Forumet - Varför kan jag bara berätta

Varför kan jag bara berätta

147 1 6
Asså fattar ju inte ens varför jag inte kan säga till t,ex min mamma hur jag mår å om mitt självskadande, liksom jag vill ju typ för att de e sjukt jobbigt att jämt dölja det osv, men vill typ inte att min styvpappa eller halvbröder osv ska veta nåt så de blir ju svårt.. å den ändå jag sagt till irl e ju skolkuratorn men vill ju int tbx dit för ser inte vrf jag skulle göra det. Så e ju bara typ 3+ i min klass som vet <-(som jag vet) (fick veta genom typ snap å en på ett annat sätt) å sen aa men personer jag inte känner irl men skriver me på snap osv osv. å de i sig e ju jobbigt å liksom ”tynger” mig att liksom gå rumt å bära på det själv å vill ju kunna prata om det med nån eller typ få hjälp för att sluta med det för e ju jobbigt att aldrig kunna gå i shorts eller t-shirt/linne hemma ens, men ändå så e det helt hel helt heeelt omöjligt för mig att ens säga de till min mamma... 

M04: vill typ inte att min styvpappa eller halvbröder osv ska veta nåt
De behöver inte veta något. Min broder vet inte om mitt problem. Mina farföräldrar vet inte om mitt problem.

Jag berättade länge inte, för att jag känner skam. Efter nästan ett år berättade jag lite, och då berättade jag helt klart inte tillräckligt, för mina föräldrar tog inte det på allvar. Det tog ett och ett halvt år innan jag kunde berätta för mina föräldrar genom att jag berättade för psykolog genom en text jag hade skrivit och psykologen sedan kunde återberätta det för mina föräldrar när jag inte var närvarande.
Kan du inte be någon kompis som vet att berätta för din mamma då slipper du göra det. Så kan du ju även be personen att be din mamma att inte berätta för de du inte vill ska veta det. Då slipper du ta det första steget, som oftast är det jobbigaste steget. Men början på lösningen för dig är nog att din mamma på ett eller annat sett får reda på det och så att du kan prata om det. Önskar dig all lycka! Hjärta
Om du inte vill söka hjälp kan du ju skaffa nåra internetvänner och snacka med dom om hur du känner, det kan hända att du hittar nån som går igenom samma sak så ni kan prata med varandra lättare. Kan förstå att man helst inte vill prata med sina föräldrar när det kommer till såna här problem, skolkuratorn brukar va bra på sånt. Jag gick till henne och hon skickade mig till psykolog och allt gick hur bra som helst, min mamma visste ingenting förräns vi fick ett brev om att jag måste flyttade till HVB.Glatt skålande

Spana också in:


widediaper: Om du inte vill söka hjälp kan du ju skaffa nåra internetvänner och snacka med dom om hur du känner, det kan hända att du hittar nån som går igenom samma sak så ni kan prata med varandra lättare. Kan förstå att man helst inte vill prata med sina föräldrar när det kommer till såna här problem, skolkuratorn brukar va bra på sånt. Jag gick till henne och hon skickade mig till psykolog och allt gick hur bra som helst, min mamma visste ingenting förräns vi fick ett brev om att jag måste flyttade till HVB.Glatt skålande
Aa kanske det, skolkuratorn var ju inte till nån hjälp för mig iaf då jag gick dit två ggr å berättade lite men de va de liksom. Å inget hände å hon brydde sig inte om jag vill gå tbx eller inte hahaFörvirrad,,

hejjagvetintevadjagskaheta: Kan du inte be någon kompis som vet att berätta för din mamma då slipper du göra det. Så kan du ju även be personen att be din mamma att inte berätta för de du inte vill ska veta det. Då slipper du ta det första steget, som oftast är det jobbigaste steget. Men början på lösningen för dig är nog att din mamma på ett eller annat sett får reda på det och så att du kan prata om det. Önskar dig all lycka! Hjärta
Är inte direkt så nära mina kompisar å så, så tror inte de skulle funka så bra för mig. Men tackHjärta