aristoteles:
Vi är gift och har samma efternamn, så...
fast då är det ju ditt eller hennes namn. från början.
Mitt såklart.
Mitt namn garanterat eftersom det är relativt ovanligt och släkten måste byggas vidare. Hans namn går också.. Alltså dubbelnamn.
mens:
men duuh syftade ju på att du då ej skulle röstat på bådas men ah
Det ÄR ju bådas. Vi har SAMMA namn
mens: Tjej: beror på vad partnern heter
om det ngnsin blir aktuellt så kollar man hur många som har det som efternamn o så väljer man det som är minst vanligt pga måste va ovanlig
men ja jag borde haft med ett alternativ för när föräldrarna har samma
Möjligt att min avkomma endast kommer få ett namn, så som "Dragon slayer" eller "Sir Mix a Lot"
mens: Vet inte
Istechetvåpunktnoll:
Möjligt att min avkomma endast kommer få ett namn, så som "Dragon slayer" eller "Sir Mix a Lot"
Jag håller tummarna för att din nya flickvän kommer vara ombord.
mens:
en av er har tagit den andras namn ja
Det vet du inte, vi kanske båda har bytt, eller så hade vi samma redan innan?
NiklasW:
Jag är man och därför ska ungarna ta mitt efternamn. Så har det alltid varit.
Nej, historiskt sett har det inte alltid varit så. Finns historiska exempel på personer som fått sin mors efternamn trots att föräldrarna var gifta. Det var inte heller förrän 1901 som det blev lag på att kvinnor tog sin makes efternamn - under 1700-talet var det fortfarande vanligast att adelsdamer bar sitt eget efternamn även som gifta. Detta var heller inte så unikt för Sverige.
OnT, mitt svar:
Jag tycker att det är en tråkig och ledsam tradition att könet ska bestämma den saken. Och det är just det personlighetskvävande traditionstvånget jag tycker illa om: inte att eventuella barn tar faderns namn, utan att det förväntas, vilket är personlighetsfientligt. Den traditionen har skadat mycket i det förlutna, bland annat gjort döttrar ovälkomna och skapat argumentet "En dotter kan inte föra familjen vidare", så att det är tradition känns inte som ett bra argument att föra vidare det på.
För mig personligen spelar det inte så stor roll. Hade jag gift mig hade jag behållit mitt eget namn, men kanske lagt till min partners om det passade bra ihop med mitt eget. Vad barn angår hade det inte varit någon stor sak, men den typ av människa jag skulle skaffa barn med hade heller inte tyckt att det var viktigt, så därför hade vi nog gett barnet det namn som såg snyggast ut ihop med förnamnet oavsett vems namn det var. Hade det blivit fler än ett barn hade de kunnat få olika namn.
Dock tycker jag om tanken på att barnet ska få båda föräldrarns namn: båda är ju lika mycket föräldrar, så att det får bådas namn känns bättre än att det får bara den enas, som om den ena av dem vore mer förälder än den andra.
