Magasinet

Internethuset

Del 1

“Seriöst? Är det här vi ska bo?” Är det första Rickard säger när han kliver ut ur bilen framför det stora, slitna, mörka, unkna, halvruttna, smutsiga, gamla, gråa huset.

“Äsch, det är bara lite renovering som behövs så gör vi om hela huset, det var så billigt, jag kunde bara inte tacka nej till det, det kändes bara fel!” svarar pappa, betydligt mer taggad än Rickard att flytta in i det nya huset.

Rickard suckar och går långsamt in i huset.

“Då får du fixa det fort, för jag vägrar bo här om det ska se ut såhär!”

Pappa fortsätter att prata om hur trevligt han kommer göra det och hur fint och mysigt det kommer bli efter att han fixat och donat i hela huset och att han kommer bli helt klar med allt på endast 2 veckor.

Det första Rickard möts av så fort han öppnar den stora porten till huset är den hemska, ruttna, mögliga, fruktansvärda, förskräckliga stanken. Han drar direkt tröjan över sin näsa och mun, tar upp sin axe bodyspray och bara sprayar sönder i hela huset.

“Å fyfaaaaan va det luktar!!!” skriker han under sin tröja.

Pappa är fortfarande optimistisk.

“Det löser sig, det luktar inte ens så farligt, men om du verkligen inte klarar av den så fixar det här på 2 dagar, inga problem!”

Nu orkar inte Rickard gå runt i huset så han springer upp för trapporna och slänger sig ner i den första gamla säng han kan hitta och tar direkt fram sin mobil och går in på sociala medier. Det första han möts av när han kommer in är massor av anonyma folk utan profilbilder som skriver saker som Rickard inte blir glad över att se överhuvudtaget, det är folk som skriver att de hatar honom och att han är en idiot, till och med folk som säger att han inte förtjänar att leva. Rickard får en iskall känsla i hela kroppen varje gång han läser dem, han förstår inte varför de skriver sådana saker till honom, han har ju inte gjort någonting förutom att lägga upp några oskyldiga bilder på sig själv och sina kompisar.

Rickard hör ett ljud från källaren. Han känner en kall vind komma därifrån och han känner att han måste gå ner och kolla vad det kan vara för något. Han går långsamt med tysta, varsamma steg ner för trappan som knarrar av gammalt trä för varje rörelse, han rör sig långsamt mot den stora luckan som leder ner till källaren och när han väl kommer dit så hör han ljudet igen, betydligt högre och tydligare den här gången. Rickard är rädd, men han känner att han ändå måste gå dit för att han känner att han kommer vara ännu mer rädd om han inte utforskar vad det är.

När han öppnat luckan ser han att det är helt becksvart nere i källaren och han kan inte se någonting, detta skrämmer honom väldigt mycket och han känner en kall vind gå igenom hela kroppen. Sakta men säkert tar han några steg ner för trappan i källaren. Efter det tredje steget på trappan blir hans fot dyngsur och Rickard skriker till. Det känns som att det är så mycket vatten i källaren att det är som en enorm pool där nere. Rickard undrar för sig själv hur det här kan fungera. Han förstår verkligen inte varför källaren är fylld med vatten. Han måste iallafall berätta detta för pappa.

“Pappa! Kom hit! Kom nu! Källaren är fylld med vatten!”

Del 2

“Jasså? Det kan väl inte stämma.” svarar pappa och reser sig långsamt från fåtöljen och viker ihop tidningen och lägger den försiktigt på bordet bredvid.

“Men kom hit då!!” Rickard är så förvirrad och stressad och orkar inte vänta på att pappa ska ta en evighet på sig att komma och kolla på den här otroligt märkliga källaren.

När pappa äntligen kommer och Rickard öppnar källarluckan så har allt vatten försvunnit och väggarna och golvet till källaren är helt torra. Precis som om ingenting hade hänt.

“Det var väl det jag anade” säger pappa, suckar och går tillbaka

“M.. m… m… men… de… det var ju…. alldeles nyss så….. jag svär att jag……” Rickard kan inte tro sina ögon. Vad hände nyss? Hur kunde det där gå till? Har han blivit galen? Sett i syne? Rickard är i sån chock just nu att det inte är sant. Han lyfter upp foten och känner att även den är helt snustorr. Det här är det sjukaste han någonsin varit med om. Han orkar inte tänka på det något mer utan springer bara tillbaka till det som ska bli hans rum när de flyttar in ordentligt i huset.

Efter att han sprungit tillbaka från den läskiga källaren går Rickard tillbaka till det som förgyller honom med så mycket lycka, men som också fyller honom med ångest och negativa känslor när han får dessa hatvågor som kommer hans väg alltför ofta. Det tar på hans mentala hälsa otroligt mycket och han vet att det bästa skulle vara att bara sluta använda de sociala medierna som han får sådana otäcka kommentarer på. Men han kan inte sluta. För Rickard är det som att hela hans värld ryms i de apparna och att han är ingenting utan dem. Han måste logga in varje dag och gör det utan att ens tänka. Det är som en drog för honom, han kan bara inte låta bli, även fast det får honom att må så dåligt.

Nu ligger han i den obekväma, smutsiga sängen som stod där redan innan de kom till huset och som redan har stått där i hur många år som helst innan. Han ligger och tittar upp i taket och vill bara därifrån. Rickard vet att det inte finns någonting han kan göra för att få pappa att gå med på att flytta härifrån, han försöker ha en positiv attityd till huset, och att det kommer bli bättre. Men det går inte. Han har en otroligt dålig känsla av huset, och han är rädd att den aldrig kommer att försvinna

Nu har det värsta möjliga hänt. Någonting som Rickard aldrig trodde skulle hända, även fast han är så pass van vid allt hat på internet så skulle han aldrig förvänta sig att någonting som det här någonsin skulle ske. Nu är det nämligen så att det är någon med användarnamnet riksgurka67 som har totalt hängt ut Rickard. Personen har nu alltså lagt upp helt offentligt på en hemsida med otroligt många följare alla Rickards personuppgifter, hans för och efternamn, hans personnummer, hans adress och vad hela hans familj heter. Nu har det spårat ur totalt. Rickard vet inte vad han ska göra, han är fylld med så mycket panik att det inte går att förklara. Han har bott i det här huset i mindre än en dag och någon på internet har redan tagit reda på var han bor. Rickard trodde verkligen att det här skulle sluta efter att han flyttade, men det var långt ifrån sanningen. Det blev bara värre.

Nu spärras Rickard upp och han blir stel i hela kroppen. Inte förrän nu kunde hans hjärna faktiskt processa vad som nyss har hänt. Han kommer på att det kan inte vara en tillfällighet att allt hat blivit så pass mycket värre precis när han flyttat till det här huset. Det som hände i källaren, det måste vara kopplat på något sätt… Rickard hinner knappt hinna tänka färdigt på den tanken innan han hör en hes röst från garderoben bakom honom.