För en del lider av kontrollbehov (& de (majoriteten) som gör det är resultatinriktade vilket oftast gör dem besvikna) & måste jämföra sig med medmänniskor.
& sen skulle ett liv utan problem bli ett liv med problem - det finns alltid saker att klaga över... Bara, oftast, korkade människor som inte kan inse och förstå deras livssituation och därför mår de, tror de, så djävla bra.
Osv osv.
ÅH, jag vill predika.

är glad över att jag har tak över huvudet.

skriver en uppsats om fri vilja, är så glad som jag kan bli.

För att jag har haft det bättre än jag har det just nu. Glad är jag inte förrän jag mår lika bra som (eller bättre än) jag mått när jag mått som bäst.

ska nog posta den i etik-och moralforumet om jag orkar.

Otacksamma lymlar.

för att vissa har det bara förjävligt och får lov att inte vara glada

Homunculi:

skriver en uppsats om fri vilja, är så glad som jag kan bli.

ska nog posta den i etik-och moralforumet om jag orkar.

En massa deterministiskt blaj om att fri vilja bara är en illusion?

Hattmakaren:

En massa deterministiskt blaj om att fri vilja bara är en illusion?

bland annat, men också om hur den fria vilja kan vara en möjlighet, antingen helt eller delvist.

Kemisk obalans.

människan fungerar så helt enkelt

Men om jag ska vara seriös; om vi alltid varit nöjda hade utvecklingen inte gått framåt, vi hade helt enkelt inte känt någon motivation för att förbättra något och således stannat där vi varit.

För att situation innefattar så mycket mer... Och ofta är man glad/lycklig fast man tror sig längta bort; kanske projicerar man bara små problem och irritationsmoment i vardagen.

Men det kan också vara så att man mår mycket dåligt för att man inte får vissa av de grejer man behöver få, och så räknar vi bara materiella saker till "situation".

För att ha en mening med livet, man vill ha något att uppnå, något att kämpa för, något som tar ens tid.