Forumet - Vilka erfarenheter har ni av psykiatrin?

Vilka erfarenheter har ni av psykiatrin?

7689 0 39

time: väger "för mycket" för anorexi
också fått det där... Men då ang. ätstörningar rent allmänt
"men du är inte så smal, du ser ut att äta bra"
en annan trodde att jag inte visste hur och vad man ska äta så hon tog fram en bok och förklarade saker som att man hellre ska äta köttet på kycklingen än skinnet och att torkad frukt är lika illa som godis

Tråkigt att vissa väller ur sig sådana kommentarer, oavsett vad de har för avsikter
att man bara ska äta piller och se vad som händer, att om man har rökt cannabis så beror alla ens problem på det och man måste sluta helt för att få någon hjälp (supa kan man dock göra nästan hur mkt man vill) för att 'cannabis lagras i fettet' och andra liknande myter, allmänt oflexibelt tänkande och noll empati. självklart har jag mycket lite förtroende för människor som cashar in typ 36k i månaden för att dela ut blanketter, falska leenden, lögner och fördömanden

psykläkare är typ onda. en kurator kan vara en hygglig medmänniska, om än med skamlig bismak av betalning

Spana också in:

Mrs Umbridge: gullegull, sockersöt röst, ja söta lilla vännen min du förstår nog att vi vet bäst, nu ska vi inte gå i klinch du och jag. Hatar psykiatrin personligen, det är dömande konventionella människor som utgår från sin subjektiva definition av moral för att bedöma sjuka och djupt förolämpat min stolthet, integritet och intelligens och jag skräms av folk som inte avfärdar ECT som behandlingsmetod, men jag stödjer ändå psyk till folk som mår dåligt då jag själv är för mycket martyr a' la Maria Stuart inför tribunalen för att kunna bedöma om de verkligen kan göra någon nytta. Det finns folk som har hjälpts av dem. Jag var inte samarbetsvillig och min integritet är stor. 

mynona: Mrs Umbridge: gullegull, sockersöt röst, ja söta lilla vännen min du förstår nog att vi vet bäst, nu ska vi inte gå i klinch du och jag.
mynona: Jag var inte samarbetsvillig och min integritet är stor.
Det här var min erfarenhet, speciellt det första citatet. Stör mig enormt på det falska vänliga beteendet, man ser genom det men de tror inte att man gör det.

Razor:
Det här var min erfarenhet, speciellt det första citatet. Stör mig enormt på det falska vänliga beteendet, man ser genom det men de tror inte att man gör det.
Ja, det är nedlåtande genom implikationen att man inte väntas förstå det, eventuellt är så desperat att man godkänner det. Jag tålde inte att man talade ned till mig och dessutom trodde att jag inte kunde se igenom det: jag var heller inte så desperat att jag klängde mig fast vid falsk vänlighet. Mitt förtroende får man ur en jämlik situation dessutom, så jag var inte en idealisk patient. 

mynona: Ja, det är nedlåtande genom implikationen att man inte väntas förstå det, eventuellt är så desperat att man godkänner det. Jag tålde inte att man talade ned till mig och dessutom trodde att jag inte kunde se igenom det: jag var heller inte så desperat att jag klängde mig fast vid falsk vänlighet. Mitt förtroende får man ur en jämlik situation dessutom, så jag var inte en idealisk patient.
Precis, jag hade liknande tankar och känslor. Dum som jag var tvingade jag mig själv ändå till att fortsätta gå hos samma person...för att inte jag och läkaren skulle kunna säga att jag inte har kämpat tillräckligt för att lösa mitt problem. Till slut kokade jag av vrede och avbröt allt.

Jag har haft bättre erfarenhet av "riktiga" psykologer, men just kurator/psykoterapeut varianten föraktar jag.

Tycker synd om de som inte har något annat val än att klänga sig fast vid den falska vänligheten. Ledsen De blir manipulerade till att bryta ner sin integritet istället för att bygga upp den.

Razor: Precis, jag hade liknande tankar och känslor. Dum som jag var tvingade jag mig själv ändå till att fortsätta gå hos samma person...för att inte jag och läkaren skulle kunna säga att jag inte har kämpat tillräckligt för att lösa mitt problem. Till slut kokade jag av vrede och avbröt allt
Det är tråkigt när man skadar sig själv genom sådana känslor, ja, jag förstår det. Jag också ut på tiden för länge. 

Razor: Tycker synd om de som inte har något annat val än att klänga sig fast vid den falska vänligheten.  De blir manipulerade till att bryta ner sin integritet istället för att bygga upp den.
Jag förstår hur du menar. 

Zymba:
Du kommer få träffa en annan efter det hoppas jag? Trök ändå när det inte går som man vill. 
ah asså det här var ju bara en sköterska som jag skulle träffa 2 ggr för nå fattig basutredning. sen ska jag träffa en läkare som bestämmer vilken vård. då har dom förhoppningsvis fått mina journaler. var fett drygt idag.  dom gav mig ingen blankett i lund att dom skulle få dela med sig av dom när jag bad dom skicka remiss : ((

reben:
ah asså det här var ju bara en sköterska som jag skulle träffa 2 ggr för nå fattig basutredning. sen ska jag träffa en läkare som bestämmer vilken vård. då har dom förhoppningsvis fått mina journaler. var fett drygt idag.  dom gav mig ingen blankett i lund att dom skulle få dela med sig av dom när jag bad dom skicka remiss : ((
Åh okej men vad bra att du slipper honom sen! Menåh Ledsen Seg början, hoppas verkligen det går bättre nu!!
Jag har bra erfarenheter! Även dåliga, men nu tycker jag allt att de positiva överväger.

Gillar min nuvarande psykolog jättemycket. Det har varit läkande att bli trodd på/tagen på allvar. Det är nytt för mig.

Vid mitt allra första möte med psykiatrin har jag för mig att vi pratade allmänt om varför jag sökt mig dit och vad mina problem kunde tänkas bottna i. Fick många frågor om uppväxt och diverse motgångar. Känner igen det amsi skrev, de var verkligen hemskt betuttade i att ha min pappas frånvaro som orsaken till Allt. Galen Universallösning...
Dåliga. Deras fokus verkar vara att diagnostisera en med en eller annan diagnos. Men en diagnos är ju långt ifrån alltid något som man har någon nytta av och som många gånger kan den vara rent felaktig.  Jag vet många som är uppenbart feldiagnostiserade och som måste leva med den kränkningen. 


Sen vill de gärna skriva ut medicin så snabbt som möjligt, men många psykiatriska mediciner bygger på en gammal teori som visat sig felaktig om att psykiska problem skulle bero på en "kemisk obalans" i hjärnan. T.ex. SSRI som skrivs ut till hundratusentals människor varje år i Sverige bygger på en sådan felaktig teori om serotoninunderskott och praktiskt taget alla stora metastudier som gjort visar att SSRI inte fungerar bättre än placebo. Ironiskt nog så tenderar de att producera de förhållanden de antar ligga till grund för "sjukdomen" då hjärnan givetvis reglerar ner serotoninproduktionen som svar på att drogerna blockerar återupptaget. 


Psykiatrin har gjort mer skada än nytta genom historien och fortsätter göra det. Det finns än idag få psykiatriska mediciner som fungerar. Det finns rätt liten förståelse för hur psykiska problem faktiskt fungerar. Psykiater som låtsas annorlunda är i regel kvacksalvare. Det är för övrigt helt jävla sjukt hur oansvarigt många läkare beter sig när de gör barn till grova missbrukare av ex. benzo och tramadol (psykiatrin har blivit lite bättre, men primärvården är fortfarande en öppen knarksluss). 


Psykiatriska "sjukdomar" är i allmänhet inte sjukdomar, även om undantag finns. Oftast är de en följd av vissa upplevelser, erfarenheter, trauman, problem, kriser som vi kan möta i livet. Att de psykiska problemen skjuter i höjden handlar inte om att det kommit någon epidemi utan att det inte är så jävla lätt att leva idag. Det är det vi behöver stöd i att förhålla oss till. 
Var där i tors för första gången för min skull, fick höra att jag kan vänta tills om 1 år för att få kontakt med dem. blev ej placerad i väntelistan utan ska kontakta dem om jag vill placera mig.
Sökte mig dit pga. fobi.
kände att psykologen var rätt konstig... han  satt & kollade rakt ned i marken när han snackade :/ & det var ngn student som var med som satt & stirrade på mig & var väldigt blyg, visste inte riktigt om jag skulle titta på henne när jag snackade för hon sa aldrig ngt men tittade & log till henne ett par ggr, för att hon inte skulle känna sig obekväm.

"du är ingen typisk patient. ganska vanlig och normal om man säger så." jag vet inte riktigt, ska jag sitta & gråta för att inte vara det, lr? känner inte en direkt besvikelse men 0,1-5% besviken kände jag mig efter besöket, annars ingenting