Aviseringar
Rensa alla

Varför mår jag så dåligt?


Ämnesstartare

Hej, jag började precis gymnasiet och jag var lite nervös på vägen dit men det gick väldigt bra och jag är nöjd med upplägget hittills.

Jag ser fram emot att gå där i 3 år.

Men jag kunde inte undgå att känna en viss osäkerhet vad gäller framtiden.
Jag vet inte varför men under dagen så kom jag på mig själv när jag tänkte negativt på min framtid, igen.

Det är väl inte unikt för mig just, jag skulle tro att många i min ålder kan känna igen sig i det här.

Jag vet inte vad som hände riktigt men plötsligt började jag känna att jag kanske inte klarar av allt det här, alltså då menar jag inte gymnasiet i sig, det verkar vara ett trevligt ställe faktiskt, men jag menar efter gymnasiet, arbetsliv och även mitt ekonomiska tillstånd, hur jag ska skaffa lägenhet och om jag ens har möjlighet till det och om nån ens vill anställa mig efter gymnasiet, hur jag ska skaffa lite vänner för en gångs skull, hur jag ska ta bilkörkort, hur jag ska hitta en tjej som jag vill dela mitt liv med osv osv...

Jag kan tycka att allt det där känns väldigt jobbigt och mycket av det som jag skrev tycker jag verkar jättesvårt och till och med omöjligt fast det inte är det men det är så jag känner mig.

Jag tycker att jag sitter och tycker synd om mig själv helt i onödan ofta, det har hänt oftare på senare tid.

Det är nog inte helt ovanligt att känna press för sånt här men jag tycker det känns lite väl jobbigt, men jag kanske bara är lite för känslig då, jag vet ju inte vad jag ska tycka om mig själv, sen så måste jag berätta det att jag inte har så höga tankar om mig själv heller.

Jag växte upp med en aggressiv pappa, verbalt aggressiv alltså, han har ofta varit elak mot mig under årens gång och ändå så hatar jag honom inte, men jag kan bli riktigt förbannad på honom när det första han gör på morgonen är att komma och klanka på mig om mina matvanor, ändå försöker jag gå ner i vikt men han verkar inte ha tagit någon hänsyn till det just då. Sen kan han ju vara snäll också men när han väl är elak mot mig så sårar det mig djupt och just då känns det som om det är bättre att rymma hemifrån för att slippa honom än att bo kvar med honom och min mamma. Min mamma däremot är mycket snäll mot mig och det är jag väldigt tacksam för.

Jag menar inte att skylla allt det här på min pappa men min poäng är att det kan vara en bidragande faktor för att jag har blivit sån här.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, det bästa är väl att ta ett steg i taget men det går ju inte alltid och då kan jag känna att allt är meningslöst och att det är bättre att bara ge upp och sluta försöka.


   
Citera

Ta en sak i taget. Först går du ut gymnasiet, sedan tänker du på jobb och sen tar du antingen körkort eller flyttar ut. Självklart är det ju fel att din pappa är elak men så länge du ignorerar det han säger och bara lyssnar på allt din mamma säger så blir det ok. Ibland kan det kännas för mycket och det kan vara tufft men ge inte upp. Du har hela livet framför dig, ta inte åt dig vad andra har o säga! Mycket glad


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sarab00:
Ta en sak i taget. Först går du ut gymnasiet, sedan tänker du på jobb och sen tar du antingen körkort eller flyttar ut. Självklart är det ju fel att din pappa är elak men så länge du ignorerar det han säger och bara lyssnar på allt din mamma säger så blir det ok. Ibland kan det kännas för mycket och det kan vara tufft men ge inte upp. Du har hela livet framför dig, ta inte åt dig vad andra har o säga! Mycket glad

Jag håller med. Jag tycker det är bättre att ta en sak i taget. Nu under de här 4 första dagarna i gymnasiet så har jag skaffat lite kontakter i min klass och de flesta verkar väldigt trevliga faktiskt och vi har mycket gemensamt och vi har kul tillsammans så jag känner att jag har klarat av ett steg på vägen, att skaffa vänner.


   
SvaraCitera

Lazarus:

Jag håller med. Jag tycker det är bättre att ta en sak i taget. Nu under de här 4 första dagarna i gymnasiet så har jag skaffat lite kontakter i min klass och de flesta verkar väldigt trevliga faktiskt och vi har mycket gemensamt och vi har kul tillsammans så jag känner att jag har klarat av ett steg på vägen, att skaffa vänner.

Det är ju superbra att du har skaffat ett par vänner! Så länge du inte tar åt de negativa kommentarerna så mår du bättre! 🙂


   
SvaraCitera

Jag gick ut gymnasiet nu detta år och en månad senare så hade jag körkort och nu ännu en månad senare så är jag anställd, detta efter en lugn och skön sommar med polarna, alkohol och droger. Började tivla på mina framtidsplaner jag själv men siktar på högskola inom ett par år då jag gick högskoleförberedande (teknik).

P.S. Passa dig för esteterna, på min skola hade vi turen att ha ett bygg program som kunde jaga bort dem från korridorerna med hjälp av spik-kastning. 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sarab00:

Det är ju superbra att du har skaffat ett par vänner! Så länge du inte tar åt de negativa kommentarerna så mår du bättre! 🙂

Vilka kommentarer syftar du på? Jag är inte mobbad i skolan men du kanske menar hur min pappa beter sig mot mig. 


   
SvaraCitera

Ja, du skrev att din pappa kommenterar om dina matvanor


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

sarab00:
Ja, du skrev att din pappa kommenterar om dina matvanor

Jaha, ok. 


   
SvaraCitera

Man kan lätt bli orolig när man tänker på framtiden och all osäkerhet som finns i det okända. Jag tycker att du tänker bra när du skriver att det är bäst att ta ett steg i taget. Man behöver göra så eftersom man inte har den info och erfarenhet som krävs för att planera hela framtiden. Ta lite i taget så kommer det gå bra. 

Jag tycker att du behöver säga ifrån till din pappa. Säg att du är trött på allt hans klagande. Han kanske förstår, kanske inte, men då har du iaf försökt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Snacka.org:
Man kan lätt bli orolig när man tänker på framtiden och all osäkerhet som finns i det okända. Jag tycker att du tänker bra när du skriver att det är bäst att ta ett steg i taget. Man behöver göra så eftersom man inte har den info och erfarenhet som krävs för att planera hela framtiden. Ta lite i taget så kommer det gå bra. 

Jag tycker att du behöver säga ifrån till din pappa. Säg att du är trött på allt hans klagande. Han kanske förstår, kanske inte, men då har du iaf försökt.

Jag säger ofta till honom men han förstår aldrig för förr eller senare så börjar han att klaga igen och ibland blir jag verkligen jätteledsen och går in på mitt rum en stund och gråter för att må bättre och det har hänt många gånger och han verkar inte bry sig om vad han säger till mig ofta. 


   
SvaraCitera

Lazarus: Jag säger ofta till honom men han förstår aldrig för förr eller senare så börjar han att klaga igen och ibland blir jag verkligen jätteledsen och går in på mitt rum en stund och gråter för att må bättre och det har hänt många gånger och han verkar inte bry sig om vad han säger till mig ofta.

Ledsen Du skrev att din mamma är snäll, kan du inte prata med henne så att hon tar ett snack med din pappa?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Snacka.org:

Ledsen Du skrev att din mamma är snäll, kan du inte prata med henne så att hon tar ett snack med din pappa?

Hon har gjort det otaligt många gånger genom åren men det hjälper inte. Jag kommer ihåg att jag fick gå till en kuratpr när jag gick i tvåan eller trean pga. min pappas beteende. 


   
SvaraCitera

Lazarus: Hon har gjort det otaligt många gånger genom åren men det hjälper inte. Jag kommer ihåg att jag fick gå till en kuratpr när jag gick i tvåan eller trean pga. min pappas beteende.

Ställ en fråga till honom nästa gång, säg "varför är du elak?". Undrar vad svaret blir? Antingen vill han dig väl, men gör det på ett idiotiskt sätt, eller så vill han dig illa. Jag tror att du först behöver veta om det är det ena eller det andra.


   
SvaraCitera

Som ni säger så behöver man ta ett steg i taget, för om man tänker för långt fram hela tiden så blir man oftast stressad och deprimerad Förvirrad


   
SvaraCitera