Det här var ju ett uppenbart övergrepp, men det här med rubricering av brott är upp till en åklagare att avgöra. Vilken brottsrubricering man väljer att väcka åtal för kan bero på flera saker. En sådan sak är tex vilka bevis man har. Om man inte har tillräckliga bevis för att det skall finnas en chans att personen ifråga blir fälld så kan man välja en "mildare" brottsrubricering för att öka chanserna att fälla personen. Vidare så handlar det om hur man bedömmer hela situationen, dvs graden av tvång, utnyttjande, och hur det hela utspelade sig osv. Det här är något som polisen skall klarlägga i sin utredning av den anmälan man gör, och sedan får återigen åklagaren bedömma vilket brott han vill åtala för.
Så, utifrån ett rent juridiskt perspektiv vill jag inte ge mig på att sätta någon rubrik på det du varit med om. Men jag kan konstatera att det är allvarligt det som hänt dig, och att det är något som borde anmälas som du själv säger. Mitt råd till dig är att du tar kontakt med närmaste kurator och pratar igenom den här situationen. Man kan anmäla sådana här brott i efterhand även om det självklart kan göra att det är svårare att få fram bevis osv. Men för din egen skull kan det ibland vara skönt att få anmäla en sådan här sak.
Du nämner inget i ditt brev hur du mår idag och på vilket sätt den här händelsen satt sina spår hos dig. Min erfarenhet är nämligen att den här typen av allvarliga övergrepp kan väcka många olika känslor hos den som blir utsatt, känslor som ibland kan vara svåra att hantera. Därför tycker jag inte bara att du skall gå till kuratorn för att prata igenom en eventuell anmälan i efterhand, utan också för att prata igenom det som hänt dig och få hjälp med att hantera hela situationen. För även om du inte säger i ditt brev att du mår dåligt för detta, så är det uppenbarligen något som du fortfarande tänker på i och med att du skriver hit, och det säger mig att du inte riktigt fått hjälp att bearbeta det hemska du varit med om, utan att du kanske fortfarande bär det här inom dig. Om det är så, hoppas jag att du lyder mitt råd och söker upp kuratorn på skolan eller på närmaste Ungdomsmottagning. Kanske kan du ta din syster med dig då ni haft den här upplevelsen tillsammans.