Aviseringar
Rensa alla

Varför kan jag inte gråta?


vampyrer kan inte gråta...[zzz]


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Har inte gråtit sen i sommras.

Det finns ju inget som säger att man måste gråta!
Jag förstår att du har det jobbigt, men du kanske bara måste tänka på något annat ett tag så blir det säkert bättre sen.

Tro mig, life goes on.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sculptura:

Du kanske är rädd för att gråta eller känner inte dig själv/är trygg i dig själv etc. :S

Jag vet inte..jag kan nog vara rädd för att gråta, har alltid varit den starka i gruppen, kanske inte vill visa mig svag elr nåt.

Nuppineula:

Jag är skraj för att gråta. Min mor brukade slå mig när jag gjorde det förr. :/

Usch, vad hände sen då?

Lici:

man brukar faktist må bätte av at tfå gråta ut lite

Ja, det är ju det jag vet :/

tack för tipsen [smile][love]

greentea:

har du ätstörningar? I så fall kan det bero på det. men annars vet jag inte vad det kan vara

Nej, typ inte, men jag är en sån som skulle kunna utveckla...vill ha kontroll, om du fattar?

klasbengt:

Men om du sätter dig ner och verkligen TÄNKER på allt som hänt... och KÄNNER det. Så kanske tårarna kommer. Fast du kanske redan har gjort det.

Mm..skulle kanske kunna funka, men det är nog det att jag är rädd för att gråta, så jag kan liksom inte tänka tills jag gråter utan slutar när det börjar komma elr vad man ska säga..

kachin:

antagligen är det väl för mycket för att ta in? o sen måste man ju inte gråta för att man mår väldigt dåligt...

Jo så kan de ju va. Men grejen är att jag känner att jag vill.

Tack för alla svar å tips [love]
Känns ändå lite bättre när man har 'pratat' om det.


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Usch, vad hände sen då?

Hände sen? Jag lät bli att gråta bara?


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

utan slutar när det börjar komma elr vad man ska säga..

Känner igen mig i det där. Även om jag bor ensam och betongväggar runt om så "tillåter" jag mig inte att gråta av någon anledning, även när jag kännt att det varit påväg. Det är mysko =/


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Nån mer som lider av detta syndrom, eller är jag ensam?

Jag har inte gråtit på typ 3 år.


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Jag vet inte..jag kan nog vara rädd för att gråta, har alltid varit den starka i gruppen, kanske inte vill visa mig svag elr nåt.

Mm typiskt. Att vara stark innebär väl också att just kunna visa sig svag ibland, visa att man inte är rädd på så sett.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Karma Schmarma:

tack för tipsen

np ^^
hoppas de fungerar, eller att du känner dig bättre iaf [cute]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nuppineula:

Hände sen? Jag lät bli att gråta bara?

Jag menar, med att din mamma slog dig. Soc? Eller slutade hon när du bara slutade gråta? Liks.

KamikazeTomten:

Känner igen mig i det där. Även om jag bor ensam och betongväggar runt om så "tillåter" jag mig inte att gråta av någon anledning, även när jag kännt att det varit påväg. Det är mysko =/

Mm precis. Ganska irriterande ibland, jag gör de liksom inte m flit.

sculptura:

Mm typiskt. Att vara stark innebär väl också att just kunna visa sig svag ibland, visa att man inte är rädd på så sett.

Jo sant. Men mer den lugna, trygga som alltid håller sig lugn å tar hand om alla andra. Fattar du vad jag menar?

sockerdricka:

Jag har inte gråtit på typ 3 år.

Jobbigt?


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Jo sant. Men mer den lugna, trygga som alltid håller sig lugn å tar hand om alla andra. Fattar du vad jag menar?

Ah. Fattar vad du menar.


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Jobbigt?

nä tänker inte på det


   
SvaraCitera

tigr:

[rolleyes]

Hahahahaahahaha


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Jag menar, med att din mamma slog dig. Soc? Eller slutade hon när du bara slutade gråta? Liks.

Hah. Nä. Hon slutade när jag slutade gråta.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sockerdricka:

nä tänker inte på det

känner du aldrig att du behöver gråta?


   
SvaraCitera

Karma Schmarma:

Jobbigt?

Klart det är jobbigt när man vet att det skulle kännas bättre efter att ha gråtit lite.


   
SvaraCitera