Hej! Jag är en kille på 16 och jag har haft anorexia sen jag var 12-13 (anledning okänd :S) dock så gick jag upp i vikt under typ lite mer än ett halvår så att alla (doktorer, psykologer, lärare, vänner och föräldrar) skulle sluta tjata. Jag mådde så j*vla dåligt av att gå upp i vikt så för att det inte skulle märkas att jag inte åt, så började jag gömma maten i servetter, fickorna etc. det funkade inte heller så bra efterom all mat inte kunde gömmas. så jag började stoppa fingrarna i halsen och ta laxeringsmedel (somföresten svider asmkt laxeringsmedlet asso), tkr det är skitjobbigt att folk ska påpeka att man ser ”anorectisk” och ”sjuklig” ut när jag själv tkr jag ser ut som en jävla gödd gris. JAG VILL FAN INTE TÄNKA SÅ MER! jag gråter som fan när jag tänker på hur jag blivit. Jag mår så dåligt av att må dåligt över min kropp. Jag vet att jag tar mitt liv långsamt…och det är precis vad jag vill…jag vill fan inte leva…pga att de e så jobbigt allting.

---

SVAR

Hej killen!

Hör att du har det väldigt kämpigt.
Vill att du ska fundera över varför du känner en sådan oerhörd ångest över att säga som det är till dina närstående? Du får nämligen inte glömma bort att en ätstörning är en sjukdom. Det är inte ditt fel att du drabbats! Däremot är det ditt ansvar att ta dig ur därför råder jag dig varmast att berätta de dina föräldrar redan anar, att du har en ätstörning och tar hjälp. Det går att bli helt frisk, det är inte meningen att du ska behöva ha alla de här tankarna om dig själv, att ha den här självbilden att du vore överviktig när du egentligen inte är det!
Berätta och söka vård. Alla behandlingsenheter ligger på http://www.abkontakt.se. I föreningen finns även manliga mentorer om det vore något för dig. Läs mer på hemsidan.

Du är värd mer!

All värme och styrka! Stor kram, Catherine