... Han ville på något sätt övertyga mig om att hon bara var elak eller konstig, ändå sa han att hon var fullt normal, precis som en vanlig tjej, när han hade umgåtts med henne. Och jag förklarade såklart hur det kom sig, eftersom att han uppenbarligen inte förstått att en människa kan bete sig olika i olika situationer och mot olika personer.

Samtalet var mest som en engångsgrej, jag tog bort hans nummer och tänkte inte mer på honom. Visste inte ens hans namn.

Idag när jag vaknade fick jag ett sms & hade fått två samtal från samma nummer. Det var någon som frågade om jag hade tid att prata. Väntade med att svara eftersom att jag inte brydde mig så mycket, hade till och med tänkt att strunta i det men till slut frågade jag vem det var.

det var han och jag fick ett ganska långt, genuint meddelande som tack för att jag fått honom att se det hela från ett nytt perspektiv. Han sa att han tagit upp mina ord med hans kompis & dennes ex-flickvän och att det verkar kännas bättre för dem, att både han och hans kompis förstått hela situationen och hennes beteende bättre.

Jag känner inte de här människorna men jag vet att många i det här samhället - och säkert i många fler samhällen & även under tidigare år - inte riktigt vet hur de ska ta hand om de som har det värre och de som gör det svårare för andra att ha det bra osv.

orkar ej skriva massa onödig text om såhär enkla saker men känns jättebra att få ett sådant här tack av en främling & att få veta att mina ord faktiskt hjälpte.. hoppas det bästa för det där paret & särskilt för tjejen... fick veta att hon hade mkt problem med sin mamma (tror hennes mamma var alkoholist) & att hennes pappa jobbade hela tiden. åh, önskar jag kunde göra mer. vill hjälpa alla


   
SvaraCitera
Lounge

PMR:

Vet hur det är(önskar att jag inte visste). Dessutom är det så fel att det krävs så mycket för att man ska bli inlagd och få hjälp - om man ens får hjälp. När man blir utskriven för tidigt är risken stor att man kraschar igen då man aldrig fick en stabil grund att stå på. Så stå på dig, så mycket du orkar! Du ska få rätt hjälp och möjligheten till ett drägligt liv. Håll hårt i det och dem du älskar. Du kommer ta dig igenom det här och förhoppningsvis får du med dig något lärorikt därifrån som hjälper dig i vardagen! 

Ja jag ska stå på mig. Få något vettigt med mig när jag lämnar detta stället. Är bara rädd att bli totalt överkörd men vi får se. Andra läkaresamtalet idag och jag ska propagera för en ny bra medicin.


   
SvaraCitera
latest comments