Tack för ditt oerhört uppriktiga mail. Tror du kan hjälpa många andra i samma sits genom att ställa den frågan.
Du behöver helt klart göra någonting åt det här så att det inte hänger kvar, fördjupas och blir en ätstörning som kommer ta lång tid att ta dig ur. Det är alltså precis så här det börjar när man sakta går in i en. Du har klarsyntheten om att uppmärksamma dina tankar på ett superbra sätt (och är dessutom så ung!)
Det du behöver göra nu är att ta kontakt med någon att prata med om detta. Tex en skolkurator, en samtalskontakt genom ungdomsmottagningen eller någon på Bup (barn och ungdomspsykiatrisk mottagning). Jag skulle önska att du kunde dela detta med någon närstående tex en förälder då detta inte på något sätt är nåt att skämmas över.
Du har nu chansen att ta dig ur innan det börjar bli riktigt illa, ta den!
Du är värd att få tycka om dig, din kropp och allt runt omkring.