smiths första skiva pga sexuell frustration o valpighet.
Trodde iofs "Popcorn" var låten som definierade dej
önskar att det var denna:
Överallt jag går leker jag att denna låten spelas.
Tänk dig själv gå ute en mörk kväll. Du går långsamt men stadigt. En efter den andra gatlampan reflekterar sitt ljus på dig och lyser upp dig i natten. Regnet duggar mot den redan blöta svarta asfalten och du för din hand genom ditt hår i slowmotion. Du vänder blicken upp mot natthimlen fundersamt för att sedan blunda och titta tillbaka rakt framåt igen. I slowmotion fortsätter du att gå ut i natten. A real hero spelas svagt i bakgrunden! MAGI!
Här är mitt personliga soundtrack:
kulturmarxisten:
haha ^^, jag hoppas att du inte är bitter bara 🙁 hur kommer det sig att du valda den refrängen?
jag är inte bitter, jag är tillsammans med en biologisk man.
My dreams are her:
Är du en militant manshatare?
jag är inte ett fan av könsrollen man, nej.