det känns inte som om jag betyder något för henne längre . det ända hon gör är att bråka med mig och tjata på mig om att jag ska sluta skolka OCH få höga betyg . hade jättehög frånvaro i sjuan och nu har det blivit ganska mycket bättre men hon tjatar fortfarande . jag mår dåligt och det är därför jag skolkar . jag trivs inte här, jag vill bo nån annanstans .
jag älskar min mamma jättemycket men det är svårt när hon aldrig har tid med mig och inte verkar älska mig . känns som om hon aldrig har gjort det .
vet inte vad jag ska göra . men jag har mått dåligt i hela mitt liv och det blir inte bättre av en mamma som inte bryr sig .
hon vet inte alls hur jag mår .
jag vill börja om på nytt men det kan jag inte göra här . och inte med hennes nya sambo som jag inte gillar alls . han är jävligt orättvis .
vill faktiskt ha fosterfamilj . vill bort härifrån . har mått skitdåligt och vill inte må piss när jag är vuxen och tänka på de här dåliga minnena . vill göra något åt det innan det är försent . känner mig så ensam . =(
vill ha någon som bryr sig om mig .
känns som hon aldrig har älskat mig .
vad ska jag göra ?
funderar på att gå till SOC , men känns som om de inte skulle bry sig . som om de tycker att det är en för dålig anledning .
det tycker inte jag . de har ingen aning om hur jag mår och jag har verkligen inte skrivit ALLT i det här inlägget .