Forumet - vilka morbida lekar lekte ni som barn?

vilka morbida lekar lekte ni som barn?

7608 1 48

Minns att min kompis (som jag när jag var äldre förstod hade det väldigt tragiskt hemma) ville att vi skulle leka med Barbiedockor bakom en soffa på fritids så att ingen vuxen skulle se. Där skulle alla tjejdockor tas av kläderna på och Kendockorna skulle slå dem och ligga och trycka sig emot dem.  Jag satt och tittade på och var mest konfunderad. Minns precis hur vi satt. Den leken var strikt förbjuden och fritidslärarna kom och sade att vi inte fick sitta där och leka.
En annan kompis (eller om det var samma?? nej det var nog inte samma) ville att vi skulle stänga in oss i det där rummet på fritids och så skulle hon klä av sig och ha sig. Men fritidslärarna var henne på spåren och kom in i det där rummet stup i kvarten.
Jag fattade inte grejen med någon av dessa lekar, och hur skulle jag göra det som liten unge med ickeerfarenheter av övergrepp. Jag hoppas verkligen att det sattes in några insatser för  dem.  Jag minns att en av dem (barbietjejen) pratade om socialen när vi gick samma väg hem från fritids. En tant som kom hem till dem och inte gjorde någonting utom att gråta när de pratade.  Jag tror att jag låtsades förstå vad hon pratade om. Lillungen.

Spana också in:

Jag tyckte jag var duktig på att giljotinera saker i en väldigt effektiv giljotin gjort av en vass trädgårdsspade och stelnat snö. Gjorde sedan en giljotin i träslöjden som min sjuke magister tydligen tyckte var en kul ide. Det var det ju också, inget ont om saken, "men man får tydligen inte göra avrättningsmekanismer i skolan" - kom vi fram till när den var klar. Inget att frukta säger jag, den är inte särskilt stor och bara 7cm i diameter, hålet för huvudet alltså. Som barn (alltså nu) älskade jag avrättningsmetoder och giljotinen var något av en favorit då Marie Antoinette ju giljotinerades!

När vi var 8-9 år så hade vi en "kompis" som ingen ville umgås med för att han var jättejobbig och alltid trängde sig på och aldrig frågade om lov med saker och så vidare så en dag lurade vi med honom till en plats där det en gång i tiden stått ett hus och det enda som fanns kvar var en överväxt gammal brunn, vi puttade ner honom och stängde för öppningen, sen gick vi hem och pratade aldrig mer om det. Hans föräldrar undrar nog än idag vart han tog vägen men de kommer aldrig att få veta att han har spenderat de senaste 20 åren med att ligga där i brunnen och plaska, där kan han vara och fundera över hur han uppfört sig.