Okänd

Tjej ,13 år

Hej Amanda! I 5an så började det en ny kille i min skola (vi kan kalla honom för X) Efter ett tag så började jag få känslor för honom, men det fick också alla mina kompisar, jag struntade i det och blev vän med X. Senare i 5an så fick jag reda på att han gillade mig med (alla i klassen visste redan att jag var kär i honom) Vi började chatta på Facebook flera gånger om dagen och vi dröjde oss kvar i skolan och pratade (för båda var för blyga för att bjuda hem den andra) Allt var helt perfekt!! Senare i 6an frågade X om jag ville vara mer än bara vänner, och så klart ville jag det! Vi blev tillsammans och var det i exakt ett år.. Och nu börjar den sorgliga delen: I mitten av 6an började jag skära mig, jag hade inga vänner och min mamma drack (det gör hon fortfarande) och hon sa en massa elaka saker till mig. X gjorde inget för att stoppa mig så jag fortsatte skära mig. När vi började 7an så var vi fortfarande tillsammans, men vi hade inte träffats på hela sommarlovet så känslorna hade väll svalnat lite för oss båda. Första dagen i skolan så sprang jag fram till honom och kramade honom, han kramade tillbaka och allt var bra. Men efter någon vecka i 7an så märkte jag att han inte brydde sig om mig lika mycket längre, när jag kom fram så kysstes vi och sen så vände han sig om till sina nya vänner. Jag frågade om han ville träffas efter skolan så att jag kunde ge honom min present (för att vi hade varit tillsammans i 1år) han sa att vi kunde det, men nästa dag när jag frågade om han fortfarande ville träffas så sa han att han inte kunde. Han hade sagt så varje gång som jag frågat tidigare, så jag frågade om han verklige ville vara med mig, ”jag tror inte att det håller längre”. De orden gnager fortfarande i mig. De flesta i min ålder har aldrig känt så här förut och jag vet inte om du heller har det (så det är nog svårt för dig att svara på det här) De flesta har nog varit kär i någon och varit tillsammans med den, men jag var/är inte kär i honom, jag är någonting annat, något mycket mycket mer! Så är det säker många som skriver, men jag menar det verkligen. Jag trodde inte att man kunde träffa sitt lifs kärlek när man är 12/13 år! Men det gjorde jag, men samma dag som vi hade varit tillsammans i 1år så tog det slut, bara så där. Nu har det gått 44 dagar och jag vet fortfarande inte varför han gjorde slut, varje dag i skolan så försöker jag våga gå fram till honom och prata men det slutar alltid med att att jag låser in mig på toan eller sitter med mina vänner och gråter. X vänner säger att han gjorde slut för att jag skar mig, men jag har slutat, jag har försök skriva det till honom, men han har blockat mig på att sidor där man skriva till varandra. En av mina vänner har sagt till honom att jag har slutat i alla fall. Och man kan väll inte hata någon för att den skär sig? Jag älskar fortfarande honom och jag vill veta om han älska mig, men efter som att jag inte kan prata med honom så kommer jag ju aldrig att få veta, men jag ska våga prata med honom!

SVAR

Karl Champ Moalosi Bjurman

Hej,

Det gör mig jätte glad att du berättar att du slutat skära dig. Även om ditt X inte visade att han brydde sig när du gjorde det så är jag säker på att det gjorde honom jätte orolig, och det kan vara jobbigt att vara nära någon som skär sig eftersom att man ständigt är orolig för vad som kan hända personen. Det kan vara så att han blev rädd för vad som kunde hända och därför backade.

Hur som helst så är det viktigaste i det här att du mår bättre och inte skär dig längre, kärlek kan komma och gå men livet är det dyrbaraste man har. Jag tror att det kan finnas chans att ni blir ihop igen så länge som han känner sig trygg i att du är trygg i dig själv, men det måste få ta sin tid, det är nog svårt för honom att bara tänka att allt är bra nu igen, så mitt råd till dig är att försöka koppla bort dina tankar på att det ska vara du och han nu på en gång, och fokusera istället på att ta hand om dig själv. För det är viktigt att man är trygg i sig själv innan man blir trygg med någon annan, och om han är ditt livs kärlek så är det inte bråttom att det ska bli ni just nu, utan det kommer komma en dag då tiden är redo. 

Han hatar dig inte, han är nog bara orolig för att det ska bli som det blev förut. Lev ditt liv och fokusera på saker som får dig själv att må bra. I framtiden så kommer han nog känna av att du mår bättre, och det viktigaste är just det: att du ska må bra. 

Mvh Karl