loom:
Åh vad lustigt, precis det där håller jag på att fundera över just nu. Insåg för ett tag sen att jag reagerar helt sjukt i vissa situationer och så kan det ju inte vara. Vet iofs hur jag kommer reagera, men hinner inte stoppa mig själv...
Låter som om du är på god väg. Att känna sig själv och förstå sina reaktioner är först det viktiga. Inte att man kan stoppa dem. Det tar oftast mycket tid och möda att lära sig.
ChickiBull:
Dom är ju inte värd att snacka med
Men jag försöker ju skaffa mig en bästis! Det får man inte på fyllan, för inget är äkta på fyllan
antrax:
Om det är ett sådant stort problem kanske du kan berätta för kompisarna att du har svårt för det. Det blir ju mycket enklare så fort folk har en förklaring till varför du blir stel.
Aaa, låter rimligt men pinsamt och jobbigt. Och vad är ens förklaringen? Vet ju inte varför det blir som det blir
Jonnybravo91:
Låter som om du är på god väg. Att känna sig själv och förstå sina reaktioner är först det viktiga. Inte att man kan stoppa dem. Det tar oftast mycket tid och möda att lära sig.
Du verkar klok.
loom:
Men jag försöker ju skaffa mig en bästis! Det får man inte på fyllan, för inget är äkta på fyllan
Har hittat en del äkta boobs på fyllan så det stämmer inte
ChickiBull:
Har hittat en del äkta boobs på fyllan så det stämmer inte
Ahmen det är ju inte boobs jag letar!!!!!!
loom:
Du verkar klok.
Livet lär och livet har jag levt.
loom:
Ahmen det är ju inte boobs jag letar!!!!!!
Nähe
För mig är det tvärtom. Jag tycker inte om att umgås med mer än en person åt gången, för då blir det lätt så att jag hamnar utanför. När man bara är två stycken "måste" man prata med varandra. Därför kan jag inte relatera till ditt problem, men jag kan komma med lite goda råd.
loom:
vet inte vad jag ska säga
Fokusera mer på den andra personen och inte så mycket på dig själv. Du kanske kan ställa en fråga, typ fråga hur personen mår, och sen gå vidare därifrån. Var intresserad.
Vet inte om det här svaret hjälpte..?
loom:
Den enda jag inte har problem med är en killkompis, och han har aldrig riktigt tid att umgås på fritiden.
synd :/ Men vad är det som gör att det går bra med honom?
loom:
Aaa, låter rimligt men pinsamt och jobbigt. Och vad är ens förklaringen? Vet ju inte varför det blir som det blir
Fast det är ju inget konstigt att du blir som du blir.
Det är rätt vanligt att tycka att det är lite läskigt att vara ensam med någon. Då känner man större press på att hålla igång samtalet, större press på att vara underhållande.
Du har antagligen märkt av denna press och sedan blåst upp den och nojjat över situationen och därmed aldrig lärt dig att slappna av ens i en väns sällskap.
Kuren mot detta är att våga umgås ensam med folk ändå.
Och så får du räkna med att man inte är socialt skillad med alla. Det beror på omständigheterna och kemin er emellan.
Jonnybravo91:
Livet lär och livet har jag levt.
Haha som om du är en 80-årig gubbe som "varit med om allt"
Hjärtegull:
Vet inte om det här svaret hjälpte..?
Ska verkligen tänka på att bara fokusera på den andra. Det hjälper ju inte direkt att jag dessutom har svårt för att öppna mig.
Hjärtegull:
Men vad är det som gör att det går bra med honom?
Tror bara det är att vi verkligen klickar. Honom kan jag sitta och prata med i flera timmar, vi tänker på samma sätt och han förstår mig (även om jag är weird). Sen är jag iofs lite kär i honom också, men tror nog inte det har så mycket med saken att göra..
loom:
Haha som om du är en 80-årig gubbe som "varit med om allt"
Haha, nej men man ska leva varje dag precis som man vill leva den. Om man så är 20 eller om man är 80, tycker jag är irrelevant. En 20 åring kan trots allt veta mer om livet än en 80 åring.
loom:
Ska verkligen tänka på att bara fokusera på den andra. Det hjälper ju inte direkt att jag dessutom har svårt för att öppna mig.
Jag har också svårt för att öppna mig. Det suger :/
Det är bra att försöka fokusera på den andra istället, men man måste ha tålamod. Har själv prövat ett antal gånger utan framgång.
loom:
Tror bara det är att vi verkligen klickar. Honom kan jag sitta och prata med i flera timmar, vi tänker på samma sätt och han förstår mig (även om jag är weird). Sen är jag iofs lite kär i honom också, men tror nog inte det har så mycket med saken att göra..
Tur att du har honom så, trots att ni inte kan umgås så mycket på fritiden.
haha weird, jag är tvärtom, visst jag gillar att stå i centum (är ju trots allt sektens ledare) men försöker ofta chilla och låta andra sköta snacket.....men borde ändra på det nu, måste ju visa vem som bestämmer
Helt tvärtom för mig
loom:
ingen vill vara med mig ensam
det ska vara tvärtom.
ti-92:
det ska vara tvärtom.
Vadå?