Jag förstår att du gärna skulle vilja få ett svar på ifall dina föräldrar bör skilja sig eller inte, men varken du eller jag har det svaret. Visst kan dom flesta tycka att ifall man inte känner sig sedd och bekräftad som verkar vara fallet med din mamma, så bör man skilja sig. Och visst kan dom flesta tycka att det faktum att man inte klarar sig utan den andra är långt ifrån tillräckliga skäl för att man ska sitta kvar i ett äktenskap.
Men verkligheten är sällan så enkel då olika människor har olika uppfattning om vad man kan förvänta sig av en partner och vilka behov som är viktiga, samtidigt som många är rädda för singellivet och att vara ensamma i den meningen att dom inte har någon partner.
Så oavsett hur illa man tycker ett äktenskap verkar vara utåt, så kan personerna som är i det ändå välja att vara kvar för att dom får ut något annat än det man kanske tänker att man borde få ut av ett äktenskap. Det behöver inte vara något som är bra för en själv, men faktum är att varje människa är i sin fulla rätt att även välja något som inte är bra för henne/honom, precis som varje människa är i sin fulla rätt att välja något som ÄR bra eller söka hjälp utifrån för att få det att BLI bra.
Så, att säga vem som bör skilja sig och inte är inget man enligt min erfarenhet bör göra. Däremot så kunde man önska att alla människor var mer rädda om sig själva och sina liv och vågade söka hjälp när dom känner att dom hamnat i en återvändsgränd. Men det är som sagt varje människas fria val att göra eller inte göra så länge som det inte handlar om våld och hot då det fria valet inte alltid finns längre.
Jag kan förstå att det här är svårt för dig då du ser båda dina föräldrars behov. Du behöver ju som du säger inte välja sida, men det kan ändå vara svårt att vara sin mammas förtrogna vän i en sådan här situation då hon verkar ha behov av att reda ut sina funderingar och känslor kring sitt äktenskap och sitt framtida liv. Så det bästa i en sådan här situation är enligt min erfarenhet att du säger till din mamma som du verkar kunna prata med att du tycker situationen är jobbig och att det vore bäst för dig ifall hon hittade någon vän eller kanske kurator att prata med när det gäller hennes funderingar kring sitt äktenskap. För även om ni är kompisar så är du barn till båda dina föräldrar och har då också känslor för båda och vill båda väl, så hon sätter dig i en sits där du verkar ta på dig mer ansvar än vad du kan och ska. För det är inte du, utan dom som kan förändra situationen genom att antingen gå åt varsitt håll eller jobba på sin relation så den blir mer positiv för båda. Och vilket dom väljer har varken du eller jag någon makt över eller ansvar för.