Tjena.

Jadu livet är tyvärr svår, många gånger måste vi "hålla" i minnen och små saker här i livet för att kunna gå vidare i livet.
Oroa dig inte dock, saker och ting brukar gå för det bättre.

Ifall du är missnöjd med livet, föreslår jag att du kontaktar socialen och försöker få räta på ditt liv.

Som jag brukar säga: "Ad astra per aspera" - To the stars through difficulty

Lycka till

Heej! Jag förstår att du känner dig ensam. Och att ha en mamma som inte bryr sig är inte kul. Min mamma är en jättebra mamma, vi är som bästa kompisar fast mor och dotter fortfarande då. Jag vet inte vad jag tycker riktigt, men jag tror att jag tycker att du ska gå till SOC. Dom skulle bry sig, jag lovar. Dom är till för det. Och dina anledningar är INTE dåliga. Du ska bara veta att du är inte ensam, alla vi är på UM finns ju, visst vi träffas inte på riktigt men det kan vara skönt att skriva av sig lite här.

Lycka till så jättemycket

Trashd0ll_:

funderar på att gå till SOC , men känns som om de inte skulle bry sig . som om de tycker att det är en för dålig anledning .
det tycker inte jag . de har ingen aning om hur jag mår och jag har verkligen inte skrivit ALLT i det här inlägget .

Det är mycket möjligt att de tycker. Är din mamma arg på dej för att du gick till soc förut, att du skvallrat och så?

Trashd0ll_:

hela min barndom har bara varit skit

Den blir inte bättre för att du flyttar. Det som har hänt har hänt och itsället för att gå och tänka på det så tänk frammåt. Du blir inte lyckligare att klaga på allt som är skit.

Trashd0ll_:

vad ska jag göra ?

Håll ut tills du är stor nog att börja gymnasiet. En hel värld öppnar sig och du kan söka till massvis med skolor i landet och du slipper bo kvar hemma om du inte vill.

Tills dess; fundera på vad det är som gör att du tror att allt blir bättre i en annan familj. Kanske är problemet inte din mamma utan du själv. Mammor talar inte om att de älskar en hela tiden, det är liksom självklart. Annars skulle de aldrig palla med oss tonåringar :P

Du blir inte nödvändigtvis mer älskad i en fosterfamilj.

Trashd0ll_:

funderar på att gå till SOC , men känns som om de inte skulle bry sig . som om de tycker att det är en för dålig anledning .

Snacka med mamma först innan du går till soc.

jag vet inte alls hur det är att bo i fosterhem . har ingen aning om hur det är . men det känns verkligen som om det skulle bli bättre av att komma härifrån .

min mamma typ ignorerar mig och jag har inte tänkt på det förrän typ för en vecka sen, att det verkligen är så. hur mycket jag än försöker hjälper det inte, försöker jag säga något snällt säger hon typ att jag bara stör henne.
som om jag är i vägen för henne eller något.

jag och hon är rätt så olika på insidan, jag har förändrats ganska mycket på senaste tiden men det har hon också gjort.

men jag saknar den mamma jag en gång hade, jag behöver verkligen ett stöd nu men hon ger mig inte det.

och även om mina kompisar stöder mig vill jag ha från min familj också. det är ju trots allt de jag lever med.

har gått till kuratorn och hon ska hjälpa mig att få kontakt med SOC.
har berättat för henne hur jag känner och hon tycker att man verkligen behöver ett stöd från föräldern.

min bästa kompis berättar allt för sin mamma. även om min och min mammas förhållande. hennes mamma har sagt att hon tycker synd om mig för att min mamma inte bryr sig om mig.
ni kanske tycker det är taskigt av henne att säga så men jag vet ju att hon har rätt. min mamma bryr sig inte om mig.
min mamma har ingen aning om hur jag mår och hon försöker inte ens ta reda på det.

jag klarar inte av att vara kvar här längre för det känns som om ensamheten tar över. jag vill bort härifrån nu, har mer självmordstankar nu än förut och ska jag dö ska jag inte göra det här iallafall.

Jag förstår att det måste vara oroligt jobbigt för dig.
Men gå till soc så kanske du kan få hjälp, så här ska du inte behöva ha det ju. Du måste få trivas och känna att du är älskad, det kan de inte neka dig. Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig!

Trashd0ll_:

funderar på att gå till SOC , men känns som om de inte skulle bry sig . som om de tycker att det är en för dålig anledning .

Gå till soc. Lycka till! *kramar om*
Om det inte fixas annat boende på direkten kan du i alla fall få kontakt med folk att prata med, som är utbildade på att sköta sådana här situationer.

Jag har en lösning på alla dina problem, sötnos :)
Stegvis instruktion:

1# Ta bort nithalsbandet.
2# Tvätta bort all svart smink från ansiktet.
3# Ha normala kläder istället för bara svart.

Hoppas det hjälper :)

Inget taskigt, men var inte emo. förfan titta osm ni ser ut, konstigt att föräldrar blir konstiga.

Känns som att flytta till en fosterfamilj skulle ge lite motsatt effekt än den det låter som du söker, för du saknar ju din mamma, och du vill att hon ska bry sig om dig och spendera tid med dig, eller hur? Att flytta kommer ju inte föra er närmre varandra precis.

Du mår dåligt och behöver hennes stöd. Föräldrar känner sina barn och det är nog få föräldrar som kan missa tecken på att ens barn mår så pass dåligt hemma att de vill flytta till en fosterfamilj och det är nog ännu färre föräldrar som känner sig nöjda med den situationen. Antagligen finns det en anledning till att din mamma beter sig som hon gör. Hon kanske känner sig misslyckad som mamma för att hon inte klarar av att ge både dig och sin nya sambo och hans barn lika mycket uppmärksamhet? Och så hanterar hon det och de skuldkänslorna genom att inte umgås med dig alls och det känns som att hon stänger dig ute.

Kanske kan du göra tvärt emot att flytta, om du saknar en nära relation med din mamma så får du kanske vara med och skapa den istället? Prata med henne, tala om hur du känner och ge henne en chans att förklara hur hon känner. Har din mamma verkligen ingen tid för dig eller har din mamma ingen tid för dig när du har tid för henne? Hon verkar ju bry sig om din skolgång, föreslå att hon ska hjälpa dig med läxorna då? Föreslå en gemensam tur till biblioteket eller passa på att följa med din mamma när hon bara ska till Ica... skapa små stunder med din mamma för att visa att du faktiskt bryr dig om er relation. Om hon inte kan hjälpa till och göra sin del i det hela och om hon fortfarande ignorerar dig, då kan du kanske fundera på att flytta...

...men jag tycker du ska försöka rädda din relation med din mamma först och kanske går din mamma bara och väntar på att du ska visa intresse för henne, hon kanske känner sig lika ingnorerad av dig som du känner dig av henne.

Jag tror nog att du skulle kunna stå ut med hennes sambo, om du kände att du kunde prata och umgås med din mamma igen. Det är ju faktiskt hon som spelar någon roll och kanske har den här mannen några bra sidor i alla fall, för annars skulle väl inte din mamma bo med honom?