Okänd

Tjej ,15 år

Hej, Karl. Jag har varit deprimerad i snart tre år och det känns som att jag ligger i en glipa mellan att hålla på att komma ur den – men samtidigt väldigt nära på att hamna djupt nere igen. Jag har haft en väldigt trasig uppväxt och det har verkligen påverkat mig. Jag har en frånvarande farsa – som när han väl är där fysiskt är han ändå ett jävla äckelsvin. Jag har blivit misshandlad, fått se min yngre bror bli det. Min bror har tre diagnoser; bland annat tauretts. Han är väldigt aggressiv, hotfull och jag blir dagligen kallad hora, fitta, bitch, motherfucker etc. Och jag vet att det inte finns mycket att göra åt saken. Och det som är jobbigast är att han utsätter mina andra småsyskon för det. Jag vet inte hur jag ska känna för jag älskar min bror mer än allt annat men jag hatar att bli behandlad såhär. Även min far och mor har psykiska problem som gör allt tusen gånger värre. Min depression har fått mig dra mig undan väldigt mycket och jag sitter hellre en lördagskväll som denna ensam och skriver med främlingar än träffar vänner. Jag är rädd, för mig själv. Jag har varit självdestruktiv där jag skurit mig och bränt mig fram och tillbaka sen några månader efter att jag började bli deprimerad. Jag har sen två år tillbaka gått hos kurator, och trots att jag vet att det hjälpt är det svårt att tala om många saker. Som mina attacker som liknar de symtom jag läst om panikångestattacker. Jag är väldigt rädd för att bli rädd och är väldigt paranoid. Jag litar inte på folk och jag har otroliga bekräftelsekrav. Något som spökar varje dag är mitt förflutna med äldre killar på nätet. Jag låg i en period där vilken främling som helst kunde skriva till mig och de fick bilder på mig naken. Det var verkligen hemskt, men det gav mig uppmärksamhet och bekräftelse – och det var det jag sökte. Jag gör det fortfarande, fast inte så. Jag har några äldre killkompisar som jag snackat med ett tag som jag ibland sk. cybrar med. Men jag hatar de nätter då jag är så rädd och ensam att jag går på random hemsidor och söker folk som kan utnyttja mig. för att jag inte vågar vara ensam. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta, snälla hjälp mig.

SVAR

Karl Champ Moalosi Bjurman

Hej,

Jag beklagar att du haft en jobbig uppväxt. Det är bra att du kämpar på och förstår att det inte är din brors fel att han är som han är, men jag förstår att det är jobbigt och tar på krafterna. Det är svårt att påverka sin familjesituation när man är ung, och det är väldigt bra att du går till en kurator, försök att prata om allt även fast det är jobbigt, det kan vara skönt att få ventilera tankar man grubblar på, även fast dom är jobbiga.

Alla människor behöver bekräftelser, men det är viktigt att man söker rätt bekräftelser, du borde verkligen sluta skicka nakenbilder till folk, för det är inget som du kommer må bra av i längden. Använd forum där man inte använder bilder och det inte blir fokus på det sexuella, gå in på forum där man diskuterar andra saker. För att koppla bort tankar kan det vara bra att skaffa en hobby, jag sysslar t.ex mycket med musik och skriver låtar. Det kan vara bra självterapi att skriva av sig, ibland skriver jag låtar som jag inte visar för någon, men det är skönt att få ut sig saker och det får tiden att gå. Du kanske borde testa att skriva lite? Det kan vara låtar, dikter m.m, det behöver inte rimma, bara skriv för att skriva. Eller så kanske du  skulle kunna börja måla? Det handlar inte om att bli bäst, det handlar om att göra något som man mår bra av eller får ut känslor igenom.

Jag märker att du är en väldigt intelligent person som kommit till stora insikter i livet. Kriga på i livet, det kommer att bli bättre med tiden. 

Mvh Karl