Jag förstår om du känner stark press och ett ansvar, men du får aldrig glömma att ansvaret för hennes liv vilar främst på henne själv och inte på någon utomstående. Så, skulle hon ta livet av sig är det inte ditt fel, utan det är ett val hon gör för att hon inte tror hon kan välja något annat, och det är inget som du kan styra över eller bära ett ansvar för.
Detta behöver inte hindra dig från att försöka hjälpa till, men att hjälpa till är en sak, att vara ansvarig för vad som sker är en helt annan.
Mitt råd är att du kontaktar psykiatrin i första hand. Kanske vet du vart hon gått tidigare och kan kontaka dom igen, men du kan ringa mottagningen oavsett om du vet vem hon gått till eller inte. Ring barn-, och ungdomspsyk om hon är under 18 år och vuxenpsykiatrin om hon är 18 eller äldre. Förklara hur läget är när du ringer och säg att din uppfattning är att hon har konkreta planer på att ta sitt liv, och att hon varit patient inom psykiatrin tidigare. Låt sedan dom hantera det på bästa sätt. Om du vill kan du be dom att inte nämna ditt namn så hon inte behöver veta att det var du som ringde.
Anledningen till att du ska vända dig till psykiatrin är att det är dom som kan göra bedömningen om en person behöver tvångsvårdas eller inte. Det gör aldrig polisen. Däremot så kan polisen hjälpa psykiatrin att hämta in en person som behöver vård och som inte kommer frivilligt. Men själva omhändertagandet gör alltså psykiatrin.
Om läget inte är akut kan man alltid försöka prata med personen ifråga och försöka motivera henne/honom att söka hjälp. Men i lägen där man tror att planerna på självmord är långt gångna och man inte tror att personen själv kommer söka hjälp utan istället sätta sina planer i verket, gör man bäst i att inte berätta att man ringer till psykiatrin.
Så, kontakta psykiatrin och berätta om dina misstankar, sedan är det deras ansvar att agera, då har du gjort vad du kan.