Du är bara 15, sluta lipa.

försök få tag i en bra psykolog

ghunter:

godkänt i allt

Bättre än vad jag hade iaf.

Alltså could be worse...

OF 5:

försök få tag i en bra psykolog

Jag tror inte det är något för mig.

PrickiigStrumpa:

flytta när du ska läsa på gymnasiet coh börja om på nytt med nya vänner?

Det är inte så lätt. Bor inte direkt i storstaden.

ghunter:

Jag tror inte det är något för mig.

trodde inte jag heller men för mig blev det lite bättre iaf när jag fick en lite vettig människa att tala med

ghunter:

Jag har inga kompisar

ghunter:

jag brukar ju vara ute med kompisar och sånt

ghunter:

Jag är inget rikemans barn

Hur kan detta vara en orsak till att ta livet av sig?

An hero!

alla känner så i den här åldern

Som sagt, kämpa på. :)

Det låter nog lite dumt för dig, men det är faktiskt så, många känner sig precis som du gör i alla fall någon period av sin ungdom. Många betyder inte alla - men fått för mig att de flesta som i alla fall har något att tänka med brukar må så någon gång. Det är helt enkelt något man måste kämpa sig förbi.

Nu är det ju så att det här låter som väldigt dåliga rekommendationer, för jag förstår verkligen att det som du känner gör jävligt ont och inte alls är något att underskatta. Men jag har faktiskt också varit femton och åtminstone en gång varit väldigt nära att ta livet av mig.

Grejen är att när jag ser tillbaka på det nu så kan jag inte riktigt förstå mig själv - och om jag nu skulle ha gjort det så skulle jag ha missat många underbara ögonblick.

Jag hade aldrig haft någon flickvän när jag var 15, inte ens närmningsvis sen dagis någon gång - men nu är även det förändrat.

Såklart så kommer du inte garanterat må bra om några år heller - det gör inte jag. Saknar och längtar till det mesta faktiskt.

Men att jag fortfarande lever - det ångrar jag inte för en sekund.

Mycket text, men om någon läst ända hit så får ni... ett hjärta! - där!