user-image
Okänd
Annat

Mina föräldrar har för höga krav på det mesta i mitt liv, och styr utan att bry sig om vad jag tycker!


SVAR

user-image
Ditt problem är svårt på ett lite speciellt sätt därför att föräldrar som dina oftast är nästintill omöjliga att snacka med. Enligt min erfarenhet är de ofta totalt övertygade om att deras styrning av ditt liv bara går ut på en enda sak: Att se till så du får en så bra start som någon människa kan få här i livet. Och för att åstadkomma det kan de använda sig av allt möjligt som religiös övertygelse, sunt förnuft, egna erfarenheter, forskning, uppfostringstrender, släkttraditioner, med mera. Ingenting av det jag nyss räknade upp behöver vara fel. Det kan vara hur bra som helst! Min poäng är dock att dina föräldrar använder sig av dom här ”sakerna” (argumenten) på ett sätt där du inte känner dig delaktig, och psykologiskt föreligger en stor risk för att det skapar en känsla av att vara maktlös hos dig, vilket inte sällan leder till dålig självkänsla och att du mår dåligt, fastän dina föräldrar på sitt sätt gör så gott dom kan för att hjälpa dig, enligt deras sätt att se det.

Ifall du har kollat in fler av mina råd på sajten vet du att jag på ett eller annat sätt brukar komma in på att man ska snacka för att få ordning på sina problem. Men i ditt fall föreslår jag att du använder ett annat perspektiv nämligen: Att istället försöka utveckla din egen uppfattning om hur du vill ha saker och ting i ditt liv under tiden som dina föräldrar fortsätter att ”hjälpa dig” på sitt sätt.

När det handlar om att psykologiskt utveckla sin egen uppfattning, är det första steget alltid att verkligen kunna förstå att man har en sådan möjlighet. Alltså får vi använda oss av en liten variant på idrottspsykologi här. Och då gäller det att du kan tänka och föreställa dig att det finns en chans att du skulle kunna utveckla din egen uppfattning även om föräldrarna tycker något annat. Vad jag pratar om är att du enbart inför dig själv skulle föreställa dig det här. Inte inför dina föräldrar eller någon annan! Bara i dina egna tankar! Detta kan du göra när du lägger dig på kvällen och ska sova, eller när du vaknar upp på morgonen och inte vill stiga upp direkt, eller när du sitter någonstans för dig själv och bara funderar så där på ingenting särskilt. Jag pratar alltså om dom där tankarna som man bara har för sig själv. Just där.., ska du börja att föreställa dig själv som en person som faktiskt lite grann i hemlighet kan utveckla din egen uppfattning om hur du vill att ditt liv ska se ut!!! Och det gör du genom att bara tänka samma tanke om och om igen. Samtidigt ska du också tänka på att du aldrig behöver berätta eller visa för någon annan att du håller på att utveckla din egen uppfattning. Den är bara till för dig…

Det är alltså det första steget och det kommer att ta tid. Du kommer att få jobba på det många, många gånger innan du börjar känna att tanken på att utveckla din egen uppfattning har blivit så bekant att du lite i taget vänjer dig vid att det nog kan gå. Och när du kommit så långt att du tror att det finns en skaplig chans, är du mogen att ta nästa steg.

Andra steget blir att utifrån dina egna tankar, dom som du bara håller för dig själv, börja tycka till om dina föräldrars envisa försök att ge dig en bra start i ditt liv. Vrid och vänd på så mycket du kan komma på. Ingen kommer någonsin att få reda på det ändå. När du gjort det, fortsätter du med att fundera ut hur du själv skulle vilja ha det. Det är långt ifrån säkert att du vet hur du vill ha det, vissa grejer kanske men antagligen inte allt. Har man levt som du med föräldrar som styrt och ställt med det mesta, är sannolikheten stor att man inte ens brytt sig om att tänka igenom allting eftersom det ändå inte funnits en chans att det skulle bli så. Som sagt, vissa saker har du säkert tänkt på men inte allt. Och nu ska du göra exakt det: Hur skulle du egentligen vilja ha det om du fick styra allt efter din vilja?!
Precis som med det första steget kan det här också ta tid, helt enkelt därför att du är så ovan att tänka i dom här banorna, utom då du tidigare blivit besviken eller förbannad och tänkt till. Men när man är besviken eller förbannad tänker man inte speciellt bra.

Tredje och avslutande steget blir inget nytt för dig, därför att det bara innebär att du ska repetera både det första och det andra en gång till. För det är ingen skillnad på att lära sig det här och lära sig saker i skolan. Du måste repetera tills du lärt dig det ordentligt. FAST.., en jättestor skillnad finns det. Den här läxan gör du bara för din egen skull.., för ditt eget liv.., för din egen vilja.., för din egen självkänsla och för ditt eget självförtroende!!! För som psykolog och kurator kan jag tala om för dig att dina egna tankar och föreställningar längst in i dig, alltid kommer att utgöra grunden för din vilja, självkänsla och självförtroende när du t ex till slut kanske ska ta ställning till hur mycket av dina föräldrars idéer som du ska behålla och vilka du ska låta passera…

Visningar : 1486

Senaste frågorna

Se Alla