Nachac: Antar jag, vilket antagligen är en stor anledning till att svaret på denna fråga

Vilka faktorer är det som gör att du anser dig tillhöra den övre medelklassen?

Nachac: Egentligen befinner jag mig nog någonstans mittemellan. Skulle säga att min familj har/hade starkt socialt och framförallt kulturellt kapital, men inte lika starkt ekonomiskt. Pappa var läkare och mamma sjuksköterska, vilket gör det hela en aning obalanserat.

Medelklass kanske? Läkare är en typisk övre medelklass-utbildning, men sjuksköterska är en lägre medelklass-utbildning. Den övre medelklassen har ofta utöver det sociala och kulturella kapitalet också ett ganska stort ekonomiskt kapital.

Greken: Övre medelklass

Tycker dock det är ganska svårt att dela in sig i klasser. Har släktingar som definitivt tillhört överklassen samtidigt som jag också har släktingar från arbetarklassen. Rent intellektuellt är familjen väldigt högutbildad, men samtidigt har vi länge levt och bott i arbetarklassområden.

Greken:
Precis som jag frågade Nachac så frågar jag dig, vad är det som gör att du definierar dig som övre medelklass?

Familjens bakgrund, att vi har det väldigt bra ställt med pengar och att familjen generellt sett är väldigt högutbildad. 

du borde ändra överklass, överklass har ingenting med pengar att göra, finns det ens några överklass kvar i Sverige? Dom flesta är väl nyrika snorungar

Greken: Reflekterar ni någonsin över er klasstillhörighet eller andras?

Ja. jag har aldrig fått pengar av min familj trots att de väljer arr lägga pengar på resor, god mat, bra musik m.m. Dessutom har alla mina jobb varit några av de lägsta i samhället. Skulle därför inte säga att jag har blivit gynnad av mina föräldrars ekonomi eller klassen jag kan anses tillhöra. Ofta blir klass orelevant om en har mycket kulturellt kapital och kontakter genom föräldrarna (kontakter är inte alls klassbundet, utan handlar om jobbets karaktär och hur duktiga ens föräldrar är socialt). Jag är mest gynnad genom det kulturella kapitalet och delvis det ekonomiska.

Greken:
Det har visst med pengar att göra, helst gamla sådana. Men det har också med mycket annat att göra.

Wallenberg, Bonnier, Stenbeck, Douglas, Johnson är exempel på genuin överklass.

Det är ganska välkända namn, ja tror som sagt inte att om man är överklass skulle man hänga här, ja tror man skulle ha viktigare saker försig

ceka92:
Ofta blir klass orelevant om en har mycket kulturellt kapital och kontakter genom föräldrarna (kontakter är inte alls klassbundet, utan handlar om jobbets karaktär och hur duktiga ens föräldrar är socialt). 

+_+

och jobb handlar inte om klass?

Det var en svår och intressant fråga. Jag har varit så bortskämd som barn att jag inte värderar pengar, vilket väl oavsett samhällsklass skulle ge mig den mentalitet av att vara obekymrad över ekonomiska och materiella frågor som en del - enligt vad jag har fått veta genom sådana diskussioner - associerar med överklassen. Jag tror inte på det, men är det så är det ett privilegium att tack vare det ha fått antimaterialistiska värderingar. Jag har egentligen aldrig funderat så mycket över klassproblematik i relation till mig själv. Jag är mycket individualistiskt lagd, vilket gör att jag inte har en stark klassidentifikation utan tenderar att betrakta mig själv som en enbart mig själv, och min syn på klassfrågor är ganska distant och akademisk, även om jag känner starkt för social rättvisa. Det är inte förrän det senaste året eller så som jag till och från har reflekterat över den frågan när det gäller mig själv. Jag vill inte definiera mig klassmässigt, det går mot mina principer. 


Jag har en kluven syn på klass och mäter den enligt två kriterier: en ekonomisk och en social. Att vara rik eller fattig är för mig en ekonomisk politisk fråga, och jag ser inget fel med någondera så länge vi med hjälp av välfärd kan se till att alla har en standard som gör att vi kan fokusera på annat än vår försörjning. Jag lägger ingen värdering i det. Den frågan identifierar jag alltså snarare med ekonomi och politik än med klass. Det som är mer intressant som klassmarkör för mig är inte pengar utan snarare den sociala markören: snobbism, sätt och liknande. Jag tycker att "överklassen" identifieras betydligt bättre genom sin snobbism än med sina pengar: en nyrik person tex är inte nödvändigt överklass, anses inte vara det av överklassen och behöver inte tillhöra den annat än rent ekonomiskt. Sådan snobbism finner jag betydligt mer intressant, mer motbjudande och diffust och mer betydelsefullt när det gäller just klassproblematiken än vad pengar gör, som för mig snarare är en rent politisk fråga. Det beror kanske på mitt intresse för människors beteende. Precis som vi får olika erfarenheter och därför olika beteende pga kön blir det också ofta så genom klass, och jag finner det intressantare, men det är också vad jag brukar ha mer problem med när det gäller personliga kontakter; pengar eller kön är inte så viktigt, men jag tycker bäst om människor som oavsett deras bakgrund och yttre omständigheter (vare sig det är kön eller klass eller annat) bryter sig fria från strukturerna och mejslar ut sig själva till individer.

NEMI: är lösdrivare så är väll då utanför klasskalan.

lol nej