user-image
Okänd
Annat

Hejsan! Jag har lidit av läs-och skrivsvårigheter när jag var mindre. Idag är det bättre. Men jag är inte 100% fri från svårigheterna, tror jag. Oftast när vi läser högt så brukar jag kunna staka mig i läsandet. Jag blir ofta så orolig att jag ska läsa fel. Men det verkar komma som i perioder att kunna läsa bra högt. Ibland läser jag galant och ibland blir det svårt. Jag går sam och gillar det programmet otroligt mycket. Men om det skulle visa sig att man har svårigheter, när det gäller läsa och skriva. Vad händer då? Måste jag sluta gå sam och börja på nåt annat? Det jag undrar också är vart/vem man kan vända sig hos för att ta reda/kolla om man har dyselexi/läs-och skrivsvårigheter. Om det visar sig att man har något av ovanstående problem. Vilka skyldigheter har skolan då?


SVAR

user-image
När man som du lidit av läs-, och skrivsvårigheter så har man ju tyvärr ofta dåliga erfarenheter av det här med att tex läsa högt. Sådana erfarenheter i sig kan ju göra att man blir extra nervös för att läsa fel när man måste läsa högt i skolan. Och nervositeten gör att man är mer benägen att faktiskt läsa fel än vad man skulle ha gjort om man varit avslappnad. Så jag tycker du är strong som ändå läser högt, och tydligen klarar du det galant ibland, vilket ger en liten signal om att det mer är dina dåliga erfarenheter och rädslan för att göra fel som spökar, än faktiska läs-, och skrivsvårigheter. Om det är så, tror jag att du har en god chans att ta dig ur det här ju mer positiva erfarenheter av att du klarar det, som du skaffar dig. I ett sådant läge gäller det därför att fokusera på dom gånger du klarar det bra, och mer försöka fundera över vad som gick snett dom gånger det inte kändes så bra. Var du stressad över något? Hur väl kunde du texten du skulle läsa? Hade du en dålig dag helt enkelt, osv, osv???
Ett trick som du kan använda för att hjälpa dig själv att få positiva erfarenheter är att du ser till att vara väl förberedd om det är möjligt. Ska du hålla ett föredrag så se till att ha läst det högt för dig själv hemma många gånger så du kan det bra. På det sättet kan du minska din nervositet, vilket i sig förmodligen gör att du lyckas bättre. Du slipper också vara lika koncentrerad på själva materialet, utan kan mer koncentrera dig på att försöka peppa dig själv och hantera din rädsla för att göra fel.

Men om du nu är orolig för att du har dyslexi/läs-, och skrivsvårigheter, så vill jag först säga till dig att det inte är någon anledning till att du skulle behöva byta program. Man är berättigad till att få den hjälp och det stöd man behöver för att klara sitt program, även om man har denna typen av svårigheter. Så om du känner att du gillar programmet och har en chans att klara det med rätt hjälp (finns tex speciellt utformade datorprogram för personer med dyslexi, rättstavningsprogram osv) så skall du definitivt gå kvar. En person med dyslexi eller läs-, och skrivsvårigheter kan ju vara precis lika begåvad som vem som helst, och skall därför ha samma möjligheter att gå ett teoretiskt program även om han/hon behöver hjälp för att kunna tillägna sig informationen.

Mitt råd till dig, eftersom det nu inte ens är säkert att du lider av dom här svårigheterna längre, är att du i första hand pratar med din klassföreståndare/handledare/programansvarig. Från läraren kan du ju få en feedback på om han/hon upplever att du har dom här svårigheterna fortfarande. Kanske kan ni redan där ringa in problemet. Det finns ytterligare en vinst med detta. Det kan nämligen vara bra om din ansvarige lärare vet om att du haft dom här svårigheterna. Då kan ju hon/han ta upp det med dom andra lärarna i arbetslaget om du vill, så kan du kanske få lite mer stöd och uppmuntran när du ska läsa högt. Eller så kanske ni kommer fram till att du helt enkelt inte behöver göra det om det stressar dig. Du kan ju själv fundera över om du skulle vilja slippa eller om det är bättre för dig att få en chans att träna upp det här och komma igenom nervositeten. Det kan ju vara bra med tanke på framtida yrkesliv om du nu tänkt dig något där du kanske ibland måste prata inför människor. Och eftersom du verkar fixa det så bra ibland vore det kanske synd att ge upp, för man blir ju alltid starkare och mer självsäker när man känner att man klarar något som man tidigare haft svårt för.

När det sedan gäller att få till en utredning kring om du har dom här problemen eller ej (om du vill/behöver gå vidare), så är det psykologer som utför den här typen av utredningar. Det finns oftast skolpsykologer anställda av kommunen, men dom brukar inte sitta ute på skolorna. Så antingen får du hjälp av din lärare när det gäller hur du ska kunna få en sådan här utredning till stånd, eller så går du själv till skolsköterskan eller kuratorn. Skolsköterskan och kuratorn vet vilka psykologresurser som finns och hur du ska göra för att kunna få bli utredd om du nu vill, och har behov av det. Det kan dock vara lite kö ibland när det gäller utredningar, så tag den kontakten ganska omgående om du är orolig. Utredningen i sig består av både samtal och test, som faktiskt kan vara ganska roliga att göra. Efteråt skriver psykologen ett utlåtande som du själv får ta del av och där ni kan diskutera resultaten. I utlåtandet brukar också psykologen ge förslag på hur man kan minska dom eventuella svårigheter som visat sig i utredningen. Dessa förslag får man sedan diskutera inom skolan och där komma fram till vad man kan göra i varje situation. Ibland blir det tyvärr en fråga om resurser och det finns inte alltid pengar att genomföra alla förslag, men det viktiga är att eleven får stöd i tillräckligt hög grad för att kunna klara sin skolgång på ett bra sätt, och det har du alltså också rätt till om det nu skulle visa sig att du behöver extra stöd i någon form.
Men som sagt, ta ett steg i taget och fundera själv, samt prata med din lärare i första hand, alternativt kuratorn/skolsköterskan.

Avslutningsvis måste jag ändå säga att det var ett välskrivet brev du skrev hit, och utifrån det så har du en god förmåga till att både uttrycka dig, stava och följa skrivspråkets regler. Men självklart kan jag inte ställa någon diagnos utifrån detta, varför du ska gå vidare om du känner dig orolig och vill veta hur det ligger till.

Visningar : 1450

Senaste frågorna

Se Alla