Du har helt rätt i att jag inte har någon möjlighet att ställa någon typ av diagnos över internet. Däremot så kan jag säga en del om det du beskriver även om jag medvetet undviker att använda olika sjukdomsbegrepp.
Att skada sig själv kan vara ett symptom på olika saker. Det vanligaste enligt min erfarenhet är att man använder självmisshandel som ett medel för att överösta en annan typ av inre smärta. Att uppleva ångest eller andra jobbiga känslor kan vara oerhört smärtsamt, och det kan kännas som om man inte kommer överleva. Ett sätt att få bukt med den inre smärtan kan då vara att tillfoga sig själv fysisk, yttre smärta som liksom överröstar det man känner. Man får då något annat att koncentrera sig på, och fördelen med den yttre smärtan är att den är tydlig och konkret och det råder inga tvivel om orsaken till den. Den inre smärtan däremot kan vara plötslig, diffus och svår att förklara, varför den som sagt kan kännas svårare att hantera än en smärta man tillfogar sig själv och som man då också själv har kontroll över. För det värsta vi människor oftast vet är att känna att vi saknar kontroll och då kan vi ta till ganska drastiska medel för att få tillbaka kontrollen även om det innebär att vi skadar oss själva.
Självklart är det här ingen bra metod i längden utan självmisshandel är bara en tillfällig lindring och oftast krävs det mer och mer för att uppnå samma effekt, ungefär som med droger. Och till slut kan självmisshandeln bli som en tvångströja man inte klarar sig utan, och då har hjälpemedlet blivit problemet istället, varför det alltså är en dålig lösning, med en lösning som man kan ta till när man inte ser några andra utvägar och inte får hjälp.
Men att skada sig själv eller utsätta sig själv för fara kan också tjäna andra syften, även om ovanstående är det vanligaste enligt min erfarenhet.
Jag kan som du förstår inte säga något om varför du känner dig fången av ditt eget beteende och dina egna tankar om att skada dig själv. Du pratar i början om en kris du gått igenom och kanske finns en del av förklaringen där, eller så är det andra saker som gör att du börjat fundera i dom här banorna och har svårt att bryta dig fri från det.
Men oavsett orsak så är det här ett tecken på att du har en inre obalans som bör tas på allvar, då du skadar dig själv och inte ser några tecken på att det minskar utan tvärtom.
Så, mitt råd till dig är att du söker hjälp omgående, för den här typen av tankar och känslor kan vara svåra att ta sig ur på egen hand. Ring till psykiatrins öppenvårdsmottagning och få en samtalskontakt där. Tillsammans med den du träffar kan du komma fram till din egen förklaringsmodell, men viktigast av allt är att du får hjälp med hur du ska hantera dom här känslorna och tankarna så du inte skadar dig själv varken fysiskt och psykiskt.