Ett förtroende i ett sådant här fall innebär att två personer har ingått en pakt kring något som den ena berättat för den andra. En grundförutsättning för att läraren sviker dig är alltså att hon/han förstått att det du berättat absolut inte får föras vidare. Är inte detta uttalat utan läraren till exempel anser att du berättat endast för att du behövde prata av dig lite, skulle läraren kanske inte vara så noga med att hålla det för sig själv. Läraren ifråga kanske hade en annan idé om vad som var viktigt att berätta vidare till annan lärare eller elev för att hjälpa dig, dvs läraren tror sig göra dig en tjänst utan att förstå bättre. Vad som för dig är jättepersonligt kanske inte alls är det för din lärare. Man kan som lärare berätta saker vidare för att få hjälp med att höra vad någon annan tycker för att därefter kunna stötta dig bättre.
Mina hittills uppräknade perspektiv utgår ifrån att läraren inte medvetet svikit ditt förtroende och oavsett om det är så eller inte, är det vettigt att ändå pröva de tankarna innan man för sig själv bestämt sig för att läraren handlat fel med vilja. Skulle det nu vara så att du är säker på att läraren gjort det avsiktligt efter att ha tänkt igenom dessa perspektiv (finns flera men jag nämner som vanligt endast några stycken) är du bättre förberedd inför att med hjälp av någon annans stöttning, eller själv, ta upp saken med läraren. Ett råd i sammanhanget är också att träna på någon annan som ett rollspel innan du tar upp det direkt med läraren. På så vis får du också en gratis möjlighet att dels testa riktigt ordentligt hur du tror att det kan bli när du pratar med din lärare, och dels härigenom också få tillfälle att bearbeta känslor och tankar lite grand innan, vilket kan göra att du har lättare för att få fram det du vill ha sagt när det väl sen gäller.