Jag vet inte om ni förtjänar det här, eller om jag själv ens förtjänar att tänka på det vid det här laget, men somliga tankar kräver att det är dags att prata om substitut, den glättiga anledningen jag har till att vara här och den vackra glans av forna tiders leverne. Jag behöver liksom göra det här, det är viktigt för mig att få ut orden till tonerna av Rubber Soul.

Det var den vackraste av tider när världen låg öppen och fri framför ens fötter och både vilja och förhoppningar till synes obrytbara. Egentligen var det nog inte så jävla vackert, det var en period av mycket kaos och jävligheter runt omkring mig, men jag tog avstånd från dem, jag hade sett ljuset och frälst mig själv och jag tänkte inte låta ovidkommande irritationsmoment bryta ner mig.
Jag minns vintern innan allt det, tankarna var fulla av mothers of invention och the residents och jag cyklade en snöig obelyst väg till samhällets utkant till friden av någon annans hem, där vi skulle fokusera vår kreativitet och arbeta på framtiden. Det var ljuvt, men tiden dog fort och runt sommaren 2005 var vi i ett helt annat tillstånd.

Många promenader på den milslånga skogsvägen bort till annan vän den sommaren, är ganska förvånad att vi ens ville eller orkade men jag antar att min stålvilja skötte det åt oss, det spelade ingen roll, det var lagom varmt, knappt något regn och proggen var ljuv.

Det var en festival i augusti när det hände, nattens sista timmar dagen innan hade varit märkliga, en vän och hans flickvän hade fått för sig att knulla inför oss 2 andra ensamma själar, han har en tveksam personlighet den där, på ytan är han alltid artig och trevlig och svärmorsdröm, men han har någon form av komplex som ser till att han alltid är tävlingsinriktad och måste vara bäst i alla lägen, det var förmodligen något alfatrams involverat i det beslutet och hon, den märkliga, tyckte nog bara att det var en kul grej.

I alla fall så vaknade jag och några av hennes bekanta hade kommit till lokalen där vi sov och det första jag såg var henne, blond med halvlånga dreads, dockansikte och en outfit som ingen över 18 års ålder någonsin skulle kunna komma undan med att klä upp sig i, fullt upptagen med att diskutera nattens sexuella lägringar. Jag hälsade och bestämde mig för att vakna, kaffe osv.

Vi pratade inte direkt något mer den morgonen men när båda festivalsällskapen möttes upp senare på kvällen så tog jag en vild chans och apropå ingenting frågade henne om hon ville gifta sig med mig, det var mot all jävla förmodan rätt sak att göra för hon skrattade och verkade uppskatta min kausala glimten-i-ögat (gud vad jag känner mig skeptisk till det uttrycket...) chockhumor. Vi pratade förmodligen mer med varandra men det minns jag inte.

Vi bevännade varandra på dagens populära communitys och i skolan tog jag varje chans att på ledig tid med vän gå och sätta oss i byggnaden där hennes program huserade under den uppenbara täckmanteln av att råka på offentligt-knull-vännen som också pluggade där, det fungerade mycket bra, vi pratade ofta om kommunism och Kuba "Fidel Castro's bror ska ta över för att han är gammal och sjuk, hur är det logiskt, han är lika skröplig han". Det kändes ljuvt och saker verkade vara på väg åt rätt håll.
Efter månader av vänskaplighet och så vidare så föreslog hon att vi skulle ha sex, och jag, i något tillstånd av nervös panik, bad henne att dra åt helvete, hon tog mycket illa upp.

Jag ursäktade mig dåligt. Vi var fortfarande vänner men det fanns inget hopp, ganska omedelbart efteråt skaffade hon sig ett förhållande med någon douche och det var det. Juldagen samma år satt jag vid datorn och registrerade mig på ett forum jag upptäckt något år tidigare och började posta personlighetsstört trams, sen gick jag en lång promenad ut i snön, lyssnade på puff the magic dragon, hurdy gurdy man och flertalet låtar från perpetuum mobile (life on other planets, is difficult...), bland annat, på min 256mb mp3spelare med obekväma hörsnäckor.

Byter till Revolver för jag vet inte vad som är passande innan det är dags för Nuggets-samlingarna.
Saker blev aldrig riktigt bra i min del av världen efter det, saker förföll, människor blev outhärdliga och jag behövde få lite lugn och frihet.
Den dök upp efter sommaren, en av de varmaste och jävligaste sommrar som existerat, jag bekantade mig starkt med en internetvän från Stockholm i ett halvdant försök att lindra det tidigare misslyckandet, jag hälsade på henne några gånger och det var stelt och konstigt, träffade även på Göran Persson en av gångerna, han sade "Hej".

Please don't wake me, no don't shake me, leave me where I am, I'm only sleeping. Dags att byta.
Till hösten var det färdigt, jag hade skaffat mig en personlig fristad i en stad tillräckligt många mil bort och en begynnande flumutbildning. Min första dag där gick jag till biblioteket, stal en bok och lånade en dator för att beställa en stor sovjetflagga och ett svampodlingskit, intressanta tider låg framför mig.

Vid ett tillfälle när hösten började bli kall så hade jag övertygat stockholmsvännen att hälsa på mig, jag vet inte vad jag tänkte åstadkomma med det, men saker kändes väldigt forcerade och obekväma, det ledde inte till någonting produktivt och flertalet gånger kom jag på mig själv med att försöka säga saker men inte ha något att säga, tungan kändes som den satt fast och jag oroade mig över att ha drabbats av någon form av selektiv mutism.

På forumet hade jag skaffat mig bekantskap med flertalet unga experimentiella användare och vi bedrev vårt eget lilla kaos och chockerade förmodligen dåtidens ungmoralister en aning. Vid ett tillfälle skickade en av dem låten Waterloo Sunset till mig via msn, jag älskade den, lyssnade på den oavbrutet i en månad eller så innan jag totalt glömde bort dess existens och skulle inte höra den igen förrän 2015.

Vet inte om det är lämpligt att beskriva mer i detalj vad som föregick under de kommande två åren men jag bedrev mycket personlig utveckling, roade mig kungligt utan bekymmer, utvecklade social fobi och andra problem över att plötsligt ha massa tid över åt att bearbeta de tidigaste hemskaste kapitlen av mitt liv, slutade gå på tentor, blev persona non grata hos csn, hade ett halvt förhållande med en sextonåring och efter att det gick åt helvete så flyttade jag tillbaks till hembygden där jag gick många långa promenader under dygnets mörka timmar och funderade över vad jag skulle göra härnäst. De glada tiderna skulle inte komma igen.