user-image
Okänd
Kille ,19 år

Hej! Jag lider av socialfobi och grov ångest. har alltid varit vädligt blyg som liten och visste väl redan som ung att något var fel, men tänkte på det på samma sätt då. Nu när jag är lite äldre så satt allt sig i huvudet och jag förstod nu vad det var. Jag är trött hela tiden, jag äter 1 gång om dagen, jag dricker för mycket, jag har inte träffat min släkt på 5-6 år. De enda personerna jag pratar med är min pappa, min mamma ibland, och mina 2 kompisar. Dricker ibland så mycket så jag inte kommer ihåg vad som hände dagen efter, minns inte ens att jag gått och lagt mig. Har ibland riktigt sjuka drömmar och när jag vaknar upp kan jag inte skilja på verkligehet och drömmarna. Jag sitter hemma hela tiden. Jag var ute och sprang ett tag för ungefär 1 år sedan men det slutade snabbt för jag har absolut ingen motivation alls. jag hatar mig själv och vill ärligt talat inte leva längre. Tanken på att sitta och öppna mig upp själv för en främling (läkare, psykiatrike) får mig att vilja spy. Hur ska jag kunna må bra och bli bättre när min sjukdom är att inte kunna prata? Vet inte ens varför jag skriver det här för jag mår bara sämre av att grubbla på det, och vet helt ärligt inte ens om personen som kommer svara på detta bryr sig eller om det bara är ett jobb så hen kan försörja sig och sin familj. Jag klarar inte av att visa känslor överhuvudtaget. Kan inte se folk i ögonen. Allt som är ”normalt” för en vanlig person att göra är just vad jag inte klarar av. ÄR jätterädd för att skaffa hjälp och vet inte vad jag ska ta mig till snart. Förträngde hur jag kände under en lång period, men på senaste tiden är det som att alla känslor kommer fram nu


SVAR

user-image

Hej

Först vill jag säga att du är grym som öppnar upp och berättar hur du mår. Jag är ingen expert på varken ångest eller social fobi men jag kan delvis känna igen mig i en del av de saker du beskriver. Jag tycker också att det är jobbigt att snacka med folk och stannar ofta helst hemma ensam. Men när jag gör just det, stannar hemma ensam, så brukar det sluta med att jag grubblar, ältar och tycker synd om mig själv. Därför försöker jag tvinga mig själv till att träna, ringa nån kompis, gå en promenad eller sätta mig på ett fik. Det brukar vara jobbigt att faktiskt komma igång och ta steget men när jag väl är iväg och igång känns det ganska okej och när väl har gjort det så känns det alltid bättre. Så jag tycker att det låter bra att du har försökt med löpning. Kanske kortare promenader är ett bra sätt att komma igång igen?

Du säger att du inte vill gå och prata med någon psykolog. Men tror verkligen att KBT (kognitiv beteende terapi) kan hjälpa dig med din sociala fobi. Genom terapin får du verktyg som du kan använda för att hantera den ångest du upplever. Jag vet inte hur gammal du är men om du fortfarande går i skolan kan du vända dig till din skolsköterska eller kurator för att få hjälp. Har du gått ut skolan tycker jag att du bör vända dig till vårdcentralen för att få det stöd du behöver. Du förtjänar att må bra! Du skriver att du är jätterädd för att skaffa hjälp och jag kan förstå den känslan. Jag vet inte vad som skrämmer dig men jag är ofta rädd för att jag inte ska bli tagen på allvar och att jag bara tar upp plats och tid från någon som behöver vården mer än jag typ. Men det är bara bita ihop och söka hjälp! Våga berätta hur du mår och hur du känner, du har rätt att få hjälp och du har som jag redan skrivit rätt att få må bra. 

Stort lycka till! <3


Visningar : 1551

Senaste frågorna

Se Alla