Visst kan det vara så att man inte alltid vill vara med den man älskar, utan istället behöver tid att vara ensam. En del förhållanden går faktiskt under för att man inte kan ge varandra det där utrymmet att vara för sig själv, för även om man är två, så lever man ju med sig själv i första hand, och en partner i andra hand om du förstår vad jag menar.
I ditt fall låter det även som om din killes känslor för dig, och övertygelse om att du är den "rätte", blir lite för mycket. Ni är ju båda väldigt unga fortfarande, och det är därför inget konstigt om du inte riktigt är inne på äktenskap och barn, och känner dig lite pressad när din partner är så övertygad om vad han vill.
Men jag tror inte du behöver tvivla på om du är kär i honom för det låter det ju som du är, och det kan man som sagt vara även om man inte har den typen av känslor och övertygelse som din kille verkar ha.
Så, för din del handlar det nu om att förändra er relation till att bli en relation som kan funka i längden. Många som är nykära träffas ju väldigt mycket och är med varandra jämnt, men det kommer oftast en tid när man behöver skapa lite avstånd också så man får den där tiden till att bara vara med sig själv. Men det gäller att du bestämmer dig för att försöka ta tag i den biten och prata med din kille om vad du behöver för att kunna trivas i relationen. Att du sedan kan längta efter honom när du är för dig själv är väl bara positivt. Det kan ju vara lite gott att få längta också, men försök att ta dig den där tiden ändå och var för dig själv en dag. Din kille kanske blir lite ledsen först, men efterhand inser förhoppningsvis han också att förhållandet har större chans om man tar in lite intryck utifrån också och inte bara är tillsammans hela tiden.'
Testa detta så tror jag att din irritation kan ge med sig.