Forumet - Gråter inte.

Gråter inte.

1083 0 24
Innan grät jag mycket pågrund av olika anledningar men nu känns som att jag typ inte kan det men jag bär på så mycket känslor och vill bara få ut dem. Kommer jag gråta ut vid rätt tillfälle eller? Känns som jag måste bära allt inombords för nåt år sen stängde jag typ av alla känslor vet att det inte går men ni fattar. Eller tror ni jag vissar sorg på annat sätt? Är en djup tänkare också..

Spana också in:

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du säger. Jag var själv en gång i en period där jag inte grät, men hade tornados av känslor inom mig. Men jag kunde bara inte gråta, trots att jag kände mig ledsen och eländig inombords. Jag minns inte hur länge det tog, det har skett några gånger för mig men de alla löste sig efter ett tag. Men när tiden passar så kommer du att gråta, oroa dig inte för det.

Jag känner igen det här med att "stänga av" alla sina känslor då jag själv haft den "upplevelsen". Jag känner igen den från dagar och veckor. Så det är inte den tid du har "känt" på det sättet, men jag kan ändå relatera till viss del. Personligen så gjorde jag så då jag inte var i en bra stund i livet, och min hemsituation hjälpte inte. Så jag behövde kunna få en "paus" från det men även kunna få det lite lättare i mitt huvud. Man kan egentligen säga att det var som ett extra skydd för mig själv.  Varför har du gjort så?

HiddenMe: Jag känner igen mig väldigt mycket i det du säger. Jag var själv en gång i en period där jag inte grät, men hade tornados av känslor inom mig. Men jag kunde bara inte gråta, trots att jag kände mig ledsen och eländig inombords. Jag minns inte hur länge det tog, det har skett några gånger för mig men de alla löste sig efter ett tag. Men när tiden passar så kommer du att gråta, oroa dig inte för det.

Jag känner igen det här med att "stänga av" alla sina känslor då jag själv haft den "upplevelsen". Jag känner igen den från dagar och veckor. Så det är inte den tid du har "känt" på det sättet, men jag kan ändå relatera till viss del. Personligen så gjorde jag så då jag inte var i en bra stund i livet, och min hemsituation hjälpte inte. Så jag behövde kunna få en "paus" från det men även kunna få det lite lättare i mitt huvud. Man kan egentligen säga att det var som ett extra skydd för mig själv.  Varför har du gjort så?
Vet inte vrf bara kändes rätt då..
Hej!
Jag känner igen känslan. Hur länge har du känt den? Om det är en känsla som hängt i i månader och hindrar dig i vardagen tror jag det är bra om du söker hjälp. Eller pratar med någon i din närhet som du litar på. Om du inte kan göra det så tipsar jag om att skriva ner tankar och känslor. som dikter, noveller eller bara precis som de är. Då är inte allt kvar inom dig. Hoppas det blir bättre<3

EnSekundITaget: Hej!
Jag känner igen känslan. Hur länge har du känt den? Om det är en känsla som hängt i i månader och hindrar dig i vardagen tror jag det är bra om du söker hjälp. Eller pratar med någon i din närhet som du litar på. Om du inte kan göra det så tipsar jag om att skriva ner tankar och känslor. som dikter, noveller eller bara precis som de är. Då är inte allt kvar inom dig. Hoppas det blir bättre<3
Tack för ditt svar ska testa!

.....: Innan grät jag mycket pågrund av olika anledningar men nu känns som att jag typ inte kan det men jag bär på så mycket känslor och vill bara få ut dem. Kommer jag gråta ut vid rätt tillfälle eller? Känns som jag måste bära allt inombords för nåt år sen stängde jag typ av alla känslor vet att det inte går men ni fattar. Eller tror ni jag vissar sorg på annat sätt? Är en djup tänkare också..
Människor är olika, vissa gråter mer och vissa mindre.