Oroa dig inte, det kommer du jag är typ samma och jag trodde att jag hade fel i tårkanalerna men när något tragiskt hände släppte allt. Hoppas detta hjälpte

Man måste ju inte gråta för att visa känslor. Men det kan komma då och då. Mer för andra också i olika situationer. Ingen att oroa sig för. :)

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du säger. Jag var själv en gång i en period där jag inte grät, men hade tornados av känslor inom mig. Men jag kunde bara inte gråta, trots att jag kände mig ledsen och eländig inombords. Jag minns inte hur länge det tog, det har skett några gånger för mig men de alla löste sig efter ett tag. Men när tiden passar så kommer du att gråta, oroa dig inte för det.

Jag känner igen det här med att "stänga av" alla sina känslor då jag själv haft den "upplevelsen". Jag känner igen den från dagar och veckor. Så det är inte den tid du har "känt" på det sättet, men jag kan ändå relatera till viss del. Personligen så gjorde jag så då jag inte var i en bra stund i livet, och min hemsituation hjälpte inte. Så jag behövde kunna få en "paus" från det men även kunna få det lite lättare i mitt huvud. Man kan egentligen säga att det var som ett extra skydd för mig själv.  Varför har du gjort så?

BibelnMedJoel: Jag hade svarat er men jag har fått en varning av admin att inte säga saker som går emot deras grundläggande värderingar :( 
Och det betyder att jag inte får använda mig av sanningen i trådarna så det är ungefär omöjligt.

Karma, mate

HiddenMe: Jag känner igen mig väldigt mycket i det du säger. Jag var själv en gång i en period där jag inte grät, men hade tornados av känslor inom mig. Men jag kunde bara inte gråta, trots att jag kände mig ledsen och eländig inombords. Jag minns inte hur länge det tog, det har skett några gånger för mig men de alla löste sig efter ett tag. Men när tiden passar så kommer du att gråta, oroa dig inte för det.

Jag känner igen det här med att "stänga av" alla sina känslor då jag själv haft den "upplevelsen". Jag känner igen den från dagar och veckor. Så det är inte den tid du har "känt" på det sättet, men jag kan ändå relatera till viss del. Personligen så gjorde jag så då jag inte var i en bra stund i livet, och min hemsituation hjälpte inte. Så jag behövde kunna få en "paus" från det men även kunna få det lite lättare i mitt huvud. Man kan egentligen säga att det var som ett extra skydd för mig själv.  Varför har du gjort så?

Vet inte vrf bara kändes rätt då..

Avregistrerad:
Vad är meningen med din kommentar?  

Det får jag inte svara på :(

Jag gråter knappt hellee

EnSekundITaget: Hej!
Jag känner igen känslan. Hur länge har du känt den? Om det är en känsla som hängt i i månader och hindrar dig i vardagen tror jag det är bra om du söker hjälp. Eller pratar med någon i din närhet som du litar på. Om du inte kan göra det så tipsar jag om att skriva ner tankar och känslor. som dikter, noveller eller bara precis som de är. Då är inte allt kvar inom dig. Hoppas det blir bättre<3

Tack för ditt svar ska testa!

Skolsatsaren:
Människor är olika, vissa gråter mer och vissa mindre.

Jag vet men jag har alltid gråtit mycket men nu har jag inte gjort det på länge så det är lite konstigt..

Skolsatsaren:
Ok, jag tror att du har gråtit så mycket förut så att du kommer inte att gråta mer, jag är glad att du mår bra nu

Tack