Aviseringar
Rensa alla

Vill inte göra simningen på gympan, för att jag är fet.


Ämnesstartare

Jag behöver verkligen hjälp. För några måndader sen så hade klassen simning och då var jag "sjuk". Jag går i nian och vi ska ju få våra slutbetyg nu. eftersom att jag inte var med så måste jag göra det ändå. Vi har en dag per termin där vi får ta igen allt vi inte fått betyg i och nu måste jag åka och simma på den dagen, men jag vill verkligen inte. Jag vill inte göra det eftersom att jag är fet. Jag vet inte vad jag ska göra, ingen förstår. grejen är den att jag är verkligen fet, jag är inte någon fjortis på 40 kg som säger det för att få uppmärksamhet, för att jag är verkligen det. Jag pratar inte med någon om vikt. jag försöker komma på ursäkter för att inte göra det, men jag har inga. jag kan inte säga att jag har mens för att då skulle mamma märka att jag inte har det. Jag ska simma om bara några dagar.
Snälla hjälp mig fort. vad ska jag göra?


   
Citera
Tyrael

Prata med din lärare i Idrott och Hälsa. ​Det är betygskrav på "vattenlektioner" i 9an. Kanske kan du få göra det efter lektionstid, eller något sånt? Du måste iallafall vara ärlig med din lärare, annars kommer det påverka ditt betyg.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tyrael:

Prata med din lärare i Idrott och Hälsa. Kanske kan du få göra det efter lektionstid, eller något sånt? Du måste iallafall vara ärlig med din lärare, annars kommer det påverka ditt betyg.

Jag vill inte göra det inför henne heller, jag vill inte göra det inför någon! jag vill bara strunta i det men då kommer min lärare, mamma och gympalärare säkert bli arga...


   
SvaraCitera
sincan

thelonelyone:

Jag vill inte göra det inför henne heller, jag vill inte göra det inför någon! jag vill bara strunta i det men då kommer min lärare, mamma och gympalärare säkert bli arga...

Livet är tyvärr fyllt av saker man måste göra, vare sig man vill det eller inte. Deal with it. Detta säger jag inte för att vara elak.


   
SvaraCitera

om du anser att det är en omöjlighet att genomföra det, då är det väl inte mycket att göra åt. det du måste sluta med är att känna dig skyldig för att du inte klarar av vissa saker. livet är sånt, du får ta igen det med andra saker, saker du tycker om och har kul med. du vägrade delta i simlektionerna i högstadiet - vem kommer minnas detta när du är 35 och är mitt uppe i ditt liv?

ta nya tag bara, det ordnar sig.

berätta för din mamma om hur du känner inför det, att det känns väldigt jobbigt och är ångestskapande för dig. är hon en bra mamma kommer hon att ge dig stöd, inte förolämpa eller prygla dig för att du inte klarar av det. är hon inte en bra morsa bör du ändå skita totalt i vad hon säger.


   
SvaraCitera

sincan:

Livet är tyvärr fyllt av saker man måste göra, vare sig man vill det eller inte. Deal with it. Detta säger jag inte för att vara elak.

livet är fullt av saker man kan välja bort att göra för i stället att fokusera på saker man tycker är mer värda ens tid.


   
SvaraCitera

Usch, been there done that.
Jag klarade mig däremot undan, behövde aldrig simma och det drog heller inte ner betyget. Fast det kanske bara handlade om tur, vad vet jag.

Vet faktiskt inte vad du ska göra. Du borde ha pratat med skolkuratorn om det tidigare så hade den kunnat hjälpa dig. Försök prata med läraren, annars vet jag tyvärr inte vad du ska göra.

Styrkekramar till dig [love]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Utspädaren:
Jag vet, men det är så jävla pinsamt....
jag skäms verkligen över hur jag ser ut.
det så sjukt jobbigt och svårt att prata om


   
SvaraCitera

f.ö. bör du kanske ta tag i det här och ta hand om din kropp om den skapar väldigt mycket hinder för dig. det går, det är ren fysiologi. alla kan hålla sig kroppsligt hyfsade om de verkligen vill.


   
SvaraCitera

Du kan förklara för din lärare, dom förstår.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Zapetta:
Jag har pratat med skolkuratorn en gång, hon sket totalt i vad jag hade att säga, och det har lett till att jag knappt pratar med någon om mina problem...


   
SvaraCitera

thelonelyone:

Utspädaren:
Jag vet, men det är så jävla pinsamt....
jag skäms verkligen över hur jag ser ut.
det så sjukt jobbigt och svårt att prata om

till och med om du skulle ta upp det med din mamma? om du inte vågar det känns det snarare som att du tror att du kan komma att få litet eller inget stöd från henne. om du kände att hon verkligen skulle ställa upp och ge dig stöd så borde det inte vara några svårigheter med att ta upp det med henne, tycker jag!


   
SvaraCitera

thelonelyone:

Jag har pratat med skolkuratorn en gång, hon sket totalt i vad jag hade att säga, och det har lett till att jag knappt pratar med någon om mina problem...

en skolkurator är bara en skolkurator. det FINNS människor som bryr sig och som kan saker som dessa. man måste våga fortsätta vara öppen för tanken att de faktiskt finns, och inte sluta sig i ett skal - då blir det bara värre.


   
SvaraCitera
sincan

Utspädaren:

livet är fullt av saker man kan välja bort att göra för i stället att fokusera på saker man tycker är mer värda ens tid.

Ja, men detta är inte en sådan sak. Att göra en endagarsinsats för att få ett betyg känns ganska relevant och vad skulle då vara "mer värt"?
Är man alltid själv kapabel till att ta dessa beslut?
Ser ditt uttalande som ett rättfärdigande av ens handlingar där man hittar en billig ursäkt för att inte göra vad som krävs av en.


   
SvaraCitera

sincan:

Ja, men detta är inte en sådan sak. Att göra en endagarsinsats för att få ett betyg känns ganska relevant och vad skulle då vara "mer värt"?

har du läst vad trådskaparen skriver ens? verkar litet svårare för henne än att göra "en endagarsinsats", vad det nu betyder. dag = singular, dagar = plural. endagarsinsats, en insats som varar under en dag som varar ett par dagar?

sincan:

Är man alltid själv kapabel till att ta dessa beslut?

förmodligen inte, man får göra så gott man kan tycker jag. man lär känna sig hyfsat bra efter ett par år.

sincan:

Ser ditt uttalande som ett rättfärdigande av ens handlingar där man hittar en billig ursäkt för att inte göra vad som krävs av en.

ser det som att jag är humanist och tar hänsyn till en faktisk problematik, jag ställer inte krav på krigiskt maktövertagande där det alls inte verkar realistiskt. att göra som man själv tycker man borde är det svåraste som finns här i livet. var litet mjukare i ditt tänkande


   
SvaraCitera