user-image
Okänd
Tjej

Jag är en tjej som mår så hemskt dåligt. Jag har nyligen fått reda på att min mamma dödade min pappa för tio år sedan i självförsvar. Min pappa dog när jag var fem år. Jag har alltid fått höra att han dog pga en bilolycka men av en händelse fick jag reda på sanningen nyligen. Min mamma har ljugit hela tiden för mej. Hon vet inte om att jag nu vet sanningen om min pappas död. Jag blev så chockad av att höra att min mamma dödade min pappa. Det var i självförsvar så på så sätt har jag viss förståelse men jag kan inte smälta det och gå vidare… Snälla, hjälp mej! Vad gör jag!? Jag vill gärna prata med min mamma om det här eftersom jag vill veta mer om min pappa och hur det kunde gå så här snett… men samtidigt vill jag inte strö salt över såren…det här är så extremt känsligt. Jag mår så dåligt över det här. Jag lider med min mamma också. Hon måste väl ha känt ångest och mått dåligt efter det här…? Mycket tacksam för svar!


SVAR

user-image
Det här är självklart en oerhört svår sanning (jag utgår i mitt svar från att det inte finns någon chans att det du fått veta är osant), att få veta, och jag förstår mer än väl att saker känns upp och ner just nu. Din önskan om att få prata med din mamma och få ställa alla frågor som du säkert har i ditt huvud är mer än väl befogad, då det är helt naturligt att vilja veta vad som hände och vem din pappa var (i din mammas ögon).
Så, även om det känns svårt och du inte vill göra din mamma upprörd, så är mitt råd att du försöker prata med din mamma om detta. Om du tänker framåt så känns det troligtvis helt osannolikt att du skulle kunna hålla det här för dig själv och fortsätta din relation med din mamma utan att låtsas om någonting. Det här är ju inget som försvinner varför du sannolikt för din egen hälsa och för att du ska kunna ha en vettig relation till din mamma framöver, behöver få prata med henne. Så, i det här läget bör du i första hand tänka på dig själv och vad du behöver, för du har just fått en svår sanning i ditt knä, och du måste då också få en chans att hantera det på ett sätt som är bra för dig i längden.
Men även om jag menar att det är ofrånkomligt att du och din mamma någon gång måste prata om detta, betyder inte det att du måste rusa iväg och göra det direkt. För precis som du säger är detta sannolikt väldigt känsligt och svårt både för dig och för din mamma, varför jag anser att du inte bör göra det här utan att ha ett stöd i ryggen som kan hjälpa både dig och eventuellt din mamma.

Eftersom jag inte har någon kännedom om hur din familj i övrigt ser ut, eller vilket kontaktnät du och din mamma har runt omkring er, kan det vara svårt att säga hur du ska göra detta. Men mitt allmänna råd är att du försöker få stöd av någon du har, eller kan bygga upp ett förtroende för. Det kan som sagt vara någon familjemedlem eller någon annan släkting, som du känner att du kan prata med och som du kan vara helt öppen gentemot. Men om ingen känner till sanningen mer än du, så kan det självklart vara svårt att hitta det stödet.
Mitt råd är att du vänder dig till närmaste Ungdomsmottagning och pratar med någon där. Ett annat alternativ är att du vänder dig till öppenvårdspsykiatrin och får någon att prata med där. Tillsammans med någon av dessa kan du dels få stöd i hur du ska kunna närma dig din mamma med detta, och dels kan du få stöd för egen del i att hantera det som hänt. Du skulle sannolikt också kunna få hjälp med att prata med din mamma med din stödperson närvarande om du skulle vilja det. Poängen är att du inte bör gå med dom här tankarna ensam och att det är bra ifall du har någon som stöttar dig innan du pratar med din mamma. För det kan bli väldigt jobbigt för dig beroende på hur din mamma reagerar, varför jag helst ser att du har någon du kan vända dig till och att den kontakten är etablerad innan du ger dig i kast med det hela. Sedan är det som du säger att det här sannolikt har varit en väldigt svår upplevelse för din mamma också, varför det är mycket troligt att din mamma kommer att behöva hjälp när det här väl kommer upp till ytan. Men i första hand, se alltså till att du själv får hjälp på hemmaplan så du har någon att prata med detta om, och som kan hjälpa dig med hur du ska hantera det utfrån dom förutsättningar som finns, vilka jag tyvärr vet för lite om för att kunna ge dig mer precis hjälp.

Visningar : 1554

Senaste frågorna

Se Alla