Enligt mig handlar det snarare om mognad, när du var yngre var du inte kräsen. Det mesta kunde roa dig och du fann det mesta roligt.

sylar:

Så man har låga krav om man lirar äldre spel för att de har sämre grafik? Ett spel är inte bra för att det har bra grafik, det är faktiskt ofta tvärtom.

Nja, det är inte endast grafiken som utvecklats, kontrollerna är ju betydligt mer invecklade nu än förr. Fler knappar och mer att kontrollera.

Fast FFVII är det bästa som någonsin gjorts iaf.

Gentlernen:

På den gamla goda tiden var det inte det minsta konstigt att sitta och enbart levla i 20 timmar för att kunna skaffa sig Knights of the Round-materian i FFVII, och t o m i relativt moderna spel som Morrowind fick man vackert lyssna på vad NPCs hade att säga, notera vägbeskrivningen i sin journal och sätta av ut i skogen och leta. Detta ledde naturligtvis till att man fick en större känsla av att det man gjorde spelade någon roll; man hade lagt ned arbete på att uppnå vad det nu var man uppnådde.

= vanilla wow

När det gäller JRPG så anser jag iaf det. Började spela Chrono Cross nyligen och slås verkligen över hur perfekt allt (förutom PS1-grafiken) är och tänker på hur medelmåttiga rollspel kan vara och ändå få höga betyg idag.

Är ju ingen homogen process och det finns ju mängder av undantag t.ex.
Megami Tensei

&

Disgaea

som utgör lysande undantag.

Jag är rent instinktivt benägen att hålla med dig, då jag nu för tiden aldrig klarar av att spela ett modernt spel (med få undantag) i mer än någon timme innan jag tröttnar för gott, men samtidigt kan tycka att det är skitroligt att spela Shining Force II till Genesis.

En viss del tror jag nog att nostalgin spelar in. Även om det spel man nu tänkt spela är ett som man inte spelade som liten så kan man ju ändå förföras av den gamla stilen. Men även bortsett det så tror jag ändå att det är någonting inneboende i hur spelen var utformade som gör att jag så mycket hellre spelar Streets of Rage 3 än Modern Warfare 2.

Någonting som jag tycker är underligt är att jag alltid har varit en ganska kass spelare som tagit varje chans att fuska (game genie var min vän som liten NES-spelare), men ändå tycker jag att dagens spel är otroligt mycket svårare än de spel jag spelade som liten. Med svårare menar jag dock att varje gång jag dör så tappar jag lusten att spela. Så var det inte när jag var liten. Fan, jag har aldrig klarat ut Faxanadu till NES, men nog fan har jag spelat det 200 gånger och tyckt att det var roligt varenda djävla gång.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med den här posten, för jag är inte helt säker på vad jag tycker. Jag finner generellt att äldre spel är otroligt mycket roligare att spela om och om igen, men faktum är att jag återupplivat min spellust lite genom att skaffa ett DS. Där finns några juveler som ännu inte övergått till 95% cinematics och 5% button mashing.

Dungeon master, @ Amiga. Det var grejer det.

Dungeon master, DM2, Eye of the Beholder, alla går att spela om igen...

Jag spelar främst för grafiken.. Så dagens spel är definitivt bättre!

Jag tror stenhårt på red dead redemption, i övrigt vetefan. Det finns en del roliga spel, men det var längesedan jag spelade något som jag verkligen fastnade i till 100%. Det var nog Morrowind.

fallout 3 och mass effect är väl två nyare bra spel, i och för sig.

internet:

fallout 3

Är ett fruktansvärt mycket sämre spel än tvåan. Men fortfarande okej, kanske.

Budolicious:

Är ett fruktansvärt mycket sämre spel än tvåan.

jag var helt inne i fantasy när jag var yngre så jag har helt missat fallout ett och två, och jag har inte möjlighet att spela de äldre spelen pga orsak. har xbox, och fallout 3 är ett av de bästa spelen till den maskinen, kanske ihop med gta 4 och mass effect.

p3tt3r:

Enligt mig handlar det snarare om mognad, när du var yngre var du inte kräsen. Det mesta kunde roa dig och du fann det mesta roligt.

Som sagt, det förklarar inte varför man fortfarande tycker de är bättre.

Åtta:

Jag finner generellt att äldre spel är otroligt mycket roligare att spela om och om igen, men faktum är att jag återupplivat min spellust lite genom att skaffa ett DS. Där finns några juveler som ännu inte övergått till 95% cinematics och 5% button mashing.

Just det, DS är faktiskt riktigt bra. Hehe, nu börjar man låta mer och mer som en 2D-förespråkare : /

Åtta:

En viss del tror jag nog att nostalgin spelar in. Även om det spel man nu tänkt spela är ett som man inte spelade som liten så kan man ju ändå förföras av den gamla stilen.

Detta har jag tänkt på, detta är det enda jag inte kan motbevisa riktigt.

S3ON:

Jag spelar främst för grafiken.. Så dagens spel är definitivt bättre!

GTFO fucken noob!

internet:

fallout 3 och mass effect är väl två nyare bra spel, i och för sig.

Har kört Fallout 3 och visst vara det bra för att vara nytt spel, men ändå rätt så tråkigt i allmänhet:
* Man var tvungen att skjuta till förbannelse för att ta kål på något.

* Utvecklingarna på karaktären kändes verkningslösa och gjorde ingen stor skillnad.

* Fallout 3 är ett bra exempel på det jag snackade om att mycket är gjort åt en. De striderna man går igenom handlar ofta om att stanna tiden där man i lugn och ro ställer in vilka kroppsdelar man vill skjuta. Ofta får man förlita sig på detta också, så man måste springa som en skolflicka så fort man får slut, för att ladda upp.

Men för att ge det rättvisa... det går ju inte att jämföra med gårddagens svårslagna spel. Konceptet på Fallout är ju ganska coolt, fast jag har bara kört 3:an jag också.

Mass Effect har jag inte kört. Inser mer och mer att jag sällan kör spel nuförtiden : (

Gifted:

Dungeon master, @ Amiga. Det var grejer det.

Dungeon master, DM2, Eye of the Beholder, alla går att spela om igen...

Haha, här har vi en riktig retro-gamer. Respectz

Åtta:

Fan, jag har aldrig klarat ut Faxanadu till NES, men nog fan har jag spelat det 200 gånger och tyckt att det var roligt varenda djävla gång.

Jop, det ligger nog mycket i för att de är awesome och att det är instant satisfaction utan nonsensgrejer. Inte minst att spelet har något som kallas svårighetsgrad.
Detta är faktiskt ett ganska bra mått på hur bra ett spel är, hur återspelbart det är alltså. Skulle nog aldrig falla mig in att spela om ett spel som Final Fantasy XIII, GTA 4 eller liknande. Däremot Contra och Megaman till NES har jag nog kört igenom 200 gånger som du.

Åtta:

men ändå tycker jag att dagens spel är otroligt mycket svårare än de spel jag spelade som liten. Med svårare menar jag dock att varje gång jag dör så tappar jag lusten att spela.

Därför att det inte finns något riktigt mål i många nya spel. Ofta när jag lirat nya spel och dött på ett ställe så förställer jag mig hur jag ska få börja om flera timmar bakåt och bli trollad totalt... Istället så får jag börja precis där jag dog, med socker på pannkakan och en klapp på ryggen. Man lessnar och misslyckas med spelen för att det inte finns någon utmaning.

För stunden ja.

Men största aneldningen till den känslan är att den nuvarande generationen av konsoler och spel är väldigt skum. Och även om det kommit bra spel batman arkham asylum och god of war 3 mm. Så är det inget spel som haft återspelningsläge. Visst det finns spel som dragon age origins, men ändå. Och inget spel som har haft otrolig story som drivit en fram.
Jo ett finns. metal gear solid 4. Men det spelet hade lika gärna kunna kommit till ps2.

Spelen som kommer idag måste ha stort fokus på två saker. multiplayer och dlc. Personligen tror jag att det tar bort mycket utav det kreativa bakom storyn. Samtidigt är de spel som saknar multiplayer oftast inte längre än 5-10timmar.

Sen är casualspelarna den lukrativa marknaden. Dagens spel är så katastrofalt simpla. Ta ett spel som god of war 3. kör man på lättaste så skulle en person som aldrig spelat ett spel tidigare, kunna klara det på under 20timmar.
Och de klassiska spelen görs om för att passa den nya marknaden med spelare. Resident evil och final fantasy tex.

Alla spel ser likadana ut idag. Super metroid har redan nämnts. En av de sakerna som gjorde det spelet bra, var att det var mörkt. Idag är alla spel mörka, om man inte lirar wii.

Dagens spel är mer upplevelser än många timmars tidsfördriv. Batman arkham asylum är förbannat jävla kul första gången man kör igenom det. Att verkligen vara batman och hänga upp folk i taket och liknande batman saker. Men när man kör det igen så upptäcker man att det som var coolt första gången inte är lika häftigt den andra. Samma sak kan sägas om många av de andra spelen.

Allt har blivit försämrat nästan.

Nu måste alla utveklare fokusera på online lägen mm..
Man har tagit bort splitscreen på många spel nuförtiden.
Många genrer har dött ut Point and click te.x.
Många serier har Dött ut Leisure suit larry.
Den ända serien som verkar leva kvar ordentligt är ju rollspelen.

Mortalstefan:

Många genrer har dött ut Point and click te.x.

Nej, har ju haft nyrenseans de senaste åren med Wallace & Grimit, Sam & Max-serien och nyutgåvor av Monkey Island osv.

Mortalstefan:

Många serier har Dött ut Leisure suit larry.

Kom nytt så sent som 2009. Sög så in i helvete.

Ja, jag skulle vilja säga att spelen förr generellt sett var bättre. Nu är spel så inriktade på att de ska vara beroendeframkallande och att man ska spela dem hur länge som helst - förut var spelen generellt sett tänkta att spelas igenom och sen var de slut. Multiplayerlägen och sånt var mest en bonus.

Det är lite på samma sätt som filmer generellt sett brukar vara bättre per minut än tv-serier är.

EDIT: Dock ska det tilläggas att det finns fruktansvärt mycket dåliga gamla spel också.

EDIT2: Personligen tycker jag slutet av 90-talet och alldeles början av 00-talet är den perioden som var bäst. Dungeon Keeper, Planescape: Torment, Icewind Dale, Starcraft...