Forumet - Varför är jag aldrig hungrig?

Varför är jag aldrig hungrig?

525 1 3
Jag är 15 och äter nästan ingenting. Detta har hållit på i flera månader och det kan gå en hel vecka där jag äter ett par måltider och lever på ett par knäckebröd om dan (Det händer att det kommer veckor när jag äter "bra"). 

Jag är aldrig någonsin hungrig och när jag väl äter mår jag jätte illa och får huvudvärk, och jag har försökt att ställa upp matshema men när jag sedan ska förklara för kuratorn, psykologen eller mina föräldra varför det inte fungerar kan jag bara komma på svaret "Jag vill inte äta"  Det är som om jag mår bättre av att inte ät alls. Jag har gått igen perioder med ätstörningar och jag har berättat för kuratorn på skolan men för tillfället är det inte alls kopplat till min vikt (som jag är nöjd med) så dem vet vad det beror på.

Jag har själv upplevt mycket nedstämdhet och ångest de senaste månaderna så jag undrar om det kan bero på det men jag vet inte. Jag har inga problem med att gå till skolan eller hänga med vänner, utan det är mestadesnär jag är ensam, så jag tänker att det inte kan vara så alvarligt. 

P.S. 
Jag har gått ner ca 3 kg på ca tre månader dock har fortfarande hälsosam vikt enligt skolsköterskan. Jag är bara rädd att det kommer att fortsätta.

Inga kommentarer

Tråden har 3 svar. Sortera efter:
Känner exakt samma sak som du. Har problem med ångest o när ja får mer ångest i perioder mår ja så jävla illa o ibland typ ännu mer illa om ja äter. Har ingen ätstörning utan ångesten tar helt enkelt bort matlusten:/ mitt tips e o verkligen lägga ner tid o försöka hitta saker man tkr om o äta så att man nt ba förknippar mat med nått jobbigt/äckligt. Jobba på din ångest oxå ja tror d kan va problemet.
Jag är också orolig för mina matvanor. Nu har jag hittat att jag gillar pajer och det skulle jag kunna klara av och göra om jag bara tar tid till det, tycker inte alls om matlagning och bakning. Vill ha maten klar nu. Men i pajer går det ofta och lägga i vad man vill och med mycket grönsaker. Det är väl den enda gången jag gillar nått med tomater i maten så är det i paj. Det kanske är mer miljön som avgör? Går jag in i ett café kan jag snabbt gå ut igen bara av luften, omgivningen, ljudet. Hittar jag nånting i det obekväma som jag trivs med tillexempel ett hörn så går jag alltid dit.  

Kan inte hjälpa dig mer, men jag pratar gärna om mat! Glöm inte bort och var noga med tänderna.. Oskyldig