Det beror på vilken penicillinsort du äter. För att kunna ge ett utförligare svar på...
Hej fina du,
vilket bra förklaring du gjort, och vad medveten du är om hur du beter dig. Det är väldigt moget av dig. Jag skriver lite hur jag tänker om det du beskriver.
Jag tycker inte det är en liten sak att vara utstött. Även om det "bara" är lite är det en känsla ingen ska ha. Om det nu har gått till den punkt att du känner dig fel, att du hatar dig själv och att andra skulle ha det bättre utan dig, förstår jag att det påverkar ditt humör. Det är knepigt med relationer, särskilt att bo nära andra när man känner sig irriterad eller trött. Oavsett hur dålig din mamma är, och oavsett hur psykiskt nedbruten hon är, är hon ändå din mamma. En mamma ska finnas där och stötta sina barn, inte tvärtom. Att du tar ansvar för hennes dåliga mående är inget du ska behöva göra. Vad jag förstår av det du skriver försöker hon så gott hon kan trots att hon inte mår bra, vilket är väldigt fint, MEN det hjälper ju inte dig om inte du också får utrymme för det du mår dåligt över.
Om du också har pressen från dig själv att alltid hålla en fasad i skolan som den glada, är det för mig självklart att du är helt slut när du kommer hem, och blir arg och irriterad på dem som är nära dig och som du vet att du kan vara arg och irriterad på utan att de kommer lämna dig - dina föräldrar. Nånstans måste ju allt komma ut, som du bär på dagtid, för dig gör det det genom att du blir arg.
Men du skriver också att du innerst inne inte vill vara arg och bråka, och det förstår jag. Det är ju också väldigt energikrävande och ger ännu mer ångest och man känner sig ännu sämre över saker än vad man gjort från början.
Om jag vore du skulle jag testa med att lägga korten på bordet, och förklara för dina föräldrar att det är så här det känns. Att du inte menar något illa, men att det blir fel för att du tar ut ilska som egentligen inte är riktad mot dom. Kanske be om ursäkt för det som varit, vilket jag tror skule få dig att må bättre, men att inte klandra dig själv så hårt, utan sedan lämna det. Det finns förklaringar till att du varit arg och irriterad. Kanske kan ni tillsammans försöka prata om vad ni alla kan göra för att det ska bli bättre. Oavsett om det blir inom hemmets väggar eller om ni ska ta någon hjälp utifrån som familj att kunna vara bra för varandra, kan det vara skönt att rensa luften.
Nu blev det ett långt svar, så jag hoppas du orkat läsa enda hit. Var inte så hård mot dig själv och tänk att det finns en anledning till saker och ting. Och att saker har en tendens att lösa sig om man vågar uttrycka dem, och inte bara bära på egna tankar som blir värre när man är ensam om dem. Därför tycker jag att det är så himla bra att du skrivit till mig nu. Det är ett första steg till att du inte är ensam, för nu vet även jag. Fortsätt med att försök nå dina föräldrar också. Det tror jag på! En stor kram till dig, ta hand om dig. Kram/Annso
Visningar : 1785