isola:
hade blitt vansinnig om ngt syskon inte mindes namnet på sin egen systerdotter 🙁
jo 🙁
men har oftast jättesvårt att minnas namn om man inte har ständig kontakt 🙁
har träffat de syskonet o dens dotter ca 3-4 gånger på två år :d även om vi båda bor i sthlm
Insikt, jag har inget mer att erbjuda en relation än omtanke och någon form av kärlek, kanske är det därför inte konstigt att jag inte kan ha relationer kan ju inte erbjuda något som i ett större sammanhang blir vettigt. Då lilla fragila hjärta vad sägs om att acceptera detta och sluta hoppas på något som inte går? är det för mycket begärt av dig kanske.
Fasiken:
jo 🙁men har oftast jättesvårt att minnas namn om man inte har ständig kontakt 🙁
har träffat de syskonet o dens dotter ca 3-4 gånger på två år :d även om vi båda bor i sthlm
mjo beror ju på hur pass bra kontakt man har iof.
träffade en jag diskuterade alfahannar och betahannar med d var intressant
Nu har hon åkt iväg för att fira jul.
Fasiken:
🙁 dom smyger fram me de
Det gör sakta, sakta...det sipprar lite här lite där. och plötsligt så pooooffff så öser det bara fram över hela fasiken en massa bitterhet
mynona:
Det gör sakta, sakta...det sipprar lite här lite där. och plötsligt så pooooffff så öser det bara fram över hela fasiken en massa bitterhet
helt okej att någon delar med sig utav vad den varit med om, om den har svårt att komma över något, problem osv. Men när det gällde ex så .. dom slutar ju aldrig *_* försöker man byta ämne så lyckas dom ändå alltid förknippa något med sitt ex. Inte fan vill jag sitta och läsa sånt när jag vill lära känna personen och hoppas på att få en vänskap. 🙁
Är inget större fan av folk som lägger så mkt energi på att sitta och prata skit om sina ex, särskilt inte dom som delar med sig utav mer privata saker om sina ex. Fast på samma gång så är det väl lite bra för då vet man vad dom är för typ av person?
Så det var lite fel sida för mig Vet inte alls vart jag ska bege mig
åhh!
Mkt positivt att jag inte ballat ur pga inte fått träffa dom jag lärt känna lite/pratat med den här månaden. Vilket var något jag gjorde typ hela tiden innan, men då var det oftast att jag endast pratade med en enda person i perioder och då betydde det nog väldigt mycket mer för mig att få träffa den och se ifall det fanns en möjlighet till en irl-vänskap! Pga dom var vid tillfällena de enda jag hade i mitt liv? elr nått
Tror att om jag nu får fast anställning så kommer jag utvecklas väldigt mycket på den sociala biten genom jobbet. Och då tror jag att 2015 kommer bli året jag äntligen får träffa framtida kompisar! Och med lite tur kanske jag även klarar av att lära känna killar, vilket jag tycker är avskyvärt mkt svårare och jobbigare. :$
E mkt hoppfull
Jag hade heller inte haft något emot att träffa någon som får mig att känna känslor igen
Gärna nån som vill göra mkt saker.. upptäcka, få varandra att känna att vi lever. Lite inspirerat av attityds fallskärm!
Men då får hon nog stå ut med att jag kmr bo i den här lilla lägenheten iaf fram till sommaren *_*
Hoppas att hon har mörkt hår och älskar killar som ser väldigt vanliga ut
Tror att jag gör det iaf.. hm
hon får älska den jag är
stör mig så mkt på dig
hatar att du behandlar mig som ett barn
stick
mamma ringde precis och frågade om jag sov
hon ringer aldrig såhär sent
hon har dragit hemifrån pga hennes man e dum i huvudet
undrar vad hon ska göra nu
Träffade min mamma för första gången på 5 år idag.. gick jättebra
mycket gråt, kunde relatera mkt till hennes uppfattningar om allt
yeah
Bleh, hatar ensamheten. Är en sådan där som älskar närhet, skeda, kramar osv.
Sorry, dubbelpost.