
Novell: Vi skulle aldrig korsa samma vägar
Övrigt Det gick en man från hyreshuset längst ner på gatan. Jag satt i mitt fönster, såg honom vandra med händerna hårt knutna om jackan. Blåsten hade tagit det bästa av både honom och världen. Det var så uppenbart och jag fick se det. Ärligt och rakt, utan att viska eller smyga på tå. Jag väntade medan kaffet bryggde sig själv. Hade ingenting emot att bara finnas till utan styrkan av närhet.