Forumet - Vill inte leva längre

Vill inte leva längre

719 2 10
Är snart 17 år. Jag vill inte leva längre, har mått skit i fyra år nu och minns inte längre hur det känns att må bra. Min ångest tar över allt jag har kvar i mitt liv. Har tidigare haft kontakt med BUP och soc osv men inte längre. Försöker få kontakt med BUP igen men det är en jävla lång väntetid. Går varje dag och känner mig tvingad att behöva leva. Vill dö men vill inte att min familj ska bli sårad. Vill inte lämna en sån sorg och vara så självisk. Har försökt tagit mitt liv hundra gånger men jag verkar vara odödlig. Hur faan ska jag göra jag orkar inte med detta längre, det har gått alldeles för långt. Jag hatar att leva och önskar om och om igen att jag aldrig blev till liv. 

Jag är kvarlevande från en nära familjemedlem som tog livet av sig. Det man lämnar efter sig är ett stort och ännu värre kaos där man drar ner de andra i familjen i samma elände, om inte värre. Det resulterade till och med att en annan i min familj försökte ta livet av sig flera gånger (men misslyckades). Om du älskar din familj, kämpa på. Jag har sett de som gett upp. Men jag har också sett de som fortsatt kämpa. Det har varit tufft. Det vet jag. Men det går att klara det. Men det tar tid. Du har hela livet framför dig. Och i framtiden kommer du blicka tillbaka och tänka att du är glad att du orkade kämpa. Det finns hjälp att få, både av vänner och familj men även av samhället. Ta vara på den hjälp som finns och sköt om dig Hjärta

Spana också in:


DeDen: Är snart 17 år. Jag vill inte leva längre, har mått skit i fyra år nu och minns inte längre hur det känns att må bra. Min ångest tar över allt jag har kvar i mitt liv. Har tidigare haft kontakt med BUP och soc osv men inte längre. Försöker få kontakt med BUP igen men det är en jävla lång väntetid. Går varje dag och känner mig tvingad att behöva leva. Vill dö men vill inte att min familj ska bli sårad. Vill inte lämna en sån sorg och vara så självisk. Har försökt tagit mitt liv hundra gånger men jag verkar vara odödlig. Hur faan ska jag göra jag orkar inte med detta längre, det har gått alldeles för långt. Jag hatar att leva och önskar om och om igen att jag aldrig blev till liv. 

Jag har också funderat på att ta mitt liv men jag sköt upp det, det var det värt, visst jag är inte nöjd med mitt liv så som det är idag men det blir bättre och bättre. Man får se det goda i det lilla. Vi människor är inte gjorda för att vara glada hela tiden, att ha ångest och må dåligt är något vi får leva med men inte alltid, för att vara deprimerad eller melankolisk ska man aldrig acceptera, man ska såklart må bra och känna sig tillfreds med sitt liv. Livet är ingen dans på rosor, men ger man livet en chans och kämpar för att det ska bli bra så blir det bra! GladHjärta
Vill du prata så finns jag här, jag har varit i samma situation som du, sen finns det andra fina människor som är beredda att lyssna på dig. Att få prata ut brukar ofta få en att må bättre! Sköt om dig! GladHjärta

hejjagvetintevadjagskaheta: Jag är kvarlevande från en nära familjemedlem som tog livet av sig. Det man lämnar efter sig är ett stort och ännu värre kaos där man drar ner de andra i familjen i samma elände, om inte värre. Det resulterade till och med att en annan i min familj försökte ta livet av sig flera gånger (men misslyckades). Om du älskar din familj, kämpa på. Jag har sett de som gett upp. Men jag har också sett de som fortsatt kämpa. Det har varit tufft. Det vet jag. Men det går att klara det. Men det tar tid. Du har hela livet framför dig. Och i framtiden kommer du blicka tillbaka och tänka att du är glad att du orkade kämpa. Det finns hjälp att få, både av vänner och familj men även av samhället. Ta vara på den hjälp som finns och sköt om dig Hjärta
Det är just detta som är problemet, jag vill inte förstöra min familj. Ibland har jag fått tankarna att gå och förklara som det är och fråga om lov att få ta livet av mig. Finns det inte någon hjälp man kan få för att få dö så minst smärtsammast? Typ att få bli avliden på sjukhus som man gör med djur? 

Trevlig-Snubbe:
Jag har också funderat på att ta mitt liv men jag sköt upp det, det var det värt, visst jag är inte nöjd med mitt liv så som det är idag men det blir bättre och bättre. Man får se det goda i det lilla. Vi människor är inte gjorda för att vara glada hela tiden, att ha ångest och må dåligt är något vi får leva med men inte alltid, för att vara deprimerad eller melankolisk ska man aldrig acceptera, man ska såklart må bra och känna sig tillfreds med sitt liv. Livet är ingen dans på rosor, men ger man livet en chans och kämpar för att det ska bli bra så blir det bra! GladHjärta
Vill du prata så finns jag här, jag har varit i samma situation som du, sen finns det andra fina människor som är beredda att lyssna på dig. Att få prata ut brukar ofta få en att må bättre! Sköt om dig! GladHjärta
Hur gjorde du för att få den hjälp du behövde? Och hur lång tid tog det för att kunna må bra igen? <3

DeDen:
Hur gjorde du för att få den hjälp du behövde? Och hur lång tid tog det för att kunna må bra igen? <3
Alltså för mig kändes det först bra att börja gymnasiet, då slapp jag alla idioter från grundskolan så långt var allting mycket bättre men sen så gick jag inte så bra ihop med min klass däremot. Eftersom att jag har aspergers så valde mina föräldrar och även jag att jag borde gå i aspergerklass och där var vi bara 10 personer i den klass jag gick i (andra klasser kunde vara så få som 4 personer). Men tredje året träffade jag nya människor och kompisar som jag umgicks med och är vän med flera av dem idag.
Jag har för att må bättre pratat med skolkurator och gått till BUP och Prima Barn (jag rekommenderar Prima Barn). Då har jag fått prata ut med någon och det har fått mig att må mycket bättre än att isolera mig och vara själv med mïna dåliga tankar. Jag är en social individ och ett sätt för mig att må bättre är att ha folk att umgås med. Man kan skaffa internetvänner som man kanske pratar med via Discord, Skype, Steam och kanske träffas i verkligheten.
Idag mår jag väl alltifrån att det är katastrof till ganska bra men mycket har med mitt jobb att göra och nästa år ska jag studera så då kommer det nog att kännas bättre. Mitt liv är inte riktigt så som jag vill ha det, jag vill gärna hitta en flickvän och kämpa för ett bättre liv. Att hoppa av skolan gör allting sämre och att bara ge upp livet, vad är det bra för? Hjärta
Jag har också velat ta livet av mig men skjutit upp det och nu skulle jag aldrig vilja ta livet av mig, nu vill jag bara kämpa och uppfylla mina livsmål! Mycket gladHjärta