Aviseringar
Rensa alla

Vem har du förlorat?


kindergartner:

Du får tänka att de har det bra där de är just nu. Ingen smärta och ingen sorg...

Om man nu tror på sådant.


   
SvaraCitera
Åtta

Nachac:

Pm man nu tror på sådant.

Är inte de flesta tämligen överens om att men efter döden inte längre upplever smärta eller sorg? (undantaget galna kristna och dylikt som tror på ett helvete)


   
SvaraCitera

Åtta:

Är inte de flesta tämligen överens om att men efter döden inte längre upplever smärta eller sorg? (undantaget galna kristna och dylikt som tror på ett helvete)

Jo, men inte att man "har det bra" eller befinner sig någonstans över huvud taget.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

patrick bateman:

17-18 kanske. han hade en hemsk sjukdom

Men fy fan 🙁

antrax:

Usch vad hemskt! [sad] Hur gammal var han?
Har din familj klarat av att gå vidare?

Han hade just fyllt 24 år. Han dog två dagar efter sin födelsedag, alltså på nyårsafton. Nej vår familj är fortfarande i chock. Min mamma gråter varenda dag men jag gråter nog på insidan.

antrax:

Så om någon ung i min släkt dog och tex mamma blev helt förkrossad, så skulle jag deppa ihop mer över hennes sorg än själva förlusten.

Jo så brukar det vara. jag hatar att se mamma gråta varje dag. Det har lämnat mig deprimerad ett bra tag. inte för att hon kan rå för det men...

antrax:

Om någon ung i min närhet dog vet jag inte hur jag skulle reagera. Förmodligen hamna i chock och bli knasig i huvudet och sen gråta i veckor.

Jo... Det är förjävligt.

antrax:

Har bara förlorat katter.

Tur 🙂

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -

Nachac:

Jo, men inte att man "har det bra"

Man har det nog bättre i döden om man har lidit av cancer. Man känner helt enkelt ingenting... 🙁

Åtta:

Är inte de flesta tämligen överens om att men efter döden inte längre upplever smärta eller sorg?

Vänta nu fattar jag inte alls.


   
SvaraCitera

När jag var 4 år dog en av mina mostrar i bröstcancer. Minns inte henne så mycket så det har inte påverkat mig något.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Pendulum:

När jag var 4 år dog en av mina mostrar i bröstcancer. Minns inte henne så mycket så det har inte påverkat mig något.

Okej. Men det var ju tur. Så länge man bevarar de få minnena man har. 🙂


   
SvaraCitera

Var väldigt nära min farmor som dog 03 i cancer vid en ung ålder för att vara i min släkt (alla dör när de är typ 90-95). Blev jätteförkrossad då jag och hon hade en bra relation. Jobbigast var det när jag hälsade på henne sista gången och visste att hon skulle dö innan vi sågs igen. Vet dock att det troligen mest var skönt för henne att dö eftersom hon var så sjuk, så det tröstar ju alltid.

Det är ju många gamlingar i släkten som dött men som inte har påverkat mig så mycket då vi inte har haft en bra relation och att de har varit så pass gamla att det inte varit oväntat alls.

Det jobbigaste förutom min farmor var när en klasskompis dog. Det krossade mig ganska mycket speciellt med tanke på att jag hade haft en crush på honom.


   
SvaraCitera

Förlorade en kusin för ca 9-10 år sedan. Hon dog i en trafikolycka när hon var 16.

Sen har jag också förlorat en moster, för typ 4 år sen. Eftersom hon bodde i Colombia så hann jag bara träffa henne ca 4 gånger så jag tog det inte så hårt när hon dog.


   
SvaraCitera
Åtta

kindergartner:

Vänta nu fattar jag inte alls.

Jag noterade bara att nästan alla är överens om att när man är död så känner man inte smärta eller sorg längre. Folk som tror på liv efter döden tror ju oftast på en nice tillvaro, och de som inte tror på liv efter döden tror ju inte att döda människor känner något ö.h.t.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Nirr:

Vet dock att det troligen mest var skönt för henne att dö eftersom hon var så sjuk, så det tröstar ju alltid.

Ja precis. Att inte behöva känna smärta eller sorg. Du får tänka hur mycket hon älskade dig och hur mycket du älskade henne. Jag tror verkligen att folk lever kvar i ens hjärta och i tankarna...

Nirr:

Det jobbigaste förutom min farmor var när en klasskompis dog. Det krossade mig ganska mycket speciellt med tanke på att jag hade haft en crush på honom.

Jag kan tänka mig det... 🙁


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

ladysmurf:

Hon dog i en trafikolycka när hon var 16.

16 är på tok för ungt 🙁

Åtta:

och de som inte tror på liv efter döden tror ju inte att döda människor känner något ö.h.t.

Det var det jag menade. Känner man inget så känner man inte smärta.

Åtta:

Folk som tror på liv efter döden tror ju oftast på en nice tillvaro

Jag tror på nice tillvaro. Det är en lättnad.


   
SvaraCitera

Min farfar dog när jag var 14. Kände honom inte speciellt bra så tog det inte särskilt hårt och sörjer inte direkt nu på efterhand.

Min gammelmormor och min bonusmorfars mor gick också bort för ett par år sen, tog det lite hårdare, men fortfarande inget allt för hemskt.

Min katt dog -98 och blev min första kontakt med död och riktig sorg, så jag tog det rätt hårt, men inget jag inte repade mig rätt snabbt av.

Death as been kind to me.


   
SvaraCitera

kindergartner:

16 är på tok för ungt 🙁

Ja :/


   
SvaraCitera

kindergartner:

Nej vår familj är fortfarande i chock. Min mamma gråter varenda dag men jag gråter nog på insidan.

Fasen vad jobbigt. Kan inte ens föreställa mig. Har ni fått någon hjälp? Det har trots allt gått sex år.

kindergartner:

jag hatar att se mamma gråta varje dag. Det har lämnat mig deprimerad ett bra tag. inte för att hon kan rå för det men...

Ja, man känner sig ju så otroligt hjälplös.
Vad innebär plötslig vuxendöd egentligen. Vad är det som händer med kroppen? Det måste ju ha kommit som en så galet stor chock. D:

kindergartner:

Tur 🙂

Hähä, ja. Tur i oturen. Blir iof jetheledsen när en katt dör pga kommer dem så nära (låtsas jag, även om katten bara vill ha mat och whatever från mig).
Kan säga såhär: Den enda film jag verkligen blir ledsen av är Lejonkungen.[blush]
Men det är självfallet inte lika hemskt som när en människa i ens närhet dör. Går nog inte att jämföra.

Edit: Hittade på en katthimmel när jag var liten. Låg på gräset i trädgården och letade kattformationer bland molnen. Såg jag någon så blundade jag och talade till den katt som "fanns där". [blush][blush]

Edit 2: Men gah, ska sluta tjata om katter nu. Andra här har varit med om mycket värre förluster, och så sitter jag och babblar om lilla Miriam som fick magcancer, eller Puttefnask som blev påkörd. Sorri!


   
SvaraCitera

Förlorande en nära vän när jag var 18

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article474899.ab

Även min farfar, men han hade jag knappt träffat.
En internetvän tog sitt liv för ett par år sedan med 🙁


   
SvaraCitera