Aviseringar
Rensa alla

14 år.


Ämnesstartare

14 år

Jag slog mig ned i soffan, satte på tv:n. Hasse Aros vädjande röst dånade rundgång i vardagsrummet. Har du sett Sofia Larsson? I torsdags anmäldes 16åriga Sofia försvunnen från sitt hem i värmländska Grums. Hon är en av alla de unga kvinnor som de senaste två månaderna blivit anmälda försvunna mellan Grums och Karlstad.

Mamma… Ännu en flicka är försvunnen! Mamma kommer in i vardagsrummet och slår sig ned i soffan. Aro fortsätter: Sofia lämnade bostaden vid 17-tiden för att träffa sin kompis. Hon dök aldrig upp. Polisen har sökt efter flickan men utan resultat. Sofia Larsson är född 1994 och var klädd i svarta tajts, lång, blårandig t-shirt och mörkblå dunjacka vid försvinnandet. Hon är 170 lång och har normal kroppsbyggnad.
Vet du var Sofia kan finnas? Ring polisen i Värmland på telefonnummer 114 114,

Näe fy, vart tar alla flickor vägen? Man kan se mammas rädsla i blicken. Den där flickan är bara två år äldre än dig, gumman. Säger hon. Förra gången någon försvann här i trakten var det mammas jobbarkompis dotter. De har inte funnit henne ännu… det har gått 2 månader.

G.W, vad tror du det rör sig om för gärningsman? Är det kidnappning vi pratar om?
Leif G.W Persson kliar sig makligt i huvudet, grubblar lite. I det här fallet rör det sig inte om någon vanlig kidnappare eftersom gärningsmannen eller gärningsmännen inte begärt någon lösensumma… Det verkar snarare röra sig om en pedofil, men vi vet inte ännu. Vi har ju ännu inte funnit några kroppar och inga vittnen finns. Jag zappar över till tv4. Försöker att inte oroa mig så mycket över vad jag just sett på Efterlyst. Gäspar, blev plötsligt sömnig. Bestämmer mig för att gå och lägga mig.

The voice of hip hop and R&B, the voice. Jag flyger upp ur sängen. Klockan är redan 08:15. Crawford pratar om högklackade skor på radion. Slår till den. Ljudet tynar bort. Det blir nästintill tyst. Det enda man hör är mammas glatt nynnande melodi från köket. Jag klär på mig och går in i badrummet. Kissar, borstar tänderna, tvättar ansiktet. Sminkar mig. Går in i köket. Hej älskling, sovit gott? Mamma har världens bästa morgonhumör… Jag är bara lite trött. Drömde om den där flickan. Hon som försvann. Mamma tittar på mig samtidigt som hon häller upp en kopp kaffe. Det är nog ingen fara ska du se. Hon försöker trösta mig. Jag är inte ens rädd. Drömde ju bara om henne, inget märkvärdigt alls.
Jag kastar i mig en smörgås med ost och skinka, innan jag hastigt måste bege mig till bussen. Sara, har du inte glömt något nu? Mamma kommer ut ur köket och lutar sig mot väggen. I sin vänstra hand håller hon min skolväska. Skit också! Jag hinner inte packa ned idrottskläderna… bussen kommer ju nu! Känner hur paniken stiger mig över huvudet. Älskling, säger mamma med lite finurlig blick. Den är redan packad. Jag gjorde det när du sov. Hon sträcker över väskan. Åh, tack mamma, älskar dig! Ger henne snabbt en puss på kinden och ropar hejdå i dörröppningen.

Bussen är proppfull. En snabb titt över det avlånga fordonet avgör att det inte finns några lediga sittplatser. Jag registrerar mitt kort och lutar mig mot en av stängerna, ställer ned väskan på bussgolvet och tar upp min HTC ur fickan. Skriver ett sms till Fanny: Tjaah, bussen är vid dig om typ 3 min. Hoppas du står ute och väntar [smile]. Trycker på ”sänd”. Mobilen vibrerar, leveransrapport. Bussen stannar till och ett tiotal personer går av, varav många nya går på. Lediga platser! Jag rusar fram till första bästa säte. Den ljudliga gnissling som uppstår när jag sätter mig ned fångar mångas uppmärksamhet. För en kort stund känns det som att alla stirrar ut mig. Grotesk känsla. Blickarna upphör sekunderna senare… allas utom mannen framför. Han sneglar på mig via spegelreflektionen som uppstår från hans mobilskärm. Äsch, inbillar mig bara. Låter det vara.
Bussen stannar, dörrarna öppnas och på bussen stiger Fanny. Hon ögnar efter mig med blicken. Jag vinkar i samma stund som hon ser mig. Hej, är det bra? Vi kramas. Växlar några ord.
Fanny tar fram sin mobil. Hon börjar smsa med någon. Oväntat vibrerar det till i min ficka. Sms. Lyfter återigen upp mobilen, checkar inkorgen. Meddelande från Fanny: Du har en beundrare… snubben framför kollar på dig! Jag tittar på henne, hon flinar. Jag gestikulerar om att jag tänker svara på smset. Börjar skriva: det är inget roligt! Han har hållit på sådär ända sen jag satte mig här! läskigt?! Hinner lagom trycka på ”sänd” innan bussen stannar vid hållplatsen jag ska gå av på. Säger hejdå till Fanny, hennes skola ligger längre bort och därför åker hon vidare med bussen. Jag går ut ur bussen för att raskt bege mig till skolan. Har inte mer än 15 minuter på mig innan jag börjar. Känns lite stressigt. Bestämmer mig för att gena över parken. Stannar vid vägkorsningen. Rött ljus… hjärtat klappar hårdare. Jag känner verkligen inte för att stressa! Jag pluggar in mina hörlurar i mobilen och sätter på en Damien Rice låt. Underbart. Bredvid mig står en tant i brun pälsjacka. Vänder mig om. Bakom mig står mannen från bussen. Komiskt att han ska åt samma håll. Grönt ljus. Spatserar snabbt över gatan. Korsar cykelbanan och börjar gå över gräsmattan som får hela parken att skina upp. Ena hörluren trillar ur örat. Hör steg bakom mig. Mannen igen. Varför följer han efter mig? Blir ängslig. Ökar tempot. Kollar på klockan, börjar om 8 minuter. Börjar småjogga för att hinna i tid. Blir andfådd. Tittar bakåt. Upptäcker att mannen från bussen också har ökat tempot. Springer in på Ica i hopp om att han ska försvinna, bara för att vara på den säkra sidan. Man vet ju aldrig… Jag gömmer mig bakom kakhyllan, med bra utsikt mot ingången. Mannen jäktar först förbi, men vänder snabbt tillbaka och rusar in i butiken. Ursäkta mig, jag hoppar till och vänder mig om. Bakom mig står en liten pojke och viftar efter Ballerinakexen.
Nu kan jag inte längre se mannen, bestämmer mig för att springa ut ur butiken och in bland höghuskvarteren. Kollar på klockan, började för 3 minuter sen. Jävla skit! Här håller jag på och larvar mig för ingenting. Varför hetsar jag upp mig? Jag slutar stressa och travar in mot gränden, just intill skolan. Snabba steg ekar mellan väggarna. Någon tar tag i mig. En vit trasa sätts framför mitt ansikte. Den luktar konstigt. Jag stretar emot men mina ben viker sig. Ögonen går ihop.

Ilande ljud. Jag försöker öppna ögonlocken, men de är för tunga. Kroppen känns tyngre än någonsin. Jag är yr. Lyckas öppna ögonen. De är klibbiga. Tänker torka bort det men mina händer vägrar röra på sig. Tittar mig omkring. Jag ligger ned. Mina armar och ben är fastbundna. Vart är jag? Långt borta hör jag röster. Jag försöker ställa mig upp. Plötsligt hörs ett smärtande illskrik. Därefter blir det knäpptyst. Mitt i mitt ålande slår jag emot en sopkvast som dånar i golvet. Tunga, tunga steg som allt blir starkare kommer emot mig. Dörren till rummet jag befinner mig i öppnas. I dörröppningen står mannen från bussen, hånleendes. Han går emot mig. Hej lilla Pudding. Sovit gott? Han är rynkig och har röda blodstänk i sitt orakade ansikte. I samma stund som han hukar sig ned sprider sig en kvalmig och nästintill möglig lukt i rummet. Äckligt. Snälla, släpp loss mig… jag måste hem. Jag lovar att inte berätta något för någon om det här. Snälla släpp mig. Jag vädjar.
Haha, värst vad ynklig du blev helt plötsligt. På bussen såg du så kartig ut.
Hans andedräkt luktar mentol. Jag spottar honom i ansiktet och skriker: SLÄPP LOSS MIG NU! Hela kroppen fylls av panik och magsmärtor.
Han behöver inte säga ett ord, desperatheten i hans ögon talar för sig själv. Han lyfter upp mig och bär in mig i det rum jag förmodar är vardagsrummet. Han kastar mig på golvet. Persiennerna är nerdragna över samtliga fönster i rummet. På golvet, under soffbordet ligger något. Jag lyfter lite på huvudet för att se vad det är. Aaah! En livlös naken flickkropp. Snälla, snälla. Rör mig inte. Jag ber dig! SNÄLLA. Jag är hysterisk. Tårarna sprutar nedför mina kinder.
Nu håller du käften och gör som jag säger! Hans varmt flåsande andedräkt gör mig illa till mods. Slyna… din jävla bitch. Ned på knä! Han knuffar ned mig på golvet. Jag slår i huvudet i golvtröskeln som finns mellan vardagsrummet och köket. Fan, fan… nu blöder du… fan. Hans jämrande gör honom mer impulsivare än innan. Disigt försöker jag krypa in i köket. ..och vart tror du att du är på väg? han skrattar. Jag hinner bara krypa några decimeter innan han sparkar mig i ryggen och gör mig liggandes. Smärtan är stark. Ögonen tårfylls. Jag gör en snabb översyn av köket. Ögonen letar efter telefonen, knivgömman, en förbandslåda. Jag ger upp. Min blick fastnar.
Vid köksbordet sitter en liten flicka. Hon ritar, kan inte vara mer än sju år.
Hon bara sitter där, vetandes.
Han tar ett stadigt grepp runt min fotled och släpar mig in i vardagsrummet igen. Det blir blodspår. Snälla, rör mig inte! Min röst var gäll. Inte ett pip, fattar du? Säger du ett endaste ord till skär jag halsen av dig! Jag blev tyst. Han tar fram en sax. Klipper sönder mitt linne. Klipper sönder mitt bh-band. Sätter sig i soffan.
Jag är blottad, naken, rädd.
Han knäpper upp sina byxor, drar ned gylfen. Sug av mig. Han drar ned kalsongerna. Doften av urin sprider sig i rummet. Han är hård. Han trycker ned mitt huvud mot sitt skrev. Sluta gråt, öppna munnen för i helvete! Jag gör som han säger. Den smakar vidrigt. Han stönar till. Sug mer… Jag får svårt att andas, får kväljningar. Jag kräks. Uh, vad fan håller du på med? Din jävla hora! Ser du vad det här är? Han viftar med saxen. Ska jag hugga den i magen på dig? Vill du det?! Han blir våldsammare än innan. Hans ögon byter skepnad. De blir mörkare och spottar ur sig ilska. Han tycker ned mitt ansikte i spyan jag just vomerat. Jag kippar efter luft. Det finns ingen. Jag kräks igen. Han lyfter upp mig. Kastar mig våldsamt på soffan. Fan, nu jävlar ska jag knulla sönder dig. Han klipper sönder mina byxor, sliter av mig dem. Han kastar av sig alla sina kläder. Nej, snälla. Rör mig inte! Jag skriker förgäves. Har jag inte sagt åt dig att vara tyst? Han hotar mig återigen med saxen. Han trycker in den i mitt lår. Jag biter ihop. Gråter inombords. Önskar att jag var död. Blodet från huvudsåret har lagt sig som en kletig gegga i hårbotten. Blod från låret droppar sakta ned på soffkudden. Showtime! Jag skriker. Han sliter av mig trosorna, särar på mina ben. Våldsamt trycker han in den. In, ut, in och ut. Jag skriker, det svider. Jag känner hur blod sipprar ut ur mig. Pappa, titta vad jag har ritat. Mitt i min blodpöl, i köksgaveln, står flickan. Älskling, pappa är lite upptagen nu, kan du gå in i köket igen hjärtat?
Okej pappa.
Helt oberört gick hon iväg.
Han tar ur sin penis. Äntligen är det över… jag pustar ut. Plötsligt strålar en oumbärlig smärta genom min kropp. Jag skriker högt. Smärtan är olidlig. Åh, det här gillar du va? Hans hårda penis åker in och ut ur mitt analhål. Jag känner hur min ändtarm spricker, hur hårt han tar mig. Jag hör hur högt han stönar och hur högt jag skriker. Smärta. Åh, åh åh, aaaaah! Något varmt och kladdigt sprutas in i mig. Han tar ut den. Han tvingar mig att sätta mig upp. Jag kan inte. Han blir arg, kastar ned mig på golvet, sliter tag i mitt hår. Jag är svag. Han lyfter upp mig och bär mig nedför källartrappan. Det är svalt. Han lägger ömt ned mig på golvet, reser sig upp och plockar ned en nyckel som hänger på en rostig spik. Under trappan finns en lucka med ett hänglås på. Han låser upp och lyfter upp luckan. Fyfan. Det osar unket. Han lindar in mig i en filt och kastar ned mig i hålet. Luckan stängs, det blir bläcksvart. Han låser och sakta hörs hans tunga steg gå uppför trappan. Pappa är här nu, gumman. Får jag se på din fina teckning?
Jag huttrar av kyla. Den unkna doften bryr jag mig inte längre om.
Jag är trött, kan inte känna min kropp.
Jag somnar in.


   
Citera

grums
där har jag varit


   
SvaraCitera

Nae, det där har inte jag tid att läsa.


   
SvaraCitera

barnpornografi


   
SvaraCitera

Jungman Jansson:

barnpornografi

Image


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

S3ON:

Nae, det där har inte jag tid att läsa.

JODÅ!


   
SvaraCitera

Helt okej, har läst bättre inom genren.


   
SvaraCitera

Stackars den 7åriga flickan. 🙁

Fängslande novell!


   
SvaraCitera

Flashed:

desperatheten

Gillar ord1.

Förövrigt var detta helt jävla sjukt, att någon kan gå igång på detta är nästan lite skrämmande.


   
SvaraCitera

grums:

varför nämns grums hela tiden överallt? Är det du som startat det?


   
SvaraCitera

Dan_the_ironman:

varför nämns grums hela tiden överallt? Är det du som startat det?

ja, jag är så poppis [cool][cool]


   
SvaraCitera

grums:

ja, jag är så poppis [cool][cool]

Inte lika poppis som Grums [no-no]


   
SvaraCitera

Dan_the_ironman:

Inte lika poppis som Grums

Det är sant, jag är MER poppis än Grums [wink]


   
SvaraCitera

grums:

Det är sant, jag är MER poppis än Grums [wink]

neheru [no-no]


   
SvaraCitera

Dan_the_ironman:

neheru

jo, tyst med dig! [mad]


   
SvaraCitera