Aviseringar
Rensa alla

varför?


Ämnesstartare

stereo total:

Gör det bara. Våga. Ta ha steget.

försöker verkligen men är så sjukt svårt. skulle behöva en spark i röven


   
SvaraCitera

patrick bateman:

försöker verkligen men är så sjukt svårt. skulle behöva en spark i röven

*sparkar förjävla hårt i röven*


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

stereo total:

*sparkar förjävla hårt i röven*

haha tack. ska se om den hjälper nu de kommande dagarna


   
SvaraCitera

patrick bateman:

haha tack. ska se om den hjälper nu de kommande dagarna

Lycka till. Klart du grejar det.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

stereo total:

Lycka till. Klart du grejar det.

sank you [smile]

jag hoppas det


   
SvaraCitera

patrick bateman:

sank you

jag hoppas det

ring imorgon.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

patrick bateman:

vill skära,

Hur känns det idag då?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

varför gör du det? för att fylla ut en känslomässig dödhet? lr få utlopp för ångest och frustration? allmän självdestruktivitet och självhat? eller har du helt enkelt blivit beroende av rushen?

tycker du ska försöka gräva i dig själv med din introperspektivitet och försöka komma underfund med vad som är grunden till det. och sedan försöka hitta ett bättre substitut eller i bästa fall göra dig av med hjärnspöket =>


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

och enligt mina egna erfarenheter är det betydligt lättare att göra på egen hand än vad det hjälper att sitta och bli förhörd av två anklagande tjockisar. detta då du kan ha ca 10000 ggr bättre koll på vad som försigår i ditt psyke än vad någon läkare eller kurator eller w/e någonsin kan ha.

men om du har massa tur och råkar få någon bra kanske det kan vara skönt att ha någon att kunna tala ut med och som kan vägleda dig mer eller nåt. va vet jag :'>


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Du måste bestämma dig för att du ska söka hjälp. BESTÄM DIG. Tid, exakt när. För din egen skull, snälla? Och tala om för mig när du har gjort det. 🙂


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

stereo total:

ring imorgon.

hmm. får se på det. jag ska föröska men det lär bli svårt
[sad]

annoyed:

Hur känns det idag då?

idag har jag inte märkt av det än, har varit för upptagen. sen skola, mat, plugga, hjälpa farsan, hjälpa mordan. kommer nog senare ikväll när lugnet lagt sig och jag är ensam

Nintendos BFF:

varför gör du det? för att fylla ut en känslomässig dödhet? lr få utlopp för ångest och frustration? allmän självdestruktivitet och självhat? eller har du helt enkelt blivit beroende av rushen?

ärligt talat vet jag inte. jag har länge funderat på varför. jag är 19 nu. började när jag var 15-16.

finns många anledningar egentligen men ingen som stämmer exakt. jag är mycket upp och ner. kan hata mig och sen avguda mig själv. sen har jag mycket ångest och mycket frustration i mig också

det hela började när jag gick på högstadiet och blev sårad av tjejen jag var kär i. men det var ändå inte riktigt orsaken tror jag. jag minns inte riktigt. jag var så fashinerad av sådant på den tiden. självmord, döden, folk som skadade sig.

är så mycket. skulle kunna skriva världens längsta inlägg om alla mina funderingar och teorier men orkar inte

Nintendos BFF:

men om du har massa tur och råkar få någon bra kanske det kan vara skönt att ha någon att kunna tala ut med och som kan vägleda dig mer eller nåt. va vet jag :'>

haha jo beror nog på vem man får. man vill ju ha nån som förstår och vet hur det är. men nån skulle behövas. jag har mycket minnen och så men allt är som ett pussel, får inte ihop det

dansanattenlång:

Du måste bestämma dig för att du ska söka hjälp. BESTÄM DIG. Tid, exakt när. För din egen skull, snälla? Och tala om för mig när du har gjort det. 🙂

haha jo jag vet. om man själv inte riktigt vill så gör man det sällan. jag skulle behöva stöd tror jag, nån som kan hänga med mig. men det finns ingen. är rädd ensam. men jag förösker hela tiden att pusha mig själv till att göra det

det kan jag göra [smile] men var bered på att få vänta


   
SvaraCitera

patrick bateman:

hmm. får se på det. jag ska föröska men det lär bli svårt

Gör det bara. För din skull. Imorgon. Sen är den biten över.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

patrick bateman:

vill jag så jävla gärna skada mig själv, vill skära, skära och skära i mig. men ändå inte

Förstår känslan [sad]
känns lite hycklare av mig att säga att du skall söka hjälp, i och med att jag själv har svårt för det: MEN GÖR DET!

Skall själv komma i kontakt med Sputnik och förhoppningsvis vara med i samtalsgrupper, blir dock jävligt stressad över hur jag ska hinna med andra saker: läxor, träning, privatliv. Synd att man skall vara stressad över att man vill söka hjälp.

Du klarar det! Eller har du som mig som sitter med telefonen i 20 minuter innan du vågar ringa?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

patrick bateman:

kommer nog senare ikväll när lugnet lagt sig och jag är ensam

Vad är det för känsla du får? Inte själva suget att skada, utan känslan som väcker suget.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

patrick bateman:

det kan jag göra men var bered på att få vänta

Jag vill inte vänta, men jag är beredd på det 😉

patrick bateman:

är rädd ensam. men jag förösker hela tiden att pusha mig själv till att göra det

Du kan inte vänta tills du känner dig redo. Det är bara göra det.Jag lovar dig att det kommer kännas så bra efterråt. Jag har själv sökt hjälp, det var inte det lättaste men nu är det i alla fall gjort. Ju mer man drar ut på det, desto svårare blir det. Kom ihåg det.


   
SvaraCitera