Är 16 år och bor mitt ute i ingenstans. Visst, landet kan vara mysigt men att bo här 365 dagar om året blir väldigt ensamt, speciellt eftersom jag har typ 5 km till närmsta busshållplats. Det leder till att jag sällan träffar folk utanför skolan (som jag för övrigt har en dryg timme till) men mina föräldrar vägrar inse det negativa med att bo här. Är rädd för att jag aldrig kommer komma härifrån, för har inte direkt möjlighet till att sommarjobba i närheten heller och det är två år tills jag blir myndig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, alla mina vänner lever livet och går på fester och käkar glass i parker osv medan jag sitter här hemma och gråter på helgerna för att jag känner mig så isolerad och avlägsen. Vill ju bara ha ett liv:((
Förr eller senare kommer du att få möjlighet att bo någon annanstans, men det är svårt att göra något åt när ens föräldrar styr det.
Du kan socialisera på internet så länge
Bygg en rymdraket vetja 😉
Men försök tänka positivt och att det är bara 2 å2 kvar innan du får bestämma själv.
Du kommer snart att ha möjlighet att flytta därifrån. Tills dess så kan du ju bjuda några av dina kompisar hem till dig?
Två år är inte så mycket, och sen kan du göra precis som du vill! Det kommer bli bra, ska du nog få se 🙂
evene:
Du kommer snart att ha möjlighet att flytta därifrån. Tills dess så kan du ju bjuda några av dina kompisar hem till dig?
Har aldrig bjudit hem någon eftersom min familj är skum och mitt hus är ännu värre
Är 16 år och bor mitt ute i ingenstans. Visst, landet kan vara mysigt men att bo här 365 dagar om året blir väldigt ensamt, speciellt eftersom jag har typ 5 km till närmsta busshållplats. Det leder till att jag sällan träffar folk utanför skolan (som jag för övrigt har en dryg timme till) men mina föräldrar vägrar inse det negativa med att bo här. Är rädd för att jag aldrig kommer komma härifrån, för har inte direkt möjlighet till att sommarjobba i närheten heller och det är två år tills jag blir myndig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, alla mina vänner lever livet och går på fester och käkar glass i parker osv medan jag sitter här hemma och gråter på helgerna för att jag känner mig så isolerad och avlägsen. Vill ju bara ha ett liv:((
JAg vet inte hur gammal den här tråden är men antar att den är gammal för jag antar att du är född 2003 och är 22år nu.
Att skaffa kompisar är inte alltid helt lätt. Jag önskade att jag kunnat svara dig tidigare men detta kanske hjälper någon annan.
För din situation hade det ju varit bäst oom du bjudit hem någon kompis som du hänger med över helgen och ni umgås, spelar något spel eller vad man nu kan hitta på.
Det låter tråkigt att du haft svårt att skaffa vänner, det är du inte ensam om. Även om man bor i stora staden (stockholm) är det inte säkert att man träffar folk. Nu har jag ett jobb så man umgås ju med folk där men sen är ju frågan om de kollegerna faktiskt är ens vänner är inte så säkert.
Din situation har varit väldigt tråkig och jobbig för dig, jag hoppas att du fått möjlighet att flytta någonstans lite mer bebott och jag hoppas du funnit vänner. Ibland är internetvänner inte fel att ha.
